Här, här och här har jag skrivit om plastens brister och problem. Nu ska jag berätta om ett mer personligt plasttrauma. För många år sedan när jag var fattig student i Uppsala skulle jag köpa en födelsedagspresent åt min bror och jag ville satsa lite extra.
På den tiden fanns en liten spännande butik vid en av tvärgatorna till Fyrisån. Där följde de med vad som hände inom svensk design. De hade förstås Gunnar Cyréns popglas, som var alldeles nya och annorlunda. Han använde för övrigt samma idé (med den kraftiga foten) många år senare för att rita glasen till nobel-servisen.
Jag tyckte brorsan var värd ett par Cyrénglas och tog ut en rätt stor del av vårens studiemedel för att köpa dem. Men väl i butiken ville det sig inte bättre än att jag råkade göra en svepande rörelse som fick min axelväska att svepa ännu mer och sopa ner några av Cyrénglasen från sin lilla plattform och landa i en sorglig glaskrosshög på marmorgolvet.
Butiksinnehavaren blev förstås upprörd och krävde betalning för de krossade glasen. Jag kom inte ens på tanken att fråga om han inte hade någon försäkring utan betalade snällt. Och inte nog med det.
Eftersom jag ändå ville köpa något till brorsan fick det bli det billigaste som fanns i butiken, några äggkoppar i plast.
Sen vet jag inte riktigt vad som hände för äggkopparna fanns länge kvar i min ägo. Kanske tyckte jag att det var en alltför futtig födelsedagspresent så att jag behöll dem? Så småningom kastade dottern längtansfyllda blickar på dem, så hon fick överta dem.
För henne är de designikoner, riktiga klassiker, som hon värdesätter högt. Och visst var det en lycklig plastperiod, 60-talet och det tidiga 70-talet. Stark, tålig och slitstark plast i praktisk och snygg design.
Plasten i mitt liv är Olgakatts förslag till tema denna vecka. Nästa vecka är temat Eko och eller närproducerat? Här finns de andra temabloggarna: Anki, Anna, Byfånen, Matfreaket, Livsrummet, Olgakatt, Pensionären på ön (pausar i höst?), Ulla-Minnatur, Tove, Ingrid Musikanta, Pettas Karin, Yvonne, och Paula
Men vilket trauma!
Så många ikoner det finns i 60-70tals plasten. Alla formgivare med ett namn kunde ju inte låta bli. Och så kunde man ju dra på med tidens alla mättade färger – ingen försiktigt grå eller fegt beige hade någon plats där. Jag är däremot inte säker på att jag skulle använda den färgkakafonin i dag.
Jag förstår din dotters längtande ögon på äggkopparna!
Jag menar förstås Ingen…
Ja, vilken fröjd för en formgivare med detta följsamma material!
Synd att den blev så billig med tiden och missbrukas och slängs. Minns hur vi brukade diska ur plastpåsarna och hänga dem på tork med klädnypor på kanten till spiskåpan ovanför vedspisen.
Oj – vilken katastrof!
De är otroligt snygga de glasen! … ja äggkopparna är också läckra. Förstår att din dotter gärna ville ha dem :)
Tur på sätt och vis att jag inte visste då vika dyrgripar glasen skulle bli. Snygga, ja och åt det dyra hållet, ja, men designikoner till fantasipriser hade de ännu inte hunnit bli då.
En mardröm – men ofattbart att inte butiken hade en försäkring! Jag såg en gång en tjej som fällde en stilig glasvas med sin ryggsäck, då var det personalen som tröstade henne och sa att de var försäkrade. Och som medlem i ett kooperativ så vet jag ju att vi var försäkrade – men dessutom tänkte vi oss för, när vi skyltade, så att inget liknande skulle kunna hända.
Margaretha
som vill påminna dig om att
avpricka dina bilder, så att
även jag kan se dem
Förmodligen hade butiken en försäkring, men jag kom ju inte ens på att det kunde vara så och lydde bara snällt när jag uppmanades betala.
Avprickning vad det ja. Det är förmodligen äggkopparna som bör bli aggkoppar för att synas.
Nu borde det funka. Aggkoppar. Låter väldigt aggressivt!
tack för de ”aggresiva” kopparna – men vad finns det på den översta bilden?
undrar
Margaretha
Men vad mystiskt? Popglasbilderna har ju varken prickar eller å-ring som jag kan ta bort. Försöker med att ta bort fnutten över Cyrén. Kan det verkligen vara så illa att Safari och andra webbläsare inte klarar någon lite krumelur alls i bildnamnen (gäller dock inte Firefox, bless them!)?
avkrumelurat så blir det stiligt. tack!
m
Vassego!
BokVicke, han som hade antikvariat på Drottninggatan nära ån i Uppsala, sa vid något tillfälle ”Kärringar med ryggsäckar är ett elände”.
