Övning ger färdighet är lördagstemat som Anna ger oss denna vecka. Och genast hör jag:
”Do your practices and it will all come”. Det är Pattabhi Jois som säger så, Ashtangayogans grundare. Jag har inte träffat honom själv, bara hört andra yogainstruktörer citera honom och banne mig har han inte rätt! Jag har nog aldrig hållit på med något annat där just övning, eller träning, ger så god utdelning.
I början klagar alla – och jag med: Det GÅR inte. JAG KAN INTE! Min kropp är inte konstruerad på det där yogasättet. Ta plogen här ovanför, till exempel. Helt onaturligt! Men efter ett tag går till och med det.
Men i ärlighetens namn måste jag medge att det finns ett och annat som inte går. Dit hör en av de enklaste ställningarna, som den här. Klippställningen. Man ska sitta på hälarna, helt enkelt.
Det kan de allra flesta och när jag försöker förklara för en ny grupp att just det där funkar inte för mig får jag ofta höra ett uppmuntrande: ”Jooodå!” från de övriga.
Men yogainstruktörerna har stött på sådana som jag tidigare, sådana som inte kan vika ihop knäna ordentligt, och då finns det andra lösningar. Sitta på rumpan i skräddarställning, till exempel.
”Fixera dig nu inte vid det där som är omöjligt”, säger instruktören ”utan jobba på med det som går att uppnå. Vem vet, en vacker dag kanske det omöjliga också är möjligt!” Ja vem vet!
Här finns övriga lördagsbloggares övningar: Olgakatt Helena Karin på Åland Gnuttan Livsrummet Musikanta Pysseliten Tove Anki Anna Noton Music Pensionären på ön Klimakteriehäxan Min natur
Nästa lördag blir det en salig blandning!
Så är det med yoga. Men det är också att acceptera att kroppen är som den är. En del knäleder är inte till för klippställning, acceptera. Man kan ju anta att man ser olika ut i lederna, ungefär som man är olika i ansiktet.
Nu har jag varit yogalärare sedan 2004 och vill sluta men det får jag inte för deltagarna, det är nog tur för mig det.
Ps Plogen är väl inte den mest njutningsfulla ställningen, och så eldandning till det då. Ds
Klart du inte ska sluta! Bästa sättet att lära sig något är att lära ut det.
Plogen funkar bra om man vill massera inre organ, och det vill man ju! Jag har noterat att det går lite lättare om man gör sig av med något kilo eller två runt ekvatorn. Och på motsvarande sätt blir det lite svårare om dessa kilon återvänder…
ja vem behöver inte massera sin lever emellanåt?
Kom av någon anledning att tänka på den här bilden. Tvekar att lägga in den, för egentligen är den mer sorglig än rolig. Men här är den i alla fall, med Balasana, Ustrasana och Biralasana.
Jo hag har sett dom också, men nja. Undrar om det gick sedan.
Och ännu en fin bild ritad av dig Karin, övning ger färdighet eller??? Den med klippställning får jag tyvärr inte fram, bara den översta. När jag går i pension blir det yoga för mig. Det finns inga tider som passar mig och i ärlighetens namn har jag inte riktigt tid heller. Men övertygad om att dt är som med musiken. Övning, övning och åter övning så går det till slut! Ha en fin helg!
Ja, egen produktion. Nu borde det gå att se båda teckningarna. Jag är lite osams med Safari som webbläsare. När jag lägger in bilder i Firefox vägrar Safari ibland att visa dem. Men å andra sidan är det mycket krångligare att lägga in bilder i Safari, så jag använder Firefox och hoppas att det ska funka. Tack för att du hojtade till om att det inte gick att se!
Jag hade täkt mig ett litet försök på temat ”övning” idag. Jag ritar tjejer på ett maniskt, mekaniskt sätt som jag inta alls gillar. Men, tänkte jag, den övning som alla dessa tusentals, hundratusentals, tjejer gett mig borde kunna omsättas i något annat. Akvarell? Olja? Det var min lördagstemabloggplan, tills jag brände mig på högerhanden så att den är obrukbar några dagar. Det fick bli ett inlägg med vänster hand. Fast yogateckningarna är ritade med höger hand, dem hade jag sedan tidigare.
för småbarn är det mesta naturligt.
