Att måla akvarell är bland det mest frustrerande man kan ta sig för. Och roligaste. För när det vill sig väl kan det bli riktigt bra. Och dessutom händer det oväntade saker ibland, färgerna har egna idéer som ofta är mycket bättre än ens egna.
Jag har några misshandlade lådor med akvarellfärger, som jag letat fram de senaste veckorna. Och akvarellpapper. När man (jag) blir sugen på att måla är det tydligen så att jag börjar med att köpa papper. Här är vad jag letat fram ur lådorna. Det finns säkert fler block, undanstoppade här och där. Samt minst lika mycket på landet.
I ett par block hittar jag gamla provlappar. När jag målar brukar jag ha ett extrapapper att testa färgerna på vartefter. Hur trivs de ihop, vad händer om man målar över en färg med en annan. Hur papper och färg samspelar…
Här har vi provlappen till ett gratulationskort med en blombukett.
Och trots att provlapparna är jättegamla (tjugo, trettio år!) känner jag genast igen dem och vet vad det handlar om. Varje provlapp är så förknippad med sin målning att det är lätt att se vilket motiv den hör ihop med.
Själva målningarna har jag inte kvar, vilket är ett gott tecken. Misslyckade målningar behåller jag. Någorlunda lyckade ger jag bort. 
Den här lappen är från en målning som blev en illustration till en tidskrift. Den föreställer en kvinna med rödblont hår, som provar en mossgrön klänning, med guldbroderier kring hals och handleder. Väldigt kul att göra! Här ser man också lite av färgernas karaktär. Några är snälla och liksom släta, andra är mer hårdföra. Någon är aggressiv och tränger undan andra färger när de blandas vått i vått. Några bildar fina skarpa kanter när de torkar, tunna, tunna linjer som man aldrig skulle kunna måla med pensel. Det är allt det där som gör akvarellmålandet så svårt, oförutsägbart och alldeles, alldeles underbart!
Färg är Livsrummets förslag till lördagstema idag. Här finns lördagstemabloggarna: Olgakatt Helena Gnuttan Livsrummet Pysseliten Anki Anna Noton Music Pensionären på ön Klimakteriehäxan och Min natur
Färg är ett intressant ämne. Vart går
gränsen mellan färg och nyans?
Hur många/få färger finns det egentligen?
Är grönt en färg eller egentligen endast
en nyans som man får fram genom att blanda blått och gult?
Sedan det här med hur vi upplever färger,
en handduk som jag tycker är grön, kanske du tycker är grå eller blå.
Jag slog vad en gång om huruvida en bil som brukade fara omkring i grannskapet var blå eller grön. ”Blå!”” sa jag. ”Grön!” sa kompisen. Så gick vi hem till bilägaren för att kolla. Han öppnade snällt garagedörren för oss och vi utbrast båda: ”Där ser du!” Jag såg en blå bil och kompisen såg en grön.
Det verkar var just i skarven mellan blått och grönt som man oftast blir oense om vilken färg det är. Men det tycks också vara så att färgseendet är väldigt olika utvecklat hos olika personer. Från helt färgblinda till sådana med hyperfärgseende, som uppfattar färger som de flesta inte ser.
Vet ej om dessa program finns att se någonstans men de handlar om
färger och hur vi uppfattar dem
/ uppfattar dem olika.
http://www.bbc.co.uk/programmes/p02vmwbt
http://www.bbc.co.uk/programmes/b013c8tb
Not currently available… tyvärr!
Do you see what I see:
http://www.dailymotion.com/video/x1y4ffq_e01-do-you-see-what-i-see_tv
Colour The Spectrum Of Science (S1E1)
http://www.dailymotion.com/video/x3cj9y1
Nu har jag kollar och visst är det spännande med färger!
Akvarellfärger har jag inte sysslat med sen jag gick i skolan. Jag blev aldrig vän med dom, ingenting blev som jag ville. Men andras akvareller är jag synnerligen imponerad av! Att ni bara kan få till det med sånt motsträvigt blask!
Jag misstänker att det inte var riktiga akvarellfärger utan den enklare varianten av vattenfärg som ni fick jobba med. Barnmisshandel! Hellre kritor än det där omöjliga blasket!
Javisst är väl akvarell kul. Har också prövat på det litet då och då. Ibland oförutsägbart, vilket gör det så spännande. Jag har också en massa provlappar liggande. Kanske jag skulle ta och lägga in någon av dem i mitt inlägg.
Hälsningar
Birgitta
Gör det! Provbitar berättar väldigt mycket!
Lyllo, som kan, och törs.
Kunde… Att kunna måla akvarell är en färskvara, till skillnad från att kunna cykla eller simma. Det ärdärför det är så motigt att börja om, för man är ju sååå mycket ”sämre” än sist när man håll på. Men det är bara att bryta ihop och gå vidare.
”Törs” gör jag bara i slutna rum och än så länge hamnar allt i papperskorgen!
Numera är du rätt nöjd med att pappa inte lydde order och eldade upp dina teckningar, tänk om du skulle gömma undan bilderna ett tag, de kanske mognar de också.
Alltså, det där stämde ju inte riktigt, att allt hamnar i papperskorgen. Dåliga målningar kan vara lärorika och de som jag misslyckats med på ett instruktivt sätt sparar jag.
Alltså, provlapparna blir ju också konst! Jag har målat alldeles för lite akvarell, men jag har en bok med bilder av en fantastiskt duktig akvarellkonstnär (Stanislaw Zoladz) som bor i Nacka och som målar bla Stockholmsmotiv (mest vatten) med naturtrogen precision. Det ser ut som fotografier. Sugen blir jag i alla fall. Kanske klarar av att göra en provlapp.
WOW, vilken akvarellist!
Provlapparna är alltid lika kul och visst kan det slumpa sig så att de blir mer lyckade än själva ”konstverket”. Try it, you’ll like it!
Jag är väldigt svag för akvarell måste jag säga… Både att måla och titta på bilder. Fast måla akvarell ”på riktigt” har jag aldrig gjort, däremot färglagt egna teckningar och det är verkligen roligt (och tålamodsprövande) att försöka hitta rätt nyans, inte minst av grönt som är en helt hopplös färg. Känner igen det där med att gå igång med inhandlandet av papper och annat… Det är när kreativiteten börjar bubbla i en och man inte riktigt tycker sig ha tid … Då är det så behändigt att köpa istället… Och få lite av den där härliga kreativitetskänslan tillfredsställd.
Ja, papper måste man ju ändå ha… Och så kanske man köper en pensel eller två också. Och så några sådana där läckra akvarellfärger som ser ut som små godbitar… Och det är helt i sin ordning, för när man väl får både tid och lust och möjlighet att börja måla, ja då kan man i alla fall inte skylla på att man inte har material!
Hur roligt vore det inte att måla med vatten som L Lerin. Stanislaw Zoladz verkar inte så pjåkig heller.
Ack ja, hur underbart vore inte det!