Kultur är lördagstema denna vecka. Man skulle kunna tro att detta är ett lätt ämne för mig som jobbat med kulturpolitik under rätt många år. Men det är precis tvärtom! Man blir liksom lite extra rädd för att säga något platt, floskulöst eller ointressant. Så vad ska en stackars flicka göra? Citera dem som varit bra på att uttrycka sig, förstås!
Vi börjar med språket. Eller till och med före språket, så som Artur Lundqvist skildrat det:
I begynnelsen var inte ordet
det uppstod sent och mödosamt.
Ordet är en ren människoskapelse, släktets stora ansträngning
efter att ha uppstigit ur vattnet och tämjt elden,
ordet är spegeln som låter oss betrakta
de yttre tingen inom oss och de inre tingen utanför oss
ordet både tjänar verkligheten och härskar över den
ordet följer sanningen och lögnen lika villigt
ordet är fritt och ordet är fånget,
är skyddande hölje och dödande vapen.
Han har ett par poänger där: Släktets stora ansträngning. Men också: skyddande hölje och dödligt vapen.
Och då handlar det förstås också om vad man får säga, var yttrandefrihetens gränser går. I en riksdagsdebatt för många år sedan krävde en riksdagsledamot att man skulle censurera ett konstverk. I sitt svar sade Palme, som då var ansvarig minister, bland annat:
”Makthavare på det kulturpolitiska fältet, de som besuttit de ekonomiska resurserna har också i alla skeden stått inför frestelsen att stödja det behagliga och skjuta undan det obehagliga, att värna det samhällsbevarande och undertrycka det samhällskritiska eller rent av det samhällsomstörtande. I historiens ljus ter sig sådana ingrepp alltid eller nästan alltid felaktiga därför att de kvävt den konstnärliga vitaliteten långt utanför ramen för det enskilda ingreppet.”
Yttrandefriheten måste tåla en del övertramp. Men det också viktigt att vi i ett litet land som Sverige ser till att det överhuvudtaget finns några som kan och vill uttrycka sig med olika konstnärliga språk.
Att vi behöver gemensamt finansierade stöd för kulturen har i stort sett alla varit överens om sedan 1974 års kulturpolitiska mål antogs av en enig riksdag. Utan stöd till litteratur, teater, musik, dans, kulturarv, arkiv och folkbildning och allt annat, skulle vi ha sämre möjligheter att få vår egen verklighet belyst.
Så här skrev Kristina Lugn för många år sedan i en artikel om konstnärens roll: ”Författarnas och konstnärernas viktigaste uppgift är att hjälpa oss att tillvarata våra starkaste känslor, dem som vi tillåter populärkulturen att förlöjliga, dem som vi tillåter massmedierna att förminska. Om vi lärde oss att längta hem till oss själva i stället för till Hollywood skulle vi inte acceptera Distraktionen som regissör i den pjäs vi förväntas spela med i.” Där känner jag mig på något sätt lite träffad…
Och, för att återvända till vikten av att alla får ett fungerande språk, citerar jag Theo Kallifatides: ”Språklösheten har väldigt dåligt ölsinne.” Eller, som Farsta tidningsbuds fackklubb uttryckt saken: ”Kultur är ett jävligt bra alternativ till att slå varandra på käften!”
Men det verkar dessvärre också som om kultur också är ett jävligt bra sätt att attackera fiender. Vi minns alla nationalbiblioteket i Sarajevo. Eller det räddade arkivet i Timbuktu. Eller de förstörda skulpturerna i Mosul. Eller Palmira, som nu verkar vara under attack. På något bakvänt och absurt sätt är det också ett mått på kulturens betydelse.
Nu drar lördagstemat igång igen, denna lördag. Här finns listan på alla deltagare och teman för september. Vi kanske ska uppdatera listan från i våras? Någon kan ha hoppat av, någon kan ha tillkommit. Anmäl i så fall till jourhavande temageneral, som denna månad är Olgakatt.
Om man scrollar ner en bit på sidan finns också en bakgrund till hur det hela startade, med fredagsteman en gång i tiden, redan 2007. Åtta år är en imponerande ålder i bloggvärlden, för att inte tala om bloggstafetter!
Enkelt uttryckt så föredrar jag en kul tur genom livet framför otur. Och visst kan man väl med visst fog påstå att klockorna från Stjärnsund är kultur?
Kult-ur är absolut kultur. Alla gånger!
Kultur är så stort och betyder så olika för varje människa.
Intressant!
Ha en bra helg!
Tack – och detsamma!
Åh så mycket bra saker du fick med i detta inlägg Karin om varför kulturen är viktig att värna om! Och om yttrandefriheten, att den måste tåla övertramp och så citerar du den käre Artur Lundqvist som grädde på moset! Har läst många av hans dikter och tycker också om det Maria Lundqvist har skrivit. Nej vad vore tillvaron utan all denna kultur som finns att ta del av… Ha en fin fortsättning på helgen! Kram
Och all denna kultur som du bidrar till! Körer, musikaler och jag vet inte allt! Sånt är viktigt och tack och lov att det finns begåvade, engagerade människor som ägnar sig åt att skapa kultur, runt om i landet.
