I Frankrike pågår en språkstrid som vi också borde engagera oss i. MAN PLOCKAR BORT CIRKUMFLEX! Visserligen fattades beslutet om en stavningsreform redan på 1990-talet, men fransoserna ryckte då bara på axlarna och sa nåt i stil med ”Des conneries! ” Och så fortsatte man som vanligt.
Men nu har skolbarnen fått nya stavningsreformerade skolböcker och protesterna tar fart.
Franska är ett svårt språk. Cirkumflexkramaren har stavat fel…
Hashtaggen #jesuiscirconflex sprider sig, liksom exemplen på hur det kan bli. Ta till exempel meningen ”Je suis sûr ta sœr, elle va bien”, vilket betyder ”Jag är säker på att din syster mår bra.” Om man plockar bort den lilla kinesiska hatten på û blir det ”sur”, vilket betyder ovanpå och då blir innebörden en annan.
Många klagar också på att när vi nu ägnat så mycket möda åt att lära oss alla de där fnuttarna får ni väl inte plocka bort dem! Alla är överens om att det kommer att göra det svårare att läsa alla klassikerna om stavningen förändras och så är det nog, dessvärre.
Men vi då, varför ska vi bry oss. Jo, helt enkelt för att det är så mycket lättare att lära sig franska med den där fnutten som vägledare. De är ofta – men långt ifrån alltid – det som min fransklärare en gång kallade ”gravstenar över begravda s”. Skog till exempel, som heter forest på engelska har blivit forêt. Kust heter côte, fest heter fête och pastej heter pâté. Det finns massor med ord på franska som skulle vara mycket svårare att känna igen utan circumflex.
Det är bara över i och u som fnutten försvinner i den här vändan, men vem vet. Det kan komma mera. Och då blir det att ta farväl av det hjälpsamma lilla tecknet.
Men jag misstänker dock att fransmännen tänker strunta i de nya påbuden. Eller som engelsmännen brukar säga om sina grannar: ”The french bloody-mindedness is always a consideration.”
Visste jag inte – tack för upplysningen. OM jag skulle behöva skriva något på franska någon gång mer i mitt liv skulle jag definitivt behålla cirkumflexet – både över i och ut. Har man lärt sig det en gång, så har man. Även om man inte skriver hafva och hvem längre på svenska.
Underbart citat av din fransklärare. Det glömmer man aldrig!
Ingrid
Visst är det ett en bra minnesregel, det där med gravstenen över döda s!
Jag kommer nog också att fortsätta stava som jag lärt mig och håller med fransoserna om att han man nu en gång mödosamt pluggat in dessa krångliga regler då vill man ju få använda dem.
(Pst, bilderna i Safari)
OK. I fix!
Jag vill också ha det lilla taket kvar. Oklart varför; vi har ju bok, och bok utan tak och det funkar utmärkt bra. Med flera antar jag men kommer inte på just nu. Tänker inte på begravda s, utan på själva betydelsen när man läser. Äsch.
Val och val. Våg och våg (fast de är ju nästan samma). Delta och delta. Halt och halt. Kör och kör. Trumpet och trumpet. Ja jösses, det finns hur många som helst. Hur har vi klarat oss utan sådana där diakritiska tecken? Läget måste betecknas som synnerligen (dia)kritiskt.
Vänta bara tills nån tokstolle vill ta bort våra å, ä och ö-prickar! Då blir det livat på svenska också. Jag kysser dina lappar, sjöng ju Helmer Bryd på sin tid.
Undrar om det inte bottnar i internetadressträsket där man konsekvent tagit bort alla fnuttar eftersom de inte finns i engelskan.
Fö är en av mina givna presentböcker till invandrade vänner Lasse Åbergs En banan på skridskobanan. Är de inte förvirrade innan så blir de!