Oj vilket spännande ämne Helena har föreslagit som lördagstema denna vecka: Ingenmansland! Och jag som bara mellanlandar här på bloggen några minuter.
Det får bli en påminnelse om en av de bästa filmer jag någonsin sett, som heter just Ingenmansland. Den börjar i mörker och dimma. Några soldater tar sig fram på okänd mark. När det ljusnar ser de fienderna inom skotthåll. En av dem överlever och lyckas ta sig ner i en skyttegrav. Från fiendesidan skickas ett par soldater ut för att se om det finns några överlevande. Det är kriget i forna Jugoslavien som skildras, men samtidigt vilket krig som helst. Till sist har vi en bosnier och en serb och ytterligare en person i skyttegraven i ingenmansland. Den tredje personen ligger på en mina och om han rör sig sprängs alla i luften.
Det låter ju inte så kul, men filmen är gjord med värme och humor och hur eländigt det än är kan de två soldaterna finna varandra i samtal om det förslutna. När FN rycker in med sina blå hjälmar blir det både tragiskt och komiskt. ”Smurfarna kommer!” säger lokalbefolkningen oroligt när de ser de blåa hjälmarna.
De två soldaterna finnar varandra under samtalen i den hopplösa situationen.
De tar av sig sina uniformer så att de två sidorna inte ska veta vem som är vem och de viftat med vita tygbitar för att få slut på skjutandet. 
Här finns inga hjältar. Inga skurkar heller, bara människor med alla sina styrkor och svagheter, sin handfallenhet och sina misstag. Jag ska inte avslöja mer av handlingen. Men det är glädjande att se att filmen finns som material för grundskolans högstadium. Förhoppningsvis kan det fungera som en tankeställare och som ett fredsfrämjande debattinlägg.
Uppdatering: Ingenmansland är från 2001 och är regisserad av den bosniske regissören Danis Tanović. Filmen fick en Oscar för bästa utländska film och pris för bästa manus vid filmfestivalen i Cannes.
Här finns övriga lördagstemabloggare: Olgakatt Helena Karin på Åland Gnuttan Livsrummet Musikanta Pysseliten Tove Anki Anna Noton Music Pensionären på ön Klimakteriehäxan Min natur Och kära nån, det var sista januaritemat och nu är det nya teman som gäller. Tack HeLena för fina januariteman. Nu är det Tove som står för inspirationen i februari.
För att fortsätta på temat krigsfilmer som utspelar sig i ingenmansland så
bör alla se filmen Joyeux Noël. Länk WikiP. Länk IMDB.
Filmen är en dramatisering av julvapenstilleståndet 1914 under 1:a VK.
Det som började med sjungande i skyttegravarna, utvecklades till presentutbyte,
fotbollsmatch och till slut omplacering av de samtliga inblandande regementena.
Intressanta och relevanta länkar. Och lite nedslående hur generalerna vartefter såg till att sådana där ”tilltag” som förbrödring försvårades.
Verkar som en bra film… måste nog se om jag kan hitta den. Tack för tipset!
Ruskigt bra och rätt sorglig. Men som fredspropaganda är den nog rätt efffektiv eftersom krig framstår både som korkat och hopplöst.
Härligt att du valde detta Ingenmansland! Väl vald som skolmaterial också.
Smurfarna kommer ….
Ja, i några korta effektiva scener illustreras de internationella insatsernas vilsenhet, goda vilja och bristande förmåga.
Karin; jag har ett inlägg hos mig om lördagstema. Kanske har du redan läst det, jag la till en uppdatering nyss om att ni får använda mina teman om ingen annan vill lägga nya!
Kommer förbi din blogg i alla fall för läsning!
Javisstja – ny månad! Nu igen!!
Tack för teman!
Ingenmansland, nej, den kände jag inte till. Men gör nu. Har en himla massa filmer som väntar, och så måste jag se om Scolas En alldeles särskild dag. En favorit.
Ja, En alldeles särskild dag är en alldeles särskild film.
Och nu kom jag just på att jag glömde skriva i inläggen vem som gjort Ingenmansland. Det måste jag fixa!
Ack om jag kunde skriva något klokt och insiktsfullt om film eller ingenmansland eller överhuvud taget.
Vad sägs om vår speciella variant av ingenmansland, som kallas allmänning?
Allmänning, den där plätten som alla tycker borde göras något åt för att den växer
igen men så visar det sig att det nog egentligen ”inte är mitt jobb utan någon annans” så då får det bli vid det gamla. Eller så tycker man att kommun ….och så går man till
tidningen …
Ja just precis den! Fast våra är ännu så länge större och vildvuxnare och egentligen trevligare än dess motsvarighet i England och USA. The common green är numera en hårdtuktad gräsmatta framför stadshuset.
Där träffade du verkligen huvudet på spiken när det gällde lördagstemat. Undrar hur det gick för honom som låg på minan?
Ingrid
Ingrid, jag tror inte att du vill veta hur det gick för honom…
Tack för filmtips, du beskriver så fint så nu vill jag se den.
Stark film, som man verkligen minns. Det är väl en 15 år sedan jag såg den och ändå minns jag den scen för scen, på ett sätt som verkligen inte är vanligt för mig.