Jag har sorterat papper i sommar. I en stor klädkammare har det samlats avlagringar under fyrtio år. Den som samlat mest är min far, som verkligen tog papperssamlandet till nya nivåer. När han hittade något intressant i tidningen (vilket han gjorde dagligen) klippte han ur det. Men ofta stod det ju något intressant på baksidan också, så då köpte han en tidning till och klippte ur det också.
De flesta fotografierna är svartvita negativ, eller färgdia. Men ett och annat svartvitt kort dyker upp. Som det här gulliga kortet med farmor, farfar och brorsan i ett rum här i samma hus där jag sitter och skriver nu. Hmmm… väggpanel…
Så fanns det ju allt hans eget, som han sparade på: brev deklarationer, bokföring från snickarverkstaden, fotografier, vykort, reklamblad, broschyrer…
Samt allt det där som jag bad honom bränna upp av mina gamla pinsamma papper och misslyckade teckningar. Sedan blev det så att jag också hivade in mina papper i klädkammaren vartefter som jag flyttade, eller bytte jobb eller av andra skäl tyckte jag skulle lägga lite dokument på hög. Tre kubikmeter, skulle jag tro. Eller fem?
Inte kom jag ihåg att ta någon bild på hur det såg ut innan, en ”förebild”. Så här blev det i alla fall när det var tömt, sånär som lite tomma ritpapper till barnbarnen. Vy söderut. Norrut finns det lika mycket utrymme, som också var fyllt med pärmar och lådor i fyrdubbla led.
Materialet var travat från golv till tak, bokstavligen. Just när jag trodde att jag var klar råkade jag kasta en blick uppåt taket och upptäckte ytterligare några fulla hyllor. Man måste ju säga att utrymmet var väl utnyttjat. Å andra sidan är detta ingen bra metod om man vill få tag i något papper. Och, å tredje sidan, behövs garderoben som garderob.
Om man vill få bukt med arkivmassor av det där slaget, med olika arkivbildare och många olika epoker går det inte att hålla till i en klädkammare som är knökfull. Det gäller att hitta ett utrymme där man kan bre ut sig och där man kan jobba ostört. Och framförallt, där det inte finns någon risk för att den begynnande ordningen rubbas.
Det är lite som arkeologi. Man måste hålla reda på tidslagren. Minsta provborrning i jordlagren gör det svårt att tidsbestämma fynden. Minsta omflytt av högarna kan skapa förvirring. Så jag tog med mig allt från klädkammaren till ett rum i ladan, som är ett sällan använt gästrum. Och där har jag betat av någon hög ibland under sommaren, med en spurt denna vecka så att alla de där to-do-högarna har omvandlats till ett TADAA! Klart! 
Det mesta har fortfarande pappas etiketter och där återstår en del att göra, eftersom han återanvände pärmar till nytt innehåll ibland, utan att byta etikett. Han visste ju ändå…
I lagårn finns en slatt kvar, men den kan stå där tills vidare. Den mystiska säcken innehåller samlingen med alla mina påsktuppar, men de ligger bra där de ligger i anslutning till gamla hönshuset. Det är ju låååångt till påsk.
Nu kanske jag borde försöka komma över lite Arkivalium, som jag hittade tips om bland alla papper. Det är ett botemedel som Hildebrands vänner rekommenderar mot diverse arkivrelaterade krämpor som ämbetsvärk, gallringsbesvär och lös diarieföring. Motverkar också rutinförgiftning och handlingsförlamning. Bör dock inte överdossieras!
Oh! Jag vill kommentera men vet knappt vad jag ska säga.
Så fantastiskt med alla papper från (gissar jag) hela långa liv!
Men så svårt att gå igenom och räkna ut vad som har bestående värde och vad som faktiskt bara är … papper. Jag är djupt imponerad av ordningen som uppstått.
Därefter kommer nästa tanke: Nutidens människor, som har allt i en enda röra på sina hårddiskar och i ”moln” samt sparat i diverse format som ibland inte ens är åtkomliga längre (tänk när man använde vanliga kassettband som minnesenheter till datorer …) kommer att ha efterlevande som inte ens hittar alla ”papper”, så deras föräldrageneration riskerar att vara helt stum.
