Det här med motiv är ju ett kapitel för sig. Jag målar bara sånt som det finns någon anledning att måla. Som äppelträdet i går. Eller mopsen Malcolm. Eller någon bit natur som ger lite extra intensiv upplevelse.
För ett år sedan hälsade vi på brorsdottern med familj i Noratrakten.
Deras sommarstuga ligger precis åmynningen och vi fick en fin båttur uppför ån.
Det kändes som att åka på Kongofloden, vilket jag visserligen aldrig gjort, men det var så tätt och intensivt med vattnet och vegetationen att det kändes tropiskt. Och så ibland glesnade Noraskogen och släppte in lite gyllene ljus.
Det där skulle jag vilja måla tänkte jag och så småningom gjorde jag det. Det blev inget vidare.
Arga akvarellisten suckar och pekar på tallstammarna till höger. Livlösa och meningslösa. De där lutande träden i mitten? Fula helt enkelt. Och varför har björkarna fått tallkronor?
Vattnet bara flyter omkring utan någon som helst precision och speglingarna är lite hipp som happ. Och ljuset, ljuset som var hela idén med denna akvarell är vagt och svagt och kontrasterna för dåliga.
Jag får nog återvända till motivet när jag vet lite mer om hur jag ska tackla det. I väntan på det har jag i alla fall gjort denna variant som har lite grann av det där ljuset som jag ville fånga. 
Arga akvarellisten muttrar över häftstiftet i övre vänstra hörnet och menar att jag borde använda klisterremsor i stället. Hanteringen av vattnet är fortfarande osäker. Och det hade inte varit dumt med lite blått i bilden. I vattnet till exempel. Men annars? Tja, bättre än kludd och kladdmålningen ovanför i alla fall…
Du fångade verkligen ljuset i den sista, så Arga Akvarellisten kanske skulle hålla klaffen ity mer inte behövs för en fin bild! Den är jättebra.
(I den första tycker jag att vattnet är lyckat, för det ser ut som vatten. Och att måla vatten är inte lätt, så … beröm!)
Tack och bock – jag ska hälsa Arga akvarellisten det, om jag vågar.
Om vattnet sa redaktörn, som är en ärlig själ, att det nog tar ett tag innan jag kommer upp i Zorn-nivå… (Nej det är inte han som är Arga akvarellisten, långt därifrån!)
Kludd och kladd vet jag inte. ….definitivt bättre än om jag försökt. Jag har verkligen inte ärvt några såna talanger!
Mycket fint skulle jag vilja säga. Att björkarna har tallkronor är ju det som kallas kreativitet.
Kom gärna tillbaka med kameran om du behöver nya vinklar. Välkommen tillbaka även utan kameran.
Tack! Ja, med dessa inspirerande miljöer blir man verkligen sugen på att måla. Hoppas kunna hälsa på snart igen!
Vill du måla vatten så må du hälsa på oss i nypörtet och måla den fina sjöutsikten från balkongerna och grönska i många nyanser kan du också få.
hälsningar brorsdotterns moder
Jag är så nyfiken på nypörtet och bara jag kan få till det så att jag kan vara hemifrån mer än fyra timmar ska jag banne mig ta mig dit!
Du är verkligen kritisk till dej själv. Tyvärr kan jag inte hålla med dej denna gång.
Tycker om dina bilder. Allt måste inte se ut som i verkligheten, i sin egen bild har man har rätt att lägga till och dra ifrån, de gjorde ju även de stora konstnärerna.
Ha en fin dag!
Tack! Visst får man möblera om i motivet så att kompositionen funkar, men sen är det så mycket annat som ska funka också. Det jag kämpar med nu är att få till den där typiska lättheten som gärna får prägla en akvarell. Snabba säkra penseldrag… Det är en bit kvar, men det gör inget för jag har ju roligt under tiden.
Sista är ju jättefin! Ja tålamod måste man ha, verkligen. Jag hoppas vi har den akvarelldagen snart, jag har block och penslar och färg och är redo, t.om för utomshusmåleri då jag har fått en vattenpensel!
Just så: Ge mig tålamod, NU!
Ja, akvarelldag måste vi fixa på något sätt. Jag har liksom nördat ner mig i akvarellandet just nu och delar gärna med mig!
På den första bilden är färgerna väldigt vackra, så helt misslyckad är den väl inte. Men jag har också upptäckt att man inte MÅSTE måla allt som det är i verkligheten. T.ex. det lutande trädet. Men visst är den sista bilden mer proffsig – med den sneda horisontlinjen om man nu får kalla det det.
Ingrid
Ja, det blir ju oftast bättre om man ”rensar” motivet. Eller använder det som en utgångspunkt för något men vill uttrycka, som kanske ser helt annorlunda ut.
Jag gjorde ett försök att rädda den där första målningen, genom att måla ett par smågranar i stället för det lutande trädet. Men som alltid när man målar akvarell blir det för ”tungt” och kladdigt när man målar över.
Jag är ju verkligen ingen expert men sett med mina ögon så tycker jag att det som skulle ”göra” sista bilden är lite mer liv i de tre trädstammarna till höger. Som du skrev kanske det blir kladdigt att måla över men kanske är det tre björkar istället. ..om man tänker efter. .. eller kanske nåt litet ”fnas”på dom är grejen !? Det är lite grann ett dött hörn.
Annars känner jag igen mig precis på ”Kongo -floden ”. Under snea trädet bor herr Bäver med familj.
Nu har jag skrofsat telefonstolparna till lite grann. Och det sneda trädet där bäverfamiljen bor har blivit granar… Skickar den med specialleverans som bör anlända i morgon. (Alltså: Kicki tar med den.) Den är bra mycket mörkare i verkligheten än på bild.