Kolla här, jag har hittat en gammal akvarell på samma motiv som jag jobbat med nu. Vilken är äldst, tror ni?
Jo, det är den översta, som jag gjorde som tonåring. Jösses vad jag vågade och vad jag var respektlös mot motivet! Husen är lite smala så det överdrev jag. Träden – äsch, det får räcka med några stycken, det vet man väl hur träd ser ut. En gran, ett par lövträd, sisådär!
Det är det här jag kämpar med nu. Att komma bort från det alltför fotografiska och fånga det typiska, eller det som betyder något för mig. Det går inget vidare. Men det är bara att jobba på och jag beklagar mig inte för jag har ju roligt under tiden.
Motivet är välbekant och ser likadant ut idag som då. Skolvägen. Mitt barndomshem låg bland lövmassorna till vänster i bild. Berget är inte riktigt sådär högt i verkligheten, men det var det när jag var barn – i alla fall kändes det så när man klättrade upp.
Snart ska jag gå på akvarellkurs igen och sedan hoppas jag komma vidare med lite akvarelligare, mindre verklighetstrogna bilder. Här är ett motiv som jag tänker fortsätta med. 
Klevgränd heter gränden, där två glada damer är på väg ner mot Götgatan för att shoppa. Till höger i bild sitter två dystra män och begrundar slussenombyggnaden. Glassvimpeln på kiosken är utbytt mot en röd liten flagga – symbolen för motståndsrörelsen mot slussenprojektet.
Det blir ett helt annat motiv på hösten och vintern. Så det återkommer nog i någon form här på bloggen!
Inte så fotografisk fastnar jag för … jag gissade på den första bilden som nutida … och frågan om motiv ska avbildas eller fritt få tala i vissa överdrifter full av infallsvinklar.
Återkom gärna någon form!
Visst har det gått baklänges med min konstnärliga utveckling. Men jag jobbar hårt på att kunna måla ungefär som jag gjorde som sjuttonåring…
Jag trodde som Tove att den första bilden var den senaste och nutid.
Jag tycker allra bäst om den också. Där ser man, du har funnits där hela tiden,
lite vild och vågad eftersom vi från sidan om ser dig så som den första bilden är.
De andra två är också varma och berättande…
Jag förmodar att du tillhör motståndsrörelsen ;)
:-)
Vild och vågad… man tackar!
Jo, jag tillhör motståndsrörelsen och det är jag som har hängt dit flaggan!
Förstod nästan det! :)
Och bakåt har det onekligen inte gått vad gäller din konstnärlighet. Jag tycker väldigt mycket om alla dina bilder, den sista ger en skön värme och stämning, precis som det är på Söder när det är sommar.
Men du syns tydligt i den allra första.
Jag tror att det bara är att hålla på. Det är inte som cykling och simning, utan mer som att spela piano – om man inte övar tappar man förmågan. (Tror jag. Men jag lärde mig aldrig spela piano, trots fem års lektioner, så jag kan ha fel…)
Jag gillar ”klevgränd”. Väldigt fin. :)
Samma motiv i verkligheten; https://www.google.com/maps/@59.3188389,18.072871,3a,75y,320.14h,82.17t/data=!3m6!1e1!3m4!1sDB9kvvKD13JBzVjuZ_hKPg!2e0!7i13312!8i6656
Antingen har Karin hittat på glasskisoken eller så fanns det inte när
google gattittade på Kelvgränd med sin gattittningsbilar. ;)
Nämen kolla, vad kul! Och där ser man att jag plockat bort två bänkar av fyra, samt struntat i räcket nerför Tor Modéens trappor.
Glasskiosken är ny för i år, medan den glasskiosklösa Googlebilden är från 2014. Glassflaggan har jag dock bytt ut mot den där slussenproteströda – lite konstnärlig frihet får man unna sig och det behövdes dessutom en röd färgklick på den kanten. Kiosken (som är ilsket grön i verkligheten) har enklare luncher och kaffe också, faktiskt.
det = den.
Alternativt: … fanns det inte (underförstått någon glasskiosk) när Google etc.
Nä, det funkar inte riktigt.
Kul att se din tonårsbild. Visst är det skillnad, men försöket är bra.
Vilken fin Klevgränd!
Ha en bra dag!
Tack! Och tack detsamma!
Jag gillar första bilden. Ursäkta så mycket. Uteslut det mesta och ta vara på vad man vill säga. Det är min metod. I teori är allt så lätt. Varför skriver jag inte en roman någongång?
Jamen det gör ju jag också. Och jag jobbar hårt på att måla som en sjuttonåring igen!
Ja, varför skriver du inte en roman?
Tycker också ungdomsalstret är bäst.
Men vad har blogger för sig? Du har i min blogglista halkat ner bland dem som inte publicerat något på åratal! Ingen bild längre heller eller senaste publiceringsdatum!
Vad är detta för diskriminering?
Hmmm… lite censur, kanske?
Så roligt att du kommit igång med tecknandet och målandet. Jättefin akvarell Klevgatan. Jag går igenom samma sak som du, målade inte alls särskilt fotografiskt när jag var ung utan imiterade friskt Picasso och andra konstnärer som målade mer eller mindre abstrakt.
Numera målar jag ganska ängsligt och med alldeles för mycket detaljer – ska försöka frigöra mig från det så gott det går. Det var mycket roligare att måla förr…
Jag hade nog gissat rätt på vilken bild som var äldst.
Ingrid
Det har du faktiskt rätt i, arr det var roligare att måla förr. Det berodde nog dels på att man var säkrare, mer tränad, helt enkelt, men framförallt på frejdigheten och experimentlustan. Det är väldigt roligt nu också, men skillnaden mellan var jag tänkt mig och hur det blir är mycket större nu. Och som sagt: det är en bit kvar till den där frihetskänslan som jag hade förr, men det kommer nog. Idag börjar en tredagarskurs som jag hoppas mycket på. Björn Bernström igen: http://www.bjornbernstrom.se/hem.aspx
Åh så fina målningar! Har alldeles glömt bort gå in här på din sida. Glad jag gjorde det för nu fick jag njuta lite konst.
Kul att du tittade in! Arga akvarellisten är på semester så jag passar på:-)