Hej Hanneles bokparadis, välkommen hit! Vilken trevlig blogg du har.
Visst är det så att småbarn är helt suveräna på yoga. De kan allt! Klippställning med rak rygg, hunden uppåt och nedåt (Adho Mukha, Urdhva Mukha) eller, när de är lite trötta, Savasana, dvs döläge. Jag tror yogarörelserna måste ha utvecklats av någon som utgått från bebisars och småbarns rörelsemönster. Och det är väl därför det är så nyttigt, skulle jag tro.
Jag har i alla fall kunnat de där ställningarna, fastän jag inte har förstått att det är yoga.
Måste nog testa om det fortfarande fungerar men börjar test och träning i sängen när Uffe sitter uppe och glor på tv-n. Jag vill ju inte att han ska skratta ihjäl sig…
Man måste ju tänka på sin omgivning också
Å andra sidan: Ett gott skratt förlänger livet! Bjud in Uffe att delta vettja. Ni kan ha hur kul som helst ihop!
Ny dator. Undrar om det går att kommunicera med den.
Hur eller hur (jo, dom säger så i Västervik) va ska den där yogan vara bra för? Vad ger den? Många pratar om yoga, men ingen har berättat vad den ger. Annat än något slags lugn. Och lite ont i lederna.
Lugn kan man åstadkomma på många sätt. Texempel genom att inte vara så förbannat på hela tiden. Eller vara utan teve några månader. Vi har varit utan i mer än tre månader nu och det går alldeles utmärkt bra.
Nu har jag ju aldrig provat yoga. Så egentligen ska jag inte yttra mig. Men skulle gärna vilja veta vad det är bra för.
Annars stämmer det väldigt bra att övning ger färdighet. Till och med en så trivial färdighet som att genomföra beräkningar av lite större komplexitet, eller skala potatis, tjänar på att man övar flitigt.
Grattis till nydatorn. Den verkar ju vara alldeles kommunikabel. (Med eller utan kabel.)
I falla fall. Yoga är ett slags snällgymnastik som är bra om man ska bli farmor eller mormor eller på något annat sätt idka närkontakt med Mycket Små Barn. Det är liksom upp och ner från golvet hela tiden och det är det som yogaövningarna tar sikte på. De första hundra yogatimmarna tänker man Ååh nej! Inte ner på golvet igeeeen! Och sedan: Mäh! Nu har jag just tagit mig mer i sittande och ska ska vi UPP igen!!! Sen går det av bara farten. Sådan är yogan och sådana äro barnbarnen.
Tack för feedback. Jag har likaså kunnat titta på alla bilderna. Oavsett ursprung, verkar det som.
Jaha!? Blivande morsor. Men eftersom barnbarnsbarns favoritsyssla verkar vara att putta ner mig från stolar så skulle jag nog också behöva lite träning att ta mig upp från golvet.
Men nu börjar jag bli så van att jag kanske kan skippa yogapassen?
Min första yogakurs fick jag i present av äldsta dottern tre år innan hennes dotter föddes. Bra framförhållning, tycker jag. Kursen var hemsk. Mina handleder kommer nog att gå av, tänkte jag. Men WTF, har jag fått en yogakurs i present så har jag. Jag kämpade på hela intensivkursen i ashtanga och inser nu när jag vet mer att dottern hade rätt höga tankar om sin mors spänst. Tack vare den kursen och andra är jag lite närmre det skick hon trodde jag befann mig i då…
Ashtanga, det är ju brutalyoga det.
Men inte då! Bara lite mer på´n igen. Vilket behövs för lata typer som jag.
Fina teckningar! Du är duktig och jag antar att du övat en del för att kunna få till dem :)
Yoga har jag provat, men inte fastnat för… får kanske prova igen.
Tack! Jo tjejer brukar jag ju rita jämt – jag borde verkligen ge killarna en chans också!