Maria Lundqvist har jag missat, eller menar du Maria Wine?
Du fick in mycket i ditt inlägg idag! Som alla dagar egentligen :)
Och som vanligt fastnade jag förstås i kommentarsfältet, småler och har roligt.
Kult-ur ;)
Ja, alla dessa fina kult-ur. De är nog värda ett eget inlägg!
Det är väl bara ett par mil dit?
Det var länge sedan. Då hette urmakarn Goude, tror jag.
Ser fram mot rapport.
Kan kanske bli nåt. Och Goude – eller sannolikt en son – fanns där för fyra fem år sedan i alla fall.
Artur Lundqvist var ingen författare för mig, tyckte inte om honom helt enkelt. Det han stod för. Han var bättre att introducera sydamerikaner. Men det där om ordet som släktets stora ansträngning var ju rätt bra. Och Kallifatides fick till det.
Ja, jag har också en del invändningar mot Lundqvist. Men i den där dikten fick han till det, tycker jag!
Artur Lundqvist hade rätt till sina åsikter, förstås, som alla andra, men att han deklarerade barnböcker som nåt helt onödigt och värdelöst är litet för magstarkt. Det är ju precis där kultur planteras!
Ja, han var lite snobbig av sig (bland annat), den gode Lundqvist, men ett och annat av det han skrev gillar jag trots allt. (Men någonstans i mina lådor ligger kanske en påbörjad uppsats i litteraturvetenskap om Lundqvist som rasist. Eller också slängde jag den när jag insåg att min handledare aldrig skulle acceptera den.)
Man lär sig alltid mycket när man läser din blogg. Nu senast om Artur Lundqvist som jag aldrig läst något av. Men dikten om språket var fin. Att bygga ett stort fult nytt nobelhus tycker jag är brist på kultur. (Med anledning av vad du skriver om Mosul och Palmira.)
Ingrid
Det har du rätt i! Kulturvandaler är inte bara de som river ner utan också de som bygger utan känsla för feeling, så att säga.
Med risk att bli beskylld för gnabb, igen.
Hur fanken ska det se ut för att bli godkänt?
Som Stadshuset? Nordiska muséet? Centralpostkontoret på Vasagatan? Det är kåkar med stil, det!
Det stora problemet är inte utformningen utan placeringen.
Nordiska museet skulle väl knappast vinna någon skönhetstävling! Men visst är det största problemet med Nobelmuseet dess tänkte placering. Vilket inte hindrar att också den tänkta utformningen är fel. Vilket projektledarna själva kommit på sent om sider, projektet är såvitt jag förstår ”under revision”.
Det byggs både fint och fult i stan. Från vårt fönster ser vi två relativt nya byggnader som inte är några skönhetsupplevelser: Stockholm Water Front och den nya Cityterminalen, som verkar vara tillkommet under påverkan av starka drycker eller droger. Då gillar jag det här bättre, i all sin guldiga och silvriga kitschighet.
Intressant läsning… och lärorik för mig stackars okunniga människa, som är mer Skogsmulle än Kulturtant :)
Så mycket vet och förstår jag i alla fall – att kultur i alla former måste få finnas… och vara tillgänglig för alla.
Ang. min svampodling… kantareller är inte så petiga, utan bildar mykorrhiza även med tallar…
Odling=kultur. Spännande om svampodlingen. Undrar varför kantarellerna i våra trakter inge gillar tallarna. Där är det mer i björkskog och framförallt i övergången mellanskog och öppen mark som man hittar dem.
Du lyckades ju få in många olika kulturyttringar här!
Allt är kultur (nästan)!
Att ha bloggat ett lördagstema i åtta år är en hedervärd kulturinsats värd att nämnas!
Visst är det en imponerande ålder på en bloggstafett! Tioårsjubileet närmar sig med stormsteg!
Kultur är verkligen ett vitt begrepp, med olika betydelse beroende på vem man är, men ack så viktig, precis som yttrandefriheten. Allt dock av en svår storlek, med många olika meningar om.
Så ska det vara – lite knöligt och många olika åsikter. Annars funkar inte kulturen!
Det är en fröjd att läsa och få kult-uren som det sägs här ovan på detta sätt!
Ur kulturen urkulturen.
Urkul med kult-uren som urkultur…
Urkult äger rum i augusti varje år.
Jamen titta, Urkult lever! Undrar om det är samma Urkultsmänniskor som jag träffade på för ett antal år sedan… hm… för trettio år sedan, då föreningen Urkult drev framgångsrik ungdomskulturverksamhet. Minns bland annat ett gästspel på Vedholms i Stockholm, med duktiga sångare.