Språkrådets nyordslista känns mager och spretig i år. Många förlegade slangord från USA, som till exempel ”douche”, som hamnade på amerikanske slangordlistor redan kring millenieskiftet. Det används sällan och det vore trist om det fick fotfäste här, eftersom det är rätt otrevligt. Det ”betyder” eller syftar på en riktigt obehaglig person, som i ”Han är en riktig douche”. Men en douche, eller douch-bag är en egentligen en sanitetsprodukt för kvinnor, för att göra rent underlivet. Så när man kallar någon en douche – vad är det egentligen man säger då?
”Mansplaining” är också gammalt och har nog virvlat runt här i Sverige ett tag. Ursprunget är en essä av Rebecca Solnit, som beskriver hur hon på ett party 2003 råkar på en person som entusiastiskt börjar prata om en bok om fotografen Eadweard Muybridge. Författaren till boken råkade vara just Rebecca Solnit, vilket hon påpekar: ”I wrote it!” Den entusiastiske mannen låter sig inte bekomma utan fortsätter att förklara vad den handlar om och insisterar på att hon borde läsa den. Tills hennes kompis tröttnar, tar mannen i kragen, pekar på Solnit och ryter: ”SHE WROTE THAT BOOK!!!” Eller nåt åt det hållet. Hur som helst blev essän ”Men explain things to me” läst över hela världen och begreppet mansplaining uppstod. För rätt länge sedan.
Men finns det då inga bra nya ord på nyordslistan i år? Jovars. Jag gillar uttrycket ”faktaresistent”. Man träffar ju på personer ibland som trosvisst hävdar något som går stick i stäv med allt vi vet om verkligheten. Som de som anser att förintelsen inte ägt rum. I sådana fall passar begreppet faktaresistent ovanligt bra.
Men så finns det ett par ord som jag saknar på listan. Jag tror inte de varit med tidigare år heller, så förhoppningsvis kommer de nästa år.
Ett är det förtjusande ordet ”gubbgoogla”. Alltså sitta och spekulera och fundera tillsammans (slå fund, säger vi i Dalarna) för att hitta svaret på olika frågor. Som när någon viktig fotbollsmatch ägde rum, eller om Uganda gränsar till Burundi eller ej. Just sådana där samtal där var och en bidrar med sin pusselbit tills man kommit fram till något acceptabelt (”Rwanda ligger ju i vägen. Och Tanzania söderut. Nej, Burundi kan inte gränsa till Uganda.”) Och om man har tur får man sig en berättelse till livs om hur någon försökte ta sig över gränsen mellan några av dessa länder och som därför med viss säkerhet kan placera dem inbördes.
Ett annat användbart ord som jag inte sett i nyordslisorna är ”fickringa”. Det där när man kommer åt mobilen av misstag och den ringer upp något någon som man inte alls tänkt prata med. ”Ledsen, men det är en fickringning!” Ibland kan det vara kul att prata med någon helt oväntad, ibland inte. Men det behändiga ordet fickringa är bra att ha för att förklara varför man ringer!
Struntar numera i nyorden. Har dock kommit på min iphone med att slå av sig själv i kylan i fickan. Undrar om detta är vanligt förekommande och vad detta kan kallas. Tacksam för svar.
Det kallas att köldstrejka och jag sympatiserar så mycket med fenomenet att jag inte ens blir irriterad på min iPhone när den gör precis så. Hur nyladdad den än är går det i strejk om den ligger i en ytterficka och det är kallare än fem minusgrader.
Gå i ide, sa björnen, vilken bra idé!
Fickringa har jag lyckats göra med de första modellerna av mobiltelefonerna. Det var rätt pinsamt ett par gånger. Tangentlåset spärrade inte 112, t ex. Det räckte att jag lutade mig över en hästboxdörr. Sen skaffade jag telefon med lock över tangenterna tills iPhonen kom. Mina olika iPhoner har aldrig haft fuffens för sig och eftersom min alltid hänger i en liten väska jag har om halsen (annars hittar jag den inte) så håller den uppenbarligen värmen.
Många av nyorden tycks försvinna igen rätt fort, några har mera karaktären av modeord, tycker jag. Vi får se hur det blir med ’hen’, det var väl ett nyord för några år sedan? Det verkar ju etablera sig rätt rejält i pressen, i alla fall, trots alla som ”hatar” ordet. Hur gör alla hatarna när ordet står i deras morgontidning? Kastar tidningen ifrån sig? Ringer chefredaktören och skäller?
Jag hörde ett ord jag gärna tar till mig i Hans Roslings vinterprogram: factfulness, i analogi med mindfulness. En motsats till faktaresistent som också är ett mycket användbart ord.
Jag tippar att hen kommer att klara sig bra, eftersom det gör att man slipper klumpiga konstruktioner med hon/han och liknande. När en väl har börjat använda det inser en hur praktiskt det är. Men jag skulle helst vilja se en bättre objektform än den som rekommenderas. Det heter hon – henne, han – honom och då skulle jag för kongruensens skull vilja ha något tvåstavigt, som hen – henom. Det känns tydligare och lättare att säga och det är vad jag använt hittills, men nu ser jag att Språkrådet rekommenderar hen: ”Genitivformen blir hens: Det är hens ensak. Vi rekommenderar hen som objektsform: Jag såg hen. Även henom förekommer som objektsform i språkbruket.” Så, om man envisas med henom kan det kanske bli etablerat som norm.
PS. Factfulness är ju ett utmärkt tillskott till svenska (well…) språket!
Henom är utmärkt! Det ordet använde vi redan 1969 för det väntade syskonbarnet. På den tiden krävdes fostervattenprov för att könsbestämma i förväg.
Visst känns det helt naturligt. Hen, henom.
Oj så länge sedan jag tittade in hos dig. Men när det väl sker så finns det verkligen saker att kommentera.
Faktaresistent? Tja. Men vi har ju redan ordet vidskeplig. Och ordet obildbar. UFO-troende, elöverkänsliga och sådana som ifrågasätter Darwin men är övertygade om att suddiga filmer från mörklagda rum bevisar närvaron av ockulta fenomen är talande exempel.
Bienvenu, long time – välkommen åter från Frankrike!
Jomen visst har faktaresistent nyanser som andra ord saknar. Vidskepelse, till exempel KAN i gynnsamma fall botas (i alla fall delvis) med fakta. Och en obildbar person kan vara svår att bibringa även felaktiga fakta.
Gubbgoogla helt nytt för mig, krävs det en gubbe med i tillsammans för att kunna göra det? Om att fickringa har jag hittills endast råkat ut för att telefonen i fickan säger: Jag hörde inte vad du sa, tala tydligare! Innan jag fattade det hela så vände jag mig om men ingen var där.
Min Huawei tåler kyla upp till – 33 i dryga timmen.
Det går alldeles utmärkt att gumgoogla också! Fast gubbgoogla är ett roligare ord tycker jag.
Huawei låter som en riktig tuffing! En kanske ska våga sig ur iPhone-famnen och ta ett kliv ut i det okända?