Det finns dessvärre en hel del oseriös yoga också. Jag har stött på dubiösa yogapass på Friskis och Svettis, inte särskilt inspirerande och ibland rentav riskabla.
Plogen är en favorit, klippställningen helt omöjlig trots många års övning. Tack och lov har jag en klok yogainstruktör som anpassar övningarna efter deltagarna och ger oss alternativ till det som inte passar alla. Din påpekning att det finns ”fuskyoga” som är riskabel ska också tas på allvar.
Kan inte du heller sitta på hälarna?! Undrar hur många vi är som inte kan det. Jag brukar alltid vara den enda i min grupp (även om jag är med i olika grupper) som inte kan och de andra i gruppen säger ofta: ”Men? Vad konstigt? Det är ju jättelätt!!” Yogalärarna har dock koll och förklarar att så är det för en del och man ska inte göra något som kroppen inte tål.
Entusiastiska snabbutbildade Friskis-instruktörer som hejar på och uppmuntrar rena nybörjare till livsfarliga ställningar är förhoppningsvis färre idag, efter en del skador och klagomål. Men man måste se upp!
Det är ganska vanligt att folk inte kan sitta i klippställning. Men jag fattar inte varför man ska uppmuntra folk att plåga sig, låt bli det och ta hänsyn till kroppen istället.
Men å andra sidan är det väldigt bra att uppmuntra folk att göra lite till innan de ger upp. Man ska lyssna till kroppen, absolut, men om den bara vill lata sig och hela tiden kommer med undanflykter är det bra att pusha lite försiktigt.
När jag läser detta inser jag att jag nog gav upp yogan för tidigt …
Det är alltid för tidigt att ge upp yogan och aldrig för sent att börja igen!
Håller med så mycket jag bara kan! Det där benet som i början är gjort av betong börjar plötsligt mjukas upp. Jag kanske inte vill gå så långt som till kokt spagetti – men ändå.
Och så konstaterar jag att vi missade varandra på Friends. Igen. Ska vi stämma möte nästa år?
Visst är det märkvärdigt hur yogan kan förvandla en från ett stelt kylskåp till något betydligt mer smidigt och böjligt!
Ja, vi får boka en träff nästa år på hästshowen! I år blev det en alldeles för snäv planering. Funderar på att ge några barnbarn en heldag på Friends i julklapp, så att de hinner kolla in lite olika hästar, kanske få en autograf av Malin Bayard och lite annat bonusaktigt.
Härliga ritningar du visar! Du kan! Någon yoga i sin rätat bemärkelse- om det nu finns en sådan- utövar jag inte, men har kommit på att mycket av det jag gör i min ”rörelsegympa” är tydligen yogiansk och lite chi – cha – gong- song -ting aktigt. Så är det ju en konst att andas också :-)
Yoga kan ju se ut lite hursomhelst och det viktiga är att vara snäll mot kroppen, men ändå försöka lite till. Och lite till.
men nu for kommentaren … öva på att andas ger ju en viss färdighet..
Andningen är det viktigaste säger mina yogainstruktörer alltid. Och mitt i någon rörelse som man koncentrerar sig på lite extra, så att man håller andan, får man höra: ”Och så bjuder ni väl er själva på riktigt djupa, lugna andetag här också.”
Kanske yoga vore något för mig som börjar bli så stel. Jag som var en ganska duktig gymnast när jag var ung. Men sitta i skräddarställning har jag aldrig kunnat, något som både Kent och Mirren kan utan svårighet. Och ingen av dem har någonsin tränat på det.
Jag älskar dina teckningar och är spänd på när du ska börja måla akvarell på riktigt igen. Nu bör du ju ha tid i alla fall…
Ingrid
Man har så olika kroppar. Jag som yogat i femton år kan fortfarande inte sitta i hel-lotus (alltså skräddarställning, men med foten på motsatt lår), medan redaktörn som aldrig yogat gör det hur lätt som helst! Det är bara att inte att vi är olika hopsatta, men yoga funkar oavsett.
Tack Ingrid för rit- och målningsuppmuntran! Jag kanske ska göra som du och åka iväg på någon målarkurs.