Här på Okinawa är det lätt att bli gammal
Äta bör man… men inte för mycket. Olgakatts lördagstema denna vecka tar mig jorden runt till Latinamerika, Kaukasus och till den japanska ön Okinawa, som forskare brukar åka till när de vill studera hur man ska göra för att både leva länge och hålla sig frisk.
Det finns gott om hundraåringar där och åldringarna är spänstiga och friska. Eller var. Nu börjar det gå utför med hälsan i takt med att den amerikanska matkulturen vinner mark. Men de som växte upp för 80- 90 år sedan är pigga och friska, har inte diabetes och blir sällan dementa.
Vilcabamba. Här kan man också bli gammal. Hav eller berg spelar tydligen ingen roll.
Det finns flera ställen i världen där man blir lite extra gammal och forskarna som kartlade sådana platser ringade in dem med blå kulspetspenna på kartan och sedan dess har de kallats ”blå zoner”. Okinawa är en av dem, de andra hittar man på Sardinien, på Nicoyahalvön i Costa Rica, i Vilcabamba i Ecuador, i Kaukasus, i Småland och norra Skåne (hej Olgakatt!).
I boken Åldrandets gåta har vetenskapsjournalisten Henrik Ennart intervjuat dessa åldringar och försökt sammanfatta vad det kan bero på att man blir gammal, med bibehållen hälsa.
Det är såklart många faktorer som samverkar och ingen särskild mirakelyoghurt eller så. Att sluta äta innan man blir alldeles mätt verkar dock vara ett bra knep. Och så mycket av det där vi redan vet: färgrika grönsaker, frukt, fisk nötter och baljväxter, men måttligt med kött. Och så bör man se till att få lagom med motion och umgås med folk.
En nyhet för mig när jag läser om Okinawa-åldringarna är att de verkar äta sötpotatis i stället för vanlig potatis. En del forskare verkar mena att det är ett viktigt inslag i deras bli-gammal-och-må-bra-upplägg. Så nu ska jag se om jag hittar något bra recept på sötpotatis.
Och så har jag hittat en trevlig restaurang för råa grönsaker. Jag var skeptisk, för jag tycker det är lite jobbigt att äta alltför mycket okokta grönsaker, men sonen insisterade på att jag skulle testa och det var gott och mättande till rimliga priser. Matapoteket på Bondegatan rekommenderas!
Och här har vi övriga lördagstemabloggare:
Sötpotatis är tyvärr inte lika gott som vanlig … men självklart är det urviktigt att tänka på vad man stoppar i sig. I lagom mängder, helst. Jag har gjort en ”dubbel” på lördagstemat denna vecka!
Då ska jag se vad du åstadkommit för dubbel!
Rostad sötpotatis är gott – helst med lite häftiga kryddor.
tycker
Margaretha
Ja, jag har lite avlägsna minnen av rostad sötpotatis. Måste kolla recept.
Rotsaker överhuvudtaget är gott och sötpotatis i en rotsaksgratäng sätter piff! Med vitlök och chili i gratängen blir man säkert ännu friskare…..
De blå zonerna kände jag inte till men jag trivs utomordentligt bra i min! Tänk, vad man lär sig av att läsa bloggar!
Rotsaksgratäng är ofta räddningen. Och gott dessutom. Och tydligen, som extra bonus, riktigt nyttigt!
Sötpotatis har jag aldrig ätit, vad jag vet. Det måste jag kolla upp.
Trevlig helg!
Hälsningar
Birgitta
Ja, det kan vara värt en liten undersökning. Plus receptgoogling, som jag har börjar kolla upp!
Klart man vill vara frisk och leva tills man dör, men hur länge vill man leva då?
Jag tycker hundra år verkar lagom. Precis som i Ja må hen leva…
Har aldrig hört talas om dessa blå zoner! Spännande! Sötpotatis är väldigt gott men ska inte koka lika länge som vanlig potatis … Eller om det var tvärtom… Visst är det intressant vad som gör vissa befolkningar så hälsosamt friska långt upp i åren. Tja, sötpotatis har jag inget emot att dryga ut kosten med :-)
Tvärtom, tror jag, men är inte alls säker. Men det är absolut värt ett försök. Planerar till och med att försöka odla sötpotatis, om det nu går på våra breddgrader.
