Nu blir det mera Skåne. Visserligen har jag hunnit till Stockholm, Dalarna, Gotland, Stockholm och tillbaka till Dalarna sedan jag var i Skåne, men jag vill gärna berätta om utställningen på Malmö museum också.
Utställningen Välkommen till Sverige öppnades på Malmö museum 70 år efter att andra världskriget slutade i maj i år.
Utställningen handlar om när museet förvandlades till flyktingförläggning för de koncentrationslägerfångar som räddades med de vita bussarna. Den bygger på de fotografier som togs av Kaj K W Gullers, när flyktingarna anlände till Malmö.
På museigården står en av de vita bussarna. Prydlig, färgglad och inbjudande… Men hur skulle man som koncentrationslägerfånge kunna lita på någon? Var skulle denna transport sluta? Trots att den ser så snäll och trevlig ut, kan man nästan känna ångesten i luften kring bussen.
Jag vet inte om arrangörerna har gjort det medvetet – jo, det måste vara avsiktligt! – alla dessa dubbelexponeringar i utställningen. När man kommer uppför den stora trappan i entréhallen och vänder sig om ser man hur folk kommer uppför samma trappa för 70 år sedan på ett stort fotografi av Gullers. 
En delutställning består av intervjuer med några av dem som finns på Gullers bilder, där de med hjälp av bilderna minns och berättar om hur det var och blev. Femton kortfilmer, alla lika gripande.
Och så en videofilm om flyktingsmuggling idag, med intervjuer med flyktingar som väntar på att kunna ta sig vidare på osäkra och farliga vägar till ett bättre liv.
På bänken framför videon sitter två invandrarkillar helt uppslukade av berättelsen. Den dubbelexponeringen känns verkligen in i hjärtat, den om flyktingarna då och nu. Fin utställning som pågår året ut.
Malmö Konstmuseum visar olika konstnärers tolkning av samma tid i utställningen I skuggan av kriget.
Här är Torgny Segerstedt på en målning av Lotte Laserstein, som kom till Sverige 1937, efter att ha fått allt svårare att som judinna kunna verka som konstnär i Tyskland.
I skuggan av kriget pågår till den 6 september.
Som vanligt önskar jag att jag personligen kunde se utställningen, men eftersom vi har ställt till det med att ha öppet café hela september ut så fungerar det naturligtvis inte. Därför är det så tacksamt att få delta lite grann så här istället.
Det stora fotografiet av Gullers är suveränt, både bildmässigt och historiemässigt.
Undrar om de som fick möjlighet att bo där njöt av konstprakten, om de hade förmågan till det i bakvattnet av allt de hade varit med om.
Man hade hastigt stoppat undan så mycket man hann och kunde men det finns berättelser av inkvarterade flyktingar om både uppstoppade djur (som skrämde barn!) och tavlor på väggarna. Man kan nog anta att allt som påminde om normalt liv, inklusive konst, gjorde varaktigt intryck.
PS. Pettaskarin: utställningen pågår året ut så även efter att Pettas stängt siste september går det att se den. Om det skulle hampa sig att ni ger er ut på Sverigeresa…..
Den museichefen inger respekt. Vi är en samhällsinstitution och nu krävs det att vi ställer upp lite extra, sa han. Och gjorde. Ernst Fischer hette han.
Du har chansen Pettas-Karin, för som Olgakatt skriver pågår Välkommen till Sverige året ut. Konstutställningen – I krigets skugga – stänger dock den 6 september.
Vilken bra ide att sprida ut utställningen!
Torgny Segerstedt var ju en känd Göteborgsprofil och gjorde mycket gott inom journalistiken under andra världskriget. När det var något han inte fick skriva om, lämnade han en tom ruta i tidningen och alla visst att han blivit stoppad av myndigheterna.
Ha det bra!
Viktigt med personer som han, med civilkurage!
Skulle verkligen vilja se den, vilken angelägen och aktuell utställning. Vi kanske, kanske beger oss till Malmö i slutet av augusti och då skulle jag kunna se den om det ges tillfälle :-) Väldigt effektfullt att göra som du beskrev. Att få se samma trappa… Det blir påtagligt att vi hänger ihop med historien i högsta grad. Tack för ett fint inlägg och tips om utställning! Kram :-)
Mycket bra anledning att bege sig till Malmö! Just do it!
Ja verkligen intressant och synnerligen aktuellt. Men jag tror du tänkte på Kaj Gullmar som ju var mycket känd vid samma tid. Fotografen hette nog istället K.W. Gullers (Karl Werner).
Men visst har du rätt i det, Barbro! K W Gullers är det ju som tagit bilderna. Slarvigt av mig – jag rättar i inlägget. Tack för uppmärksam läsning.