I BokVickes antikvariat var det proppfullt och boktravarna var många och instabila och bokskred inträffade nog ganska ofta. Men det blev ju billigare.
Hm… även manliga studenter hade ryggsäck. Hade Bok-Viktor missat det?
Men det var väl liksom en annan sak i BokVickes värld
Jo, det var väl det.
En fattig student i Uppsala som blev ännu fattigare… Hustrun gjorde ungefär samma sak i Rimini en gång. Betalade och fick porslinskrosset med sig inslaget i papper!
Så nu har ni en tjusig Rimini-glasmosaik som minne från resan?
Julles fina grejer som han formgav för Gustavsberg.
Ja, fina muggarna med mycket mera. Men äggkopparna är nog inte Sven-Erik Juhlins. Tror jag i alla fall inte, även om de stämmer rätt bra med hans formspråk.
Precis sådana äggkoppefat i plast letade vi länge efter. Och lagom till förra julen hade Karlsloken hittat en trave vita som jag fick i julklapp. Färgglada hade såklart varit att föredra, men jag älskar modellen!
Både snygg och praktisk! Vita har jag aldrig sett – en riktig raritet, kanske? Och det blir ju en fin liten skulptur med ett vitt ägg i en sådan.
Ojnevojne vilket elände! Kanske det är anledningen till att klumpiga jag helst inte vill gå in i butiker med den typen av varor som är dyrbara men ack så sköra. Jag är otroligt fumlig och det blir bara värre med åren…men äggkopparna tror jag var fina, undrar hur du förklarade dig för brorsan…eftersom du inte verkade ha gett bort dem.
Ja, jag undrar också hur det fortsatte. Fick han ingen födelsedagspresent alls, eller gjorde jag som jag brukar i nödlägen: knåpade ihop nåt konstverk i stället? En tuschteckning, en liten akvarell, eller så. Jag minns faktiskt inte och det lär inte han heller göra. Det var ju rätt länge sedan…
Visst blev plaståldern ett eldorado för formgivare! Vad beträffar äggkoppar så kom för några år sedan den klassiska Margaretaskålen som äggkoppar i glada färger och dem kunde jag inte motstå. Så jag förstår dottern som ville ha dina som ju är lika oemotståndliga, minst.
Ja, de små Margaretaskåläggkopparna såg jag på Designtorget för ett tag sedan. Fina!
Men sextiotalsdesignkopparna har dessutom fördelen att vara äggkopp och fat i ett.
Plast är ju ett väldigt behändigt material eftersom det finns i oändliga
många olika typer och plast kan man forma i princip hur som helst.
Det är dock ett väldigt beständigt material som verkligen skräpar natur och hav.
Vi får hoppas att forskningen hittar på något smart med plast gjord på växter
och att den plasten också blir nedbrytbar.
Undrar om det inte är lite sådan plast på gång. För ”plast”, eller ”plastic” betyder ju egentligen formbar, från latinets plasticus och grekiskans plastikos för något som kan gjutas och formas.
Jag såg förövrigt ett tv-program om din brors
grannar och deras hus.
Va, det missade jag. Nuvarande grannar eller i gammpörtet?
Nypörtet, det var husprogrammet på SVT.
Nästan lika mycket historia i de väggarna som i brorsans och hans frus förra hus. Den kåkens historia (eller i alla fall ägornas) går tillbaka till 1600-talet. Nåt för byggnadsantikvarier att sätta tänderna i!
Tänkte att om ingen annan gjort anspråk på decembers rubriker så kan jag skriva dem.
Jättebra! Jag tror inte någon annan anmält sig som frivillig.
Jag kan ju förstå varför man inte får ha ryggsäck på ryggen på vissa konstutställningar. Men även en axelväska kan tydligen förorsaka stor förödelse. Ska hålla i den hårt nästa gång jag går in i en glasaffär. Vackra glas var det i alla fall.
Plast har en stor fördel – att sakerna inte går sönder lika lätt. Å andra sidan smälter det om man sätter en plastskål på en het platta, vilket jag har gjort. En gång och aldrig mer dock.
Ja, det blir faktiskt ännu värre med en axelväska med lång rem, för det blir ordentligt schwung om man vänder sig om lite oförsiktigt. Vilket jag nog gjorde. Sedan dess stoppar jag alltid väskan under armen i sådana butiker.
Väldigt lätt hänt att ställa ifrån sig plast på fel ställen. På sommaren använder jag aldrig vedspisen, som står intill elspisen. Då är den en väldigt bra avställningsyta för vad som helst. När hösten kommer och jag börjar elda i den är det ingen bra idé att ställa ifrån sig smörbyttan av plast där, har jag märkt.
Säg det till min elvisp, den är inte sig lik efter en
närkontakt av 3:e graden med köksgolvet. :(
Allt går bara man vill. ;)