Det är tydligen så att vi ser färger lite olika. Som barn fascinerades jag på vintern av alla olika färger som snön kunde få, i olika solljus och i skuggorna. Mest gult och blått, men också lila och rosa. Det hände väl att jag sa något i stil med: ”Vilka fina färger det är!” Kompisarna undrade vad jag menade. Det var ju vitt. Vitt och kanske lite mörkvitt. 
Såhär såg jag det i tolvårsåldern, mycket nöjd med att jag fått låna mammas pastellfärger, som hade alla nyanser jag behövde. Hon hade fem lådor med pastellkritor i en fiffig ställning, som ett höghus med färger! Med vanliga kritor och vattenfärger var det svårare att få fram de färger jag såg, men bland alla pastellfärgerna kunde jag alltid hitta rätt färg.
Kolla här. En oredigerad bild av spår i snön. Jag tycker det är alla möjliga färger i bilden: blått, blålila, gult, gulrosa. Och det tycker faktiskt kameran också. Om jag tar in bilden i bildprogrammet och bara drar reglaget för färgintensitet lite åt höger framträder färgerna tydligare.
Redigeringsfunktionen kan bara göra färgerna mer intensiva om det finns några färger där från början som den kan förstärka.
Och det gör det ju och med lite starkare färgintensitet ser bilden ut såhär. Jag tycker nog att den nedre bilden är den mest naturtrogna. Eller kanske någonstans mitt emellan, egentligen.
Men visst finns det mulna dagar då snön nästan är bara många nyanser av vitt. 
Nästan.
Snö är Helenas förslag till lördagstema idag. Här kan man läsa om de övriga lördagsbloggarnas förhållande till snö: Olgakatt Helena Karin på Åland Gnuttan Livsrummet Musikanta Pysseliten Tove Anki Anna Noton Music Pensionären på ön Klimakteriehäxan Min natur
Så är det… visst finns det många nyanser i snön… rött, blått och gult tycker jag överväger bland nyanserna beroende på hur man ser och som sagt… gråmulet väder, ja då blir det bara vitt, vitt, vitt…
Fina bilder som illustrerar och en fin teckning/ målning från din ungdomstid :)
Trevlig helg önskar jag dig!
Vad trevligt att det är fler än jag som kan se snöfärgerna!
Tack och tack detsamma!
Jag postade precis mitt snö-inlägg med en rad bilder jag tog i trädgården nyss och kan konstatera att bilden från norrsidan är betydligt rosatonad jämfört med de andra!
Ungdomsverket tyder på en ovanlig iakttagelseförmåga för en 12-åring!
Såhär färgglad är din snö, egentligen!
Jag minns att vi båda var lite fascinerade av att vitt kunde vara så många färger. Och att vi pratade om det.
Nu, när jag blivit lite tråkigare, så är det ju inte så att det är det vita som spontant delar upp sig i sina beståndsdelar – vilket ju faktiskt också vore en bra förklaring – utan att snön likt en naturens projektionsduk återger det ljus som träffar den.
Den rosa kvällshimmeln ger skär snö åt norr. Det klara blå himlavalvet gör hålorna, dit solen inte når, blåa och där solen ligger på återges solens gula, varma färg.
Sätter man ett grått filter mellan färgkällorna och bioduken så blir duken vit eller snarare grå. Och eftersom grått, som du visade i inlägget om kontraster, är a shade of white så blir snön vit i olika nyanser.
Ursäkta att jag kanske slår ihjäl en eller annan uppfattning om snöns magiska autospektraluppdelning men jag tycker att du är så pass vuxen nu att du kan klara av att höra sanningen…
Men jag har då aldrig hört på maken! Snart kommer du väl att påstå att det inte är träden som orsakar att det blåser utan – ja vad? Molnen?
Jag förstår att du är upprörd.
Det där med blåsten, svårt. Jag vet inte riktigt. Det kan nog vara träden som viftar igång den. Åtminstone på land.
