Jag har i många år trott att den aromrika blandning som jag har i en liten flaska i kylen är lotusvatten. Kewra water står det på etiketten. Det är en helt underbar smaksättare som passar fint i hemgjord glass, i milkshakes, i risgrynsgröt och i den indiska efterrätten ras malai. Kewravatten har en sval, fruktig smak, som påminner lite om en blandning av rosor, barrskog, mango och smultron.
Inte lotusblomma utan skruvpalmsblomma
Lotusvatten låter ju både exklusivt och läckert. Men nu när jag försöker ta reda på hur det tillverkas visar det sig att det inte alls handlar om lotusblommor som jag har trott, utan att det är den destillerade doften av skruvpalmens hanblommor som jag blivit så förtjust i. Hmmm…
Och hur destillerar man en doft? Jo, blommorna måste skördas i gryningen, för sedan dunstar deras doft bort under dagen. Man packar blommorna överst i stora kärl, fyllda med rent vatten, inmurade i lera eller tegel. 
Så eldar man under muren så att kärlet hettas upp och vattenångan tillsammans med doften från blommorna stiger uppåt, kondenseras och rinner ner i ett rör som leder ner till en behållare. På ett ungefär.
Jag har aldrig ägnat mig åt hembränning, så jag har lite diffusa begrepp om hur det där med destillering går till. I det här fallet är det ingen sprit inblandad, men destillerar gör man. Så här ser en mer schematisk bild av framställningsprocessen ut.
När jag ser hur lite det är kvar i min flaska undrar jag förstås var kan jag köpa mer kewravatten. Den lilla flaskan är från så länge sedan att det inte ens finns en bäst-före-markering. Men doften är sig lik. När jag öppnar skruvlocket och sniffar lite blir jag jättesugen på ras malai. Julnostalgi, för jag brukade laga denna udda efterätt på jularna förr i tiden. Mjölkbollar i mjölksås… Jag köpte flaskan på Essensfabriken på Wallingatan för länge sedan, men där har den försvunnit ur sortimentet. Jag har frågat i lite olika indiska och allmänasiatiska butiker, som alla har kolossalt många olika kryddor och essenser, men inte just kewravatten. Dom skakar på huvudet och säger att det är ingen idé att ta hem, ingen köper. ”Men ta rosenvatten i stället, det är ju nästan samma sak.” Nej, det är det verkligen INTE! Rosenvatten är jolmigt i jämförelse med kewravattan. Så det får nog bli att handla på nätet i stället.
Aldrig hört talas om! Men visst är det frustrerande när man vet precis vad man vill ha och blir föreslagen något näst-intill som inte alls är sak samma. Ibland är det bra med näthandel. Men mjölkbollar i mjölksås??? Jag kan inte ens mana fram en fantasibild av vad det skulle vara. Ras Malai… Får ta nätet till hjälp!
Oj, oj, oj! Det vimlar av falska profeter därute på nätet upptäcker jag nu när jag kollar ras malai-recept! Såhär tycker jag det blir bäst, en ”renlärig” variant utan saffran, kardemumma, lagerblad, rosenvatten och allt vad man föreslår därute. Och utan kondenserad mjölk, eller färdiggjorda bollar:
– Gör färskost av ungefär 2 liter helmjölk. Dvs hetta upp mjölken till kokpunkten och ha i lite citron så att mjölken skär sig. Låt vasslan rinna av så att det blir en fast massa som man kan rulla små bollar av.
– Koka bollarna i sockerlag 5 – 7 minuter så att de puffar upp till ungefär dubbla storleken. Låt dem svalna i lagen.
– Reducera en liter helmjölk till ungefär hälften, ha i lite socker och koka lite till
– När mjölken svalnar är det dags att lägga i mjölkbollarna och ha i ett par teskedar kewra water och smaka av om det behövs mer socker eller kewra water i mjölksåsen.
– Hacka pistagenötter och strössla över.
Klart!
På den här bilden har man nog strösslat över lite saffransstrån och kardemummafrön också. Det skulle jag inte göra, för risken är att det tar kål på den subtila kewra-smaken.
Det här verkar ju sjukt spännande som den yngre generationen skulle uttrycka sig. Men jag antar att jag måste skaffa det där specialvattnet först :-/
Åh Karin, ras malai! Får jag komma när du gör det? Kram!
Absolut! Jag blev jättesugen nu när jag försökte rekonstruera receptet.
Javisst nu fick jag doften i näsan. Dotra har vid något tillfälle talat om ras malaj och
hur det smakade, lite för parfymigt tyckte hon.
Aj då hade jag överdoserat med kewravatten, kanske? Eller var det någon annans ras malai, rentav – någon som använde rosenvatten i stället?
Detta magiska vatten har inte jag heller hört talas om! Hur kom du på det? Vet inte om jag skulle uppskatta det men det låter spännande. Men jag har litet svårt för det ”parfymiga” bland kryddorna. Färsk koriander är ingen favorit och en gång bakade jag lavendelskorpor men de smakade tvål!
Om du hittar nånstans på nätet att köpa den äkta varan så berätta så att man kan pröva!
