Jag hade tänkt ta upp det där med ljus. Och särskilt ljus och hus, men har inte fått till några bra exempel. Men har man sett så lägligt: det är Edward Hoppers födelsedag idag! Om det var någon som var fascinerad av ljus (och hus) så var det ju han. Han föddes 1882 och kom till Paris i början av 1900-talet, blev helt fascinerad av impressionisterna och deras ljusmåleri. Han kallade sig impressionist hela livet, faktiskt, även om det nog inte är så han uppfattas. Här är en oljemålning från Paris. 
Efter Paris återvände han till New York och försörjde sig som illustratör. Han vantrivdes med det, men eftersom han inte hade några framgångar som konstnär (jo han målade ju, men han sålde dåligt) fortsatte han med illustrerandet. Tills hans fru Josephine Nivison föreslog att han skulle börja med akvarell i stället för olja.
Han hade några framgångsrika separatutställningar och kunde äntligen lämna sitt jobb för att måla. Han övergav inte oljemålandet, men akvarellerna är många och särskilt landskapen, med hus som ser ut att ruva på något. Och hans skissblock från olika resor är fulla av fina akvareller, med ljuset som huvudmotiv.
Jag hade tänkt att Arga akvarellisten skulle få ledigt idag, för Hopper kunde sitt jobb. Men är man arg akvarellist så är man. Ta den här målningen, som är en av Hoppers mindre kända. Den är ju väldigt stämningsmättad och full av frånvarande liv, eller nåt. 
Men Arga akvarellisten kan förstås inte låta bli att fråga varifrån ljuset kommer. Egentligen. Solen står högt på himlen, lite snett upp till vänster. Husen kastar korta skuggor på marken. Men inte stolparna. OK, stolparna hitom husen kan man förklara: tre lutar så att de inte ger någon skugga och två står bakom en liten kulle, så skuggan syns inte. Men de där en bit bort längs med vägen? Minst tre, kanske fyra mystiskt skugglösa stolpar. Jag tillrättavisar Arga akvarellisten med att det nog är avsiktligt, för att skapa en overklig stämning i bilden.
Om man är tillräckligt bra får man göra som Hopper. Med stolpskuggorna.
Så är det nog. Och då gäller det ju bara att sikta på att bli så bra…
Absolut!
:-)
Håller med dig. Det är klart att stolparna skulle ha skuggor, men han kanske inte hann att måla dit några? Eller retades han bara. Han fick ju sina tavlor sålda i alla fall.
Ingrid
Lite förbryllande är det allt. Han som var så intresserad av ljus och skuggor. Konstigt att han missar en sån grej. Men det kanske är som du skriver att han ville retas. Eller skapa en lite overklig effekt.
Gillar Hopper, så kul att lära mer om honom.
Den första bilden hade jag inte gissat att Hopper hade gjort, kanske det är motivet, Frankrike och inte USA som jag sammanbinder med honom.
Tack för trevlig läsning och fina bilder!
Ha en fin helg!
Tack! Ja, visst är den lite ”O-Hopper” den där första. Långt ifrån ödsliga trakter i USA.
Man kan ju slänga sig i väggen när man ser hur proffsen målar. Men jag vägrar. Gläds åt de som verkligen kan men envisas med att göra på mitt sätt. Kan ingenting. Men målar ändå.
Ja, man får se upp så att man inte blir handlingsförlamad av sådana som Hopper eller t.ex. Lerin. Dom började väl också någonstans en gång, tänker jag.