Det är svårare att förklara vad som driver blåsten till havs. Jag tror att det kan vara valarna som blåser. Jag håller just nu på med omläsning av Herman Melvilles Moby Dick. Melville förklarar väldigt mycket i den boken. Men jag har inte hittat något om blåsten. Inte än.
Nejnej, till havs är det såklart blåstången!
Tänkte inte på det!
Javisst kan man se den vita snön i olika nyanser. En sådan fin teckning du har kvar från barndomen.
Hälsningar
Birgitta
Alla bevarade barndomsteckningar är helt och hållet min pappas förtjänst. Jag tog ner kassarna med kasserade bilder i pannrummet och beordrade min pappa att bränna rubbet. Det gjorde han inte!
Gullig klok pappa, nu får vi njuta av fina bilder. intressant om ditt färgseende. För mig är den mest vit, i Stockholm grå. Kall är den också och täcker allt det gröna jag längtar så efter. Grönt – det ser jag i tusen nyanser :)
Kommer du ihåg den där klänningen som var vit och gul – eller blå och svart, beroende på vem som tittade. Jag vill minnas att vi såg olika färger då, trots att vi tittade på samma dataskärm! Så det är nåt med hur man ser färger, tror jag. frustrerande att man aldrig kan veta hur färgerna ser ut i andras huvuden!
Åsså var det där med bilder i Safari igen då…
f’låt.
Men ÅÅÅÅH! I fix. Tack för påpekandet!
Fixat!
Du borde ha gått på Konstfack eller Konstakademien i stället för att göra något annat, så duktig som du är och var. Pastellen är väldigt mogen för att vara gjord av en tolvåring.
Jag tror jag skulle ha haft det roligare i mitt liv om jag hade kommit in på Konstfack som jag själv ville. Jag tyckte det var mycket roligare att rita och måla än att öva piano.
Men föräldrarna sa blankt nej – jag skulle ha ett riktigt yrke. Så då blev det mellanstadielärare så småningom – inte särskilt spännande. Jag hade i alla fall roligt med ungarna på bildlektionerna.
Ingrid
Ja, fast jag undrar ibland om man inte ska ha det man gillar som hobby, inte som yrke. Jag skulle nog ha sökt till konstfack om det gått den tiden. Men då fick man bara studielån för ”nyttiga” studier, så det var liksom inte aktuellt. Jag fortsatte ju att måla och rita ändå och har haft mycket glädje av det. Kanske mer än om jag försökt försörja mig på det?
Och precis som du har jag ju väldigt mycket kul med barnbarnen när vi ritar och målar tillsammans!
Här har det kommit en del snö. http://www.nytimes.com/interactive/2016/01/22/us/100000004161619.mobile.html?_r=0
Snödjupet anges i tum (”) och en tum är c;a 2,5cm.
Två egna snö/vinterbilder från i torsdags. http://imgur.com/a/OE7Ke
Hugaligen! Jag undrade just hur mina kompisar i New Haven har det med snö och det ser ju ut att vara en hel del. Dock något mindre ute vid kusten än längre in i landet.
Och på dina snöbilder ser det ut att vara finfint skidföre!
Det var säkert jättebra skidföre men har man ett uns av
förstånd så ger man sig inte till att åka skidor på ån.
Även om det har varit kallt ett bra tag så är det lite riskabelt
att åka skidor på strömmande (nåja) vattendrag.
Däremot så ska det finnas fina spår i bl.a. Vilsta. (börjar efter 1.30)
Å – en å! Då ska man passa sig.
Fint Vilstaklipp. Heja Julia!
Jag ser också olika nyanser i snön och visst, det är snön som reflekterar men vad gör väl det -vad det är, när det är vackert!?
Jag älskade också pastellkritorna som vi fick använda på ”teckningen” i skolan men jag kunde inte få till det så fint som du, även om jag ville!
Härligt inlägg!