Det var i när jag bodde i Östafrika som jag lärde mig göra ras malai och då kunde man gå in på närmaste (motsvarighet till) Konsum och köpa kewravatten. När jag sedan började göra det här hemma upptäckte jag att svensk mjölk passar väldigt bra ihop med kewravatten. Tricket när man gör bollarna är att se till att färskosten runnit av precis lagom mycket. Om man nyper av en liten klump ska den inte smula eller smeta, utan låta sig formas till en kula. Ska spana på nätet och återkommer när jag hittat något intressant.
Ras malai ser spännande ut, låter spännande också.
Mycket intressant allting här idag.
Tänk att du har missat detta med hembränning ;)
Jag är inte säker på att jag själv kommer att göra Ras malai, men om jag får
möjlighet så skall jag smaka, absolut!
Ja, med föräldrar som var organiserade nykterister och mycket verksamma i logen Verksams verksamheter missade jag fullständigt det där med hembränning!
Även jag har letat och bara hittat rosenvatten men sedan föll jag i funderingar över en flaska som det stod Blomvatten på. Då kom jag ihåg att jag skulle köpa blomgödning.
Kom ihåg att ställa flaskan med Blomstra på något annat ställe än rosenvattnet, för annars kan det bli galet!
Oj, det verkar vara väldigt krångligt. Håller mig nog till äppelkaka med vaniljsås (gjord på pulver) som efterrätt. Eller chokladpudding – också gjord på pulver :-). Köpte en liten flaska lavendelolja när jag var i Kroatien som ska vara bra till mycket men har inte prövat det än. Får väl googla om det finns något recept jag kan använda den till någon maträtt.
Ingrid som inte känner mycket att varken arom eller doft just nu på grund av en rejäl förkylning.
Prosit! Hoppas det är en snabbt övergående förkylning.
Lavendel har jag aldrig testat i bakverk eller mat, men jag har en kompis som hävdar att det är jättegott till stekt fläsk, alltså typ fläskkotlett och fläskkarré. Om det handlar om olja eller torkade lavendelblommor är jag dock osäker på. Men det borde ju inte spela någon roll, egentligen. Same, same…
Vad spännande med ditt Kewra water! Rosvatten har jag provat i en glass, det var hur äckligt som helst, så om dina mjölkbollar är goda tror jag inte du ska förstöra dom med det.
Men mjölkbollar fick mej att tänka på normännens Römmegröt, den borde kunna piffas upp med något smakrikt vatten …
Njae… jag tror knappast man kan rädda römmegröt med kewravatten! Jag ber Norge så väldigt mycket om ursäkt och kanske har jag fått den stabbigare varianten av römmegröt, för gott var det verkligen inte. Inget kewravatten i världen skulle kunna få mig att försöka igen!
Kewravatten, never heard of it. Ibland, när vi är i Göteborg, kan det bli ett besök på någon indisk restaurang. Är gott, med eller utan kewra. Synd bara att alla rätter ser exakt lika sörjiga ut. Spiskummin och koriander känns fortfarande lätt exotiska för mig.
Kanske ni ska testa biryani nästa gång, den kan ibland vara smaksatt med kewravatten. Det är inte bara en efterrättskrydda utan används ibland också i olika risrätter, som biryani.
Färsk koriander kan det ta lite tid att vänja sig vid, men rätt doserat i rätt sammanhang är det verkligen en smakhöjare! Spiskummin däremot kan smyga sig in lite varsomhelst. Testa i köttbullarna!
Spännande! Kewravatten har jag aldrig hört talats om – och inte mjölkbollar heller…
Läste ditt recept och inser att det nog övergår mina kunskaper i köket att fixa till några sådana :)
Svar på din fråga: Det är rödgul trumpetsvamp. Den är enligt mig överlägsen trattkantarellerna i både smak och konsistens. De kan vara ganska lika varandra vad gäller färg, men oftast har trumpeterna en klarare färg och är sprödare. Störst skillnad ser man om man tittar på undersidan av hatten trattkantarellerna har tydliga låga åsar/skivor, medan trumpetsvamparna är nästan släta. Jag har trattkantareller på bild här: https://svampbilder.blogspot.se/2012/10/tegelsopp-kantareller-bra.html
Ja det är ju en skillnad på olika, ser jag nu när jag kollar på dina bilder. OM det är så att de är ungefär lika stora ,trattisarna och trumpetsvampen, har jag nog ofta plockat trumpetsvamp i tron att det bara var en färgvariant av trattisen, men med lite mindre markerade skivor. Det viktiga (har jag tänkt) är att skivorna löper ner på foten på det där ”kantarellsättet”. Intressant!
Det där med recept är knepigt, för det ser alltid krångligare ut än det är om man försöker beskriva alla moment. Men visst, det är ju några olika moment och om man inte får rätt konsistens på färskosten står man där till sist med en rätt hopplös sörja i stället för fina bollar!
Alldeles okänd och den verkar vara användbar – har du provat den till akvarellfärg :-)??
Så du hoppade över hembränningen – det gör jag med , men far min se han hoppade inte han – bygdens bästa skröts det om – och den starke drycken gjorde ren min halsböld – först skjöljde jag munnen fri från gojan och så fick jag ta en knattesup av starken – dagen efter feberfri och frisk.