… oj då, jag som inte skulle gräva ner mig. Ursäkta.
Nå och väl. Är det alltså Skogsgurra som är så liten och underbart småbarnsknubbig, där i farföräldrarnas famn?
Huvudet på alla arkivrelaterade spikar, Annika!
– Ja, det är fantastiskt med all dessa glimtar från förra och förrförra seklet!
– Ja, vår generation riskerar att drabbas kollektiv minnesförlust, när det blir för motigt för efterlevande att ”migrera” alla olika konstiga elektroniska format till något som går att tyda.
– Ja, det blir en hel del informationsförluster när man ordnar arkiv – det är därför det skulle sitta fint med arkivalium, mot gallringsbesvär. Men om man inte gallrar drunknar det intressanta i det ointressanta i pappersmängderna. Och kopior på dubletter kan man alltid slänga. Sånt fanns det gott om här, sedan pappa fick en kopieringsapparat i födelsedagspresent.
– Och ja, det är brorsan som är så där förtjusande!
Min granne gör för varje år ett fint album med bilder från familjens utflykter och event … ”Ambitiöst”, sa Pysse avundsjukt.
Enkelt uttryckt; med mina mått grundat på inre upplevelser – mAgnifik samling, väl formulerad och snyggt ordnat!
Sting och värme om ett liv där du själv ingår …
Tack! Om de estetiska värdena av detta arkiv råder dock delade meningar!
Jag är så otroligt imponerad. Att få reda i pappas samlingar verkade vara omöjligt och nu har du gjort det! Fantastiskt.
Nåja (sa hon och skrapade blygsamt med foten), låt oss säga att jag har skapat vissa förutsättningar för att ordna. Men tack i alla fall – det var en hel del jobb med att komma så här långt.
Det borde finnas ett och annat Henrikssons citat i dessa samlingar. Tycker att det här kan vara passande:
Nu har jag städat mitt skrivbord
och lagt papper i lådor och fack
och satt utkast och infall i pärmar
så nu är här så propert, ack,
nu är här så rent och prydligt
och allt har så snyggt stuvats ner
att redan i dag är det tydligt
att jag aldrig hittar det mer.
H
Mycket träffande! Men jag tror att chanserna är lite större nu än innan att åtminstone kunna leta. Tidigare dog alla arkivletarimpulser när man öppnade dörren till klädkammaren och möttes av en kompakt mur av fel pärmar.
Och visst finns det Henrikson! Om du tittar på översta arkivbilden ser du tre blå boxar med ett H. på. I två av dem finns klipp med dikter av Henrikson (i den tredje ligger något helt annat).
Jag lider av ALLA arkivaliumsymptomen tyvärr. Bara att rensa bland mina noter skulle behövas fem timmar om dan i en vecka. Jag säger som de på teve när de ska ge beröm till någon: ”Bra jobbat!” Men som sagt, du är ingen novis när det gäller detta. (Jag får trösta mig med det.)
Ingrid
Ger du kurser?
Margaretha
stort behov
av att
kursas
Jag brukar tänka på ett uttalande från en intendent på Nordiska museet när jag håller på: ”Praktdräkter och ornamenterade mangelbrädor har vi gott om. Vad vi saknar är lappade underbyxor från fyrtiotalet.” Med andra ord är det ju inte paradpappren (betyg, inbjudan till bröllop och begravning) som ger mest information utan vardagsanteckningar, brev, dagböcker och så fotografierna förstås.
Jag är imponerad! Och skrattar gott åt arkivalium-skämt, som tjänsteman lider jag definitivt av lös diarieföring.
Se upp med ämbetsvärken också. Kommer liksom smygande. Ofta samtidigt som man kan få lite regelvärk.
Precis, vanliga förvaltningsbesvär, det där!
