Är det bara jag som får ideliga frågor om min upplevelse av än det ena än det andra? Triviala saker, som att klippa håret eller byta däck på bilen.
– Hur var din upplevelse av däckbytet?
– Jotack, jag upplever det som att jag har vinterdäcken på nu.
Mannen på bilden har sannolikt inget med mina däck att göra, men nuförtiden sker ju att sånt bakom lyckta dörrar, så man kan ju aldrig veta. .
– Var det något i din däckbytesupplevelse som du skulle vilja ändra på?
– Priset! Det är ju lite dyrt.
– Jag förstår. Jag ska framföra den synpunkten. Är du annars nöjd med din upplevelse?
Här svarade jag inte att det som upplevelse betraktat är lite torftigt, för en vill ju inte vara ovänlig. Samtalet avslutades i gemytlig anda och en förmodan från min sida att jag säkert skulle återvända till dem för nya däckbytesupplevelser.
Men när jag fick ett sms från den frisör som jag klippt mig hos de senaste trettio åren tyckte jag det gick för långt. Det var såklart inte hon som skickat meddelandet, utan den frisörsalong där hon jobbar och det är irriterande med denna ständiga övervakning och kontroll av olika yrkeskategorier. Om jag återvänder till samma frisör år efter år borde det vara ett tecken på att jag är nöjd, eller hur? Skrev jag i ett vänligt brev till frisörsalongen och höjde deras duktiga frisör till skyarna.
Hur är din bloggupplevelse av detta inlägg? Skulle du vilja ändra på något? Kan du tänka dig att återkomma? Kan du rekommendera den till vänner och bekanta. Var vänlig gör en bedömning på en skala från 0 till 100… nej förresten, gör inte det! Men påpeka gärna nästa gång någon ber dig bedöma en hotellstäderska, expedit, eller däckfirma, att du utgår från att de sköter sitt jobb och att firman ser till att alla gör sitt bästa för att kunderna ska bli nöjda.
PS. Jag ligger lite efter med veckans tema eftersom jag trasslat in mig i absoluta tal och dessutom halkat in på ett sidospår om primtalens ensamhet.
Äh, det där är nog nåt de håller på med i stan. Det är sällan nån frågar vad jag tycker och tycker jag något så säger jag väl direkt. Finns det någon som är nöjd när man kommer från frissan? Men veckan efter börjar det växa till sig så det får duga.
Men när jag ringer supportern för att få ordning på Internetanslutningen så får jag veta att samtalet spelas in i utbildningssyfte (så säg inget dumt nu). Sedan blir jag bortkopplad eller får köa i 56 minuter och det skulle jag kunna säga en hel del om. Men det frågar ingen om.
Jomen de där samtalen som spelas i i utbildningssyfte handlar om att se till att de anställda inte bara svarar på dina frågor utan gärna också säljer på dig lite extratjänster. Och varje gång jag bor på hotell finns en lapp som ska fyllas i om vad jag tycker om hotellstädningsupplevelsen. Och så fort jag ringer någon support (mestadels Tele2 eller Telia) får jag ett sms eller mail där jag ska gradera serviceupplevelsen. Får inte du det och vad är det i så fall för jäkla diskriminering. Jag vill slippa sånt!
Jag reagerade på samma vis som Kicki – fast jag klipper inte ens håret, så jag kan inte lista ut vem som skulle fråga mig om vad.
Är vi bloggare månne en del av upplevelseindustrin?
Margaretha
Klart vi är en del av upplevelseindustrin, Margaretha. Och hur upplever du det? undrar jag.
Upplevelsen av att ringa till olika institutioner är i dagarna blandad. Till den lokala banken går inte, man kommer till Stockholm antar jag, och sedan ringer lokalkontoret upp. En dag senare. På skatteverket möts man av en elektronisk röst, som knappast begriper vad en skaraborgare säger. Polisen har jag inte haft anledning att ringa till – än. Men där lär det knappast vara bättre.
Det var bättre förr.
Svärdotterns gammelfarmor, som har färdtjänst, är väldigt förtjust i de senegalesiska växeltelefonister som hjälper henne att boka bil – från Senegal. Det gick ett intressant program på TV för något år sedan om hur man lär dem svenska och hur pass bra de klarar att lotsa bilarna till rätt adress med hjälp av kartor och GPS. Så om du hamnar i Stockholm innan lokalkontoret kommer in i bilden är det bara början på din internationella telefonkarriär, skulle jag tro!
Polisen är rätt trevlig och hjälpsam på telefon, märkte jag när jag blivit bestulen på min plånbok för något år sedan. *kollar’ Jösses, snart två år sedan! https://www.karinenglund.com/2015/03/nyranade-rad/
Vi har ingen Coop butik här i Kopparberg. ICA duger bra. Annat var det när vi bodde i gammpörtet då jag handlade nästan allt i Konsum och på Coop. Jag är medlem sedan 1966 och nu måste dom vara helstôlliga och fråga sig varför jag är så usel medlem i koppra som nästan inte varit på konsum under ett helt år. I Grängesberg 2 mil norr i riktning Ludvika finns Coop med postservice och vi var där häromdagen för att köpa mera blå påsar, vars innehåll vid det här laget är bekant för stora och lilla syster E.