Tack HeLena! Lyxigt med pastellkritor i skolan hos er! Hos oss var det bara sådana där trita vaxkritor, som man inte kunde få att blanda sig på något vettigt sätt. Och blaskiga vattenfärger… Så småningom dök täckfärgerna upp och då blev det lite roligare.
Härliga bilder du visar; och jag går också i det vita spåret med underbara nyanser … det ögat ser när jag är ute på olika tider av dygnet och väderlekar!
Nyss börjat leka med det enkla redigeringsprogram jag har på datorn och det är ju så roligt att ibland skapa om en bild så det kommer från nya bilder.
Visst är det spännande med bildredigering. Ibland är något litet hörn av en bild som är en egen bild i sig. Och då är det ju bara att beskära och fixa till som man vill ha det. Sådant som tog timmar i mörkrummet en gång i tiden!
Jag kunde inte se alla dina bilder när jag befann mig i sommarhuset i lördags, jag tror jag hade för dålig mottagning och jag tyckte de där bilderna där du drar reglaget verkade vara kul att se. Och det var det! Det är intressant med färger och har man målat med akvarell och andra färger tror jag man börjar titta och tänka i färger om inte annat. Plötsligt ser man att de nakna träden är lila, inte svarta osv. Det var en väldigt fin bild som du gjorde när du var tolv och håller med Musikanta. En lärare på Konstfack sa till en av sina elever, bli inte konstnär om du inte måste. Dvs har man alternativ kan det vara bättre med tanke på försörjning. Har man inget alternativ och drivkraften att skapa tar över, då får man vänja sig vid att leva från hand till mun vilket många gör. Få kan leva på sin konst.
Jag tror det var svårt att se eftersom jag jagt in bilderna i Firefox. Då funkar det ibland inte i Safari (kanske andra sökmotorer också). Syrran hojtade till, så jag lade in dem i Safari i stället och då ska det fungera.
Visst är det så att man upptäcker mycket när man börjar måla! Eller när man ser hur barn målar. De SER mycket bättre och återger direkt, på sitt sätt. Efter ett tag konventionaliseras deras seende också, för det mesta. Picasso kämpade med det där och sa: hela mitt liv har jag strävat efter att måla som en sexåring!
Och jag bävar lite när jag funderar på hur det hade varit att leva på att måla. Vilka kompromisser skulle jag tvingas till och hur skulle jag må då?
Min karriär som konstnär kulminerade nog i gymnasiet i Avesta, då jag var väldigt produktiv. När jag blev pank tog jag min samlade produktion och liftade till Hedemora och ställde mig på torget och sålde rubbet på ett par timmar. Jag fick ihop en hel förmögenhet (6-700 kronor vill jag minnas) och kunde lifta hem till Horndal, rätt nöjd.
Imponerande 12-årsmålning! Håller med Musikanta, du skulle ha gått på konstfack du.
Men alltså, ärligt – SÅ bra är den ju inte! Dassets perspektiv… grannhusets proportioner… jag var inte särskilt nöjd, mer än med de där isiga fläckarna på vägen, möjligen. Men kul ändå att du gillar’t!
Alltså, nu när snön regnar och blåser bort är det det enda jag tänker på, snö alltså. Jag vill ha snö, vilken färg som helst! Vackrast är den i fjällen på eftermiddagen när solen är på väg ner, men jag gillar också dom sista fläckarna på skuggiga platser i trädgården om våren, grovgrynig och lite prickig av smuts.
Snö och vatten (sammasamma) hör vad jag vet till dom svårare elementen att återge på duk. Strongt av 12-åriga Karin att återge snön så bra!
Ja, absolut enig! Och just färgspelet i fjällen med sol och skuggor och ännu djupare skuggor i dalgångarna och de solbelysta sidorna som skickar ljusa reflexer in på de skuggade sidorna. Det kunde jag bara stå och hänga på stavarna och titta på hur länge som helst när jag jobbade i Österrike!