Efter detta törs man ju knappt visa sig på stan. Om den där feta, äckliga ungen som är i full färd att slå sönder en ficklampa(?) mot bordsskivan anses vara monstruöst (jo, visst står det underbart i Annikas kommentar, men det är väl samma sak?) småbarnsknubbig så förstår jag inte varför jag vid något mognare ålder och förhållandevis mera välproportionerad ständigt, i likhet med salig Robban, tyckte mig ha svårigheter att få kontakt med det andra stönet. Men så var det, kanske hade det hjälpt om jag haft tillgång till den där bilden och på sätt kunnat göra troligt att även en äckelfet ungjävel i likhet med farfar skulle kunna utvecklas till en sympatisk äldre man med fördelaktig framtoning och hela och rena gångkläder?
Jag ser en diffus affärsmöjlighet här: Sätt samman ett raggningskit med bilder på fet unge med vuxen sympatisk man i snygga gångkläder i bakgrunden , några bra raggningsrepliker, lite Wein und Gorgonzola (eftersom räkorna och vitvinet var körda redan för sextio år sedan) samt en autentisk, sliten och episkt snuskig tidstrandsk snuttefilt. Kanske också något boyecitat för sissytyperna. Det är egentligen bara ett catchy name som saknas innan succén är ett faktum.
Åter till den bistra verkligheten – även om drömmen om senkommen affärsframgång och rikedom är svår att släppa – så kan jag konstatera att kastandet av ett personligt arkiv, vilket är vad vi på grund av flytt till ”Norra Länsdelen” sysslar med just nu, är svårt i början men blir lättare och lättare ju mer man inser hur otroligt ointressant man faktiskt är. Den enda som möjligen skulle ha något intresse för mina gamla noteringar från en bakgård i Marseille eller resultatet av ett prov i ”Pjäsriktanordningen på strv 81” är jag själv. Och eftersom mitt intresse just nu är att slänga så lär ingen annan sörja att det slängdes.
Så är det. Den som tror att gamla tidningsklipp har något större intresse har kanske missat att det ligger tonvis med lägg i arkiven. Och mänsklighetens samlade tankar och skaldeförsök är faktiskt, med mycket få undantag, mest en deprimerande bekräftelse av att ”jo, det var nog inte bättre än så”.
Men enstaka möddingar är ändå intressanta att skåda på håll. Och om någon, med skaldens ord, ”Håller upp var dyrgrep som beundran tål” så har det alldeles tveklöst både underhållningsvärde och lite kulturhistoriskt intresse.
Försök inte! Du är ju jättegullig där.
En smoking och en inspirerande nom de plume (ursäkta, jag måste bara sluta skratta åt automaträttningen som ville ha det hela till nom de plums … så, nu är jag normal igen) räcker förmodligen mer än väl för att charmera oss damer. (Skogsguden? Woody Guthrie? Gunther le Forêt? The Green Man?)
Sedan är vi alla små, små fnyk i världens snöyra, och får vara glada om någon alls minns oss efter att …
Bah, jag minns knappt vad det var jag tänkte säga. Men heja, när det gäller det egna arkivet: släng det som känns som blaj och spara det som du själv (eller hyttis, såklart) har glädje av att behålla. Längre än så kan ingen tänka, och ska inte heller.
Ja, visst är du jättegullig på bilden!
När det gäller tidningsklipp har jag lyckliggjort ett par lokalhistoriker med några buntar. För även om läggen finns kanske man inte ens vet om att artikeln publicerats. Hursomhelst blev de så glada att jag blev nöjd med att jag inte hade slängt.
”Från en bakgård i Marseille” låter som titeln på en kommande succéroman. Ska du verkligen slänga?
Karin! Jag blir SÅ imponerad av detta inlägg! Och nu undrar jag förstås var man får tag i såna där arkivalium nånstans, jag tror att det är precis vad jag skulle behöva för att få ordning på mina arkiv. Helt fantastiskt vilket arbete du har gjort! Men vilken känsla! Jag vet att jag ibland har önskat ett stort korsdrag som drar igenom och löser allt av sig självt, men jag inser att man får hitta andra lösningar! Stort grattis till resultatet. Vilken fin liten garderob som kom fram föresten :-) Kram och ha en riktigt fin helg!