Nåt ätbart behövde vi inte.
j
Jag hade knappt kommit hem och bänkat mig vid datorn förrän det dök upp en enkät från Coop. De frågade hur jag upplevde min vistelse på Coop i Grängesberg! Allt tycks dom veta, det är ju nästan hemskt.
Jag tycker ibland att enkäter kan vara ganska roliga i sin stelbenthet och besvarade snällt alla frågor så gott jag kunde. Fick hitta på lite om vad jag tyckte om deras fruktdisk, hur personalen bemötte mig (jo då det var en glad ung dalmas som expijerade) mm. Sedan frågade dom om andra affärer som jag brukar besöka och gjorde sitt bästa för att få mitt enstaka inhopp i boa i Grängesberg att framstå som något som jag troligen kommer att riktigt längta efter att handla hos igen.
Just precis den sortens utfrågningar menar jag! Och jag är egentligen rätt förtjust i allehanda enkäter och sådant och blir riktigt glad när SCB har lyckats slupma fram mig för att svara på ett par hundra frågor. För det är ju i regel någorlunda seriöst. Men till kundomsorg kamouflerad personalövervakning gillar jag inte. Särskilt inte när de börjar dugga så tätt som de gör nu.
Men hälsa Coop i Gränges att jag alltid varit mycket nöjd med min kundupplevelse där! Det blev rätt många turer dit på den tiden då vi hade arkivdepån i bruk. Och att de blåa kuverten var mycket ändamålsenliga och dess fina innehåll helt kongenialt med den ort de inhandlats i! Tack!
Hahaha vad jag skrattade igenkännande. ”Jo tack jag upplever att däcken sitter på nu”. Jag blir också tokig på allt sånt där men klickar alltid bort alla svarsformulär. (Jag borde förstås svara som ovan! ) Jag har svårt att få tiden att räcka till, har INTE tid att svara på frågor och är jag inte nöjd så byter jag bara verkstad. Vilket jag hitintills inte har behövt göra. Tur att jag aldrig klipper håret! Jag har självklippande hår! Billigt och praktiskt (men förstås på förnyelsens bekostnad.)
Självklippande hår låter väldigt tidsbesparande och praktiskt! Du kan ju alltid fixa lite förnyelse genom att färga det i olika färger:-)
Visst råder upplevelsehysterin, det är klart och ibland packas det in i att det är i kvalitetshöjande syfte.
Svar på dina frågar: Min upplevelse av din blogg är i bästa klass :-)
Nej, ändra inte på något.
Om du ligger efter med tema gör ingenting – ensamma primtal ska pysslas om :-)
Ja, ”vi vill förbättra din upplevelse” och ”i utbildningssyfte” mm är vanligtvis bara omskrivningar för att ”vi har ett övervakningssystem för våra anställda”. Och det är där jag blir sur. Kan de inte sköta verksamheten utan min assistans? Tänker jag.
”Primtalens ensamhet” är en underbar boktitel på en bok som jag inte läst. Men titeln är så läslockande att jag kanske gör det.
Numera klickar jag också bort dessa idiotiska enkäter. Fast för ett tag sen gjorde jag det inte utan talade i klartext om vad jag tyckte om företagets helt felaktiga och idiotiska svar på min fråga till deras kundcenter. Återkoppling? Bättre svar? Inte då.
Jag kan tänka mig att svara på frågan vad jag tycker eller anser om en sak, inte vad jag tänker om den eller hur jag upplever att hjulen bytts. Fast det har aldrig däckverkstan frågat. Ännu.
Nä, sedan jag läste en amerikanske roman (som jag glömt namnet på) om en tjej som jobbar på någon slags supportfirma och om hur dessa kundundersökningar styrde deras liv och lön har jag blivit lite mer restriktiv med att klaga via enkäter. Hellre med ett mail eller telefonsamtal (i den mån det alls går att ringa…).
Det är bara en tidsfråga innan du ombes berätta om dina upplevelser av däckbytena!
Tydligen bryr sig företagen inte om oss som bor i Mogata eftersom jag sällan får några upplevelseenkäter att svara på. Det är väl ni som bor i storstan som är intressanta. Men jag ska vara vaksam om det kommer en sådan enkät någon gång. Det går ju mode i ord som i mycket annat och ”upplevelse” är ju ett typiskt sådant. Förr var det en upplevelse att se Niagarafallen, numera tydligen också att byta däck. Säger som Hans, det var bättre förr.
Ingrid
Ja, det stackars ordet ”uppleva”. ”Hur upplever du att tåget är försenat?” ”Hur upplever du att vi bytt namn på vårt mest sålda shampo?”
Men tänkt att enkäteriet inte drabbat er. Än…