Det är ju intressant med att en lever längre om en bor på vissa ”blåa” ställen med rätt kost i tillägg så att säga. Sötpotatis får hamna på inköpslistan för att testa! Råa rotsaker/grönsaker har jag testat mycket av, men min mage tåler ett visst mått, bullerbång effekten blir alltför stor, så även lagom med fiber … haha Karin nu vet du hur min mage är! Håll till godo! Äta bör man ju som sagt :-)
Heh, så är det nog för de flesta. Råa rotfrukter och grönsaker är lite jobbigt för magen. Det var därför jag blev så glatt överraskad av Matapotekets meny. Bara råa råvaror, men inga problem för magen att hantera dem. Jag tror att de trollar lite med mjölksyrning och annat sånt.
Matapoteket på Bondegatan … :-)
Visst är det en passande adress!
Vi äter ju nästan alltid vegetariskt eftersom Kent är vegetarian men jag gillar inte råa grönsaker i någon större mängd. Inte heller frukt särskilt mycket. Jag tror att det är svårare att smälta när man blir äldre tyvärr. Vet att man absolut inte fick äta vare sig äpple eller gurka om man hade besvär av gallsten t.ex. Vi äter alltså mycket rotfrukter och kokta grönsaker istället och mår bra av det också. Inte särskilt viktvänligt dock med gratänger och goda såser. Min moster blev 102 år och hon åt inte särskilt mycket av varken färska grönsaker eller frukt. Vanlig svensk husmanskost antar jag.
Min moster var småländska, det glömde jag att säga :-).
Där ser man – moster är ännu ett bevis för att de blåa zonerna fungerar!
Jag brukar inte heller kunna äta så värst mycket rått i grönsaksväg eller ännu mindre rotfrukter. Men Matapotekets rätter fungerar ändå, märkligt nog!
Spännande läsning… blå zoner har jag aldrig läst om förut – spännande!
Sötpotatis har jag aldrig smakat, men rotsaksgratäng blir det då och då. Ska nog köpa lite sötpotatis och testa.
Här har jag hittat en sötpotatisälskare. Många roliga recept. Jag funderar på att testa sötpotatispannkaka: http://sofieswellness.bloggplatsen.se/2013/07/30/10047367-till-alla-sotpotatisalskare/
Småland och norra Skåne? Hur är det i Hjobygden? Ägg, sparris, vätternkräftor, grynkorv och röding – det måste vara bra mat. Potatis är inte bra, men gott. Det ger sig.
Vi ritar in Hjo också i den blå zonen, tycker jag! Mycket bra diet. Men ta en sötpotatis då och då också, så kan vi bjuda varandra på våra 100-årskalas!
Nämen, min kommentar kom inte i väg (den här gången heller). Jag börjar skriva på pendeln, sedan tror jag att det är skickat … Nåväl. Jag har en kollega från USA som tycker att hon ofta får underkokt sötpotatis i Sverige ”den ska tillagas länge” säger hon. Jag vet inte, men när vi har ätit det hemma har jag tyckt att det är riktigt gott!
Ikväll får jag något med paprika och kokosmjölk till middag, tyckte även att jag såg en påse med zuccini på bänken. Det blir nog vegetariskt. Tror jag.
Sötpotatis kan nog kokas/rostas/grillas/tillredas rätt länge utan att ta skada tror jag, medan al dente inte blir riktigt bra. Låter som solida och lovande råvaror till er middag!
Åh, det blev en currykokosgryta full med grönsaker! Supergott.
Mums!
Intressant! Men alltså, sötpotatis i Småland och Skåne? Och dessutom bland den äldre befolkningen – nej, det stämmer inte.
Matapoteket har jag inte hört talas om. Den restaurangen måste provas! Tack för tipset.
Apotekarna på Matapoteket är klädda i äkta 40-tals-skujsköterskekläder, dessutom!
Spännande läsning. Med tanke på hur lite sötpotatis (och för mycket annat) jag äter blir det inga 100+ för mig, men visst borde man tänka lite längre än vad man gör. Egentligen.
Fast jag tror att det är nyttigt med danska smörrebröd också. Egentligen…