Tack! Oss emellan är jag rätt imponerad själv:-) Det går att fortsätta med projektet hur länge som helst, inte minst om man tänker sig att alla negativpärmarna borde gås igenom. Men det får bli ett långsiktigt projekt och nu har jag i alla fall skapat förutsättningar för att gå igenom materialet.
Och dessutom lär det väl dyka upp ett och annat ur det nyordnade arkivet här på bloggen.
Kram själv och trevlig solig helg. Det där med att det ska regna i södra Dalarna i morgon tänker jag inte bry mig om, för jag har planerat en ridtur för ett par av barnbarnen!
Djupt imponerad bugar jag mig !
Du är tydligen i den fasen av livet som jag också är…jag städar för att de som
kommer efter mig ska slippa städa. Ungefär.
Och under tiden så hittas en del intressanta saker som får en söka mera och mera och mera….och då hittar man andra intressanta saker att läsa om.
Någon slags ekorrhjul har uppstått.
Nu ligger mina högar i träda och väntar
Det kanske du har rätt i! Döstädning kallar vi det fenomenet. Men jag ser det också som en möjlighet att vaska fram sånt som kan vara intressant även i nutid. Framförallt foton och precis som du skriver leder det ena till det andra och till sist har man hamnat på något alldeles nytt och spännande spår.
Men se upp med högarna! På något mystiskt sätt förökar de sig när man vänder ryggen till. Eller också är det någon som smyger in här och lägger dit mer när jag inte ser. För i varje hög som jag trodde jag hade koll på hittar jag alltid något nytt vid nästa genombläddring!
Men oj, jag är svårt imponerad, trodde det skulle ta dig åtskilliga somrar att få bukt med denna pappers-skatt!
Det kommer det att göra, Eva! Detta är bara grovsorteringen, men nu går det i alla fall att börja ta itu med de olika pappershögarna, lådorna, boxarna osv. Samt alla fotografierna, som var begravda längst inne i garderoben tidigare.
Det där verkade du klarat galant att få ordning på allt. Bra efteråt när det mesta är på plats och ordning råder
Önskar dig en fin ny vecka
Som sagt, det kan nog bli viss ordning med tiden, men detta är bara början. Tänker mig att jag ska ägna de långa mörka vinterkvällarna åt att gå igenom alla negativ i storlek 6×6 cm, som kan innehålla en hel del intressant från barndomen.
Detsamma till dig!
Även jag är djupt imponerad! Dessutom får jag en oroande känsla av att du gillar att ordna bland högar. Det är ju typist det tråkigaste som finns att göra! Varje hems stora plåga – osorterade pappershögar.
Jag har oräkneliga fotografier som borde sorteras, både pappersbiler och digitala. Jag har en plan på att börja med tre högar, för att sedan mala ner dom i mindre: HÄNDELSER (födelsedagar, semestrar, släktträffar o dyl), VARDAG (matbilder, gosiga ungar, vardagsdramatiken) och NONSENS (närbilder, övrigt). Jag klarar nämligen inte av datumsortering, mappar och bilder måste heta något mer för att jag ska kunna hitta. Arbetet känns lite för stort för att starta utan en vettig plan och jag är osäker på om min håller.
Ge en kurs! Jag kommer!
Nåja, gillar och gillar… Glöm inte att vi talar om åtskilliga kubikmeter osorterat som bara fått ligga där sedan förra seklet!
Men det hindrar mig inte från att ge kurser i ämnet! Pappersordnarkurs med dopp! Närhelst du har vägarna förbi!
Nä nu jädrar kliar det i restarmen … Hade siktet inställt söderut kommande helg, men är någon av augustihelgdagarna efter ledig för kurs med dopp?
Vi är här augusti ut! Utöver arkivkurs och dopp kan vi också, som extra bonus, slänga in en bäversafari, om så önskas!