Dags att lämna lämna synpunkter på förslaget till ett nytt Nobelmuseum i en för ändamålet uppsatt paviljong vid Nybroviken. Bra, tänkte jag, det gör jag. Men när jag kom dit fanns ingen paviljong. Jag ringde till stadens ansvariga och frågade varför. ”Oh, nej. Den är borttagen för länge sedan. Den hade vi bara där i tre dagar!”
Jag invände att det var väl dumt, eftersom tiden för medborgarsamråd fortfarande pågick. Då utspann sig ett samtal som jag borde ha spelat in, för ingen tror mig när jag försöker återge det. I korthet fick jag veta att eftersom projektet var så bra behövdes egentligen inget samråd.
Jag vill gärna veta vad man ska man göra i byggnaden. De som delar ut Nobelprisen har redan sina lokaler, liksom Nobelkommittén. Prisceremonin fungerar bra i Konserthuset. Tillresande från olika världsdelar kommer inte hit för att se ännu ett konferenscenter, de ser hellre modern arkitektur i världsklass, som Stadshuset och Konserthuset.
”Jamen Nobel-museet!” sa damen som (inte) svarade på mina frågor om nya Nobelhuset. ”Museet! Det behövs en ny byggnad för museet. Det är jättetrångt nu, jättelånga köer. Folk får inte plats. Klart det behövs en ny byggnad.”
Å fan, tänkt jag. Är det så illa. Och eftersom jag ändå var på stan i ogjort Nobelärende styrde jag om mina steg till Nobelmuseet i bottenvåningen på Börshuset i Gamla stan.
Och tänk vilken tur! Inga köer. Tomt i garderoben. Alla hängare var lediga. Jag fortsatte min vandring genom tomma lokaler. Kanske det vackra vårvädret gjorde att ingen ville gå på museum?
Jag har besökt Nobelmuseet förut, eftersom jag är lite intresserad av hur man gör. Hur ordnar man ett museum över en person? Det är svårt nog. Men om man sedan ska försöka fixa ett museum över alla Nobelpristagare – hur gör man då? Alla dessa olika människor var och en med sin specialitet. Hur gestaltar men det på ett vettigt sätt?
Svaret hittar vi i taket på Nobelmuseet. Man gör en skylt, ungefär en meter hög för varje nobelpristagare. Sedan hänger man upp allt i skenor i taket och skyltarna åker runt runt, på betryggande avstånd från åskådarna.
OK, det skulle kunna vara ett argument för att man behöver mer plats. Men hur har man då utnyttjat den plats man har? Här har vi montern där Nobelpristagaren i litteratur, Herta Müller, presenteras. Hon använde ofta collageteknik, så därför får vi se en nagelsax i hennes monter. Samt några urklippta ord.
Det krävs en engagerad och bra guide och personlig visning för att detta ska bli intressant. Om man vill att ett museum också ska kunna fungera som en plats att strosa omkring på och upptäcka på egen hand, då är detta ingen bra metod.
Efter att ha gjort flera försök att bli entusiastisk ger jag upp. I en sal finns massor med videodukar, bakom halvgenomskinliga skynken, där olika Nobelpristagare förklarar att det är jättebra med forskning och kunskaper.
Nej, detta övertygar inte om att det behövs mer plats för Nobelmuseet. Kanske personalutrymmena är trånga? Men även så – om man fortsatt har prisutdelningen Konserthuset och Nobelmiddagen i Stadshuset och de föreläsningar som pristagarna brukar hålla fortsatt får berika universitet och högskolor – ja då klarar man sig med en betydligt mindre byggnad som kanske skulle kunna smälta in på Blasieholmen bakom Nationalmuseum. Men jag skulle gärna vilja se hur man tänkt sig det nya museets innehåll, hur man tänker utforma utställningarna.
Men den här kolossen. som ska ligga och knuffas med kringliggande byggnader, den verkar kraftigt överdimensionerad.
Oj. Jag har ju inte alls hängt med i den här frågan, ser jag. Och när jag betraktar lådan på den sista bilden är det enda jag tänker ”NEJ!” Så utomordentligt stadsmiljöförstörande — och som du säger, vad i allsindar ska den behövas för? Museet behöver knappast större utrymmen; förmodligen behöver det däremot bättre utställare.
Hum — risken är väl att ”de” egentligen vill ha både utdelning och bankett i lådan ifråga, vilket kommer att sänka dels skönhetsupplevelsen, dels historiekänslan. Och den tungt vägande historien är ju vid det här laget hela poängen med Nobelprisen, eftersom det utdelas alltfler och allt dyrbarare priser i samtliga discipliner för varje år som går. Om man slutar med Blå hallen och Gyllene salen så är plötsligt Nobelfestligheterna inte intressantare än vilken slät gala som helst.
Det har diskuterats i bortåt hundra år, detta. Först tänkte man sig ett Nobelcenter i bortändan av Strandvägen. Där finns en liten park som heter Nobelparken och där skulle huset byggas en gång i tiden. Sedan skulle Sjöhistoriska museet flyttas för att ge plats åt Nobel. Och diverse andra förslag. Jag vet inte riktigt varför det inte blivit något hittills. Kanske för att fler än jag undrar vad, exakt, huset ska användas till.
Jag tar mig för pannan! Är det meningen att en sådan låda ska ståta där?
På något sätt så fick jag en känsla av att jag har upplevt någonting liknande som du har gjort i Nobelsammanhanget här men jag befann mig istället på ett verkstadsgolv för bilar.
Det var ungefär lika resonligt som det du har varit med om. Synd att du inte hade bandspelare med dig
Världen får en ständigt att förundras.
Tråkigt blir det i alla fall aldrig.
Lyckligtvis är det inte bara jag som som är lite fundersam. Det finns rätt många som invänder mot storleken på huset. Andra (fast färre) undrar om det alls behövs. Och ytterligare andra tycker att ett museum so mhandlar om Nobel och hans tid och gärning kunde vara en bra idé. Och varför inte i Karlskogatrakten, i så fall?
Varför museet är nödgat att ligga på just Blasieholmen kanske ni undrar?
SOm av en händelse så ligger Grand Hotel mer eller mindre granne med NPC.
GH ägs av The Grand Group som ägs av Investor som i sin tur ägs av Wallenbergs.
Som av en händelse har en stor svensk finansfamilj gått in som huvudfinansiären till
NPC, kan ni gissa vilken familj det rör sig om? Just precis, familjen Wallenberg.
Det sägs att GH inte har tillräckligt med egna konferenslokaler och just
NPC skulle få gott om just konferenslokaler. Go figure som man säger på engelska.
Det finns en hel del matnyttig info i den här tråden på Skärgårdsbåtsforumet.
Hela projektet är orgie i korruption, maktfullkomlighet och andra
oönskvärda missförhållanden.
Das lässt sich tief blicken!
Jaaa, jag menar neeej inte en sådan låda …. om jag fick bestämma så borde det ju vara – om det nu är nödvändigt – så borde det vara en kanon form med öppna böcker på utsidan …
Härlig tolkning av eget tema som du delar orsaken till med oss … det är upplyftande härlig att läsa dina meningars mot …
Förövrigt så finns det andra lämpligare platser i Stockholm
för förgyllda skokartonger. Området runt Nya Karolinska vore
väl rätt lämpligt med tanke på den forskning som kommer att
bedrivas där.
Sedan är Nya Karolinska i sig ett intressant ämne på temat inkompetens
men det är en helt annan historia,
Ja, en annan, men mycket sorglig och upprörande historia!
Några länkar från 1994 då vi påpekade att det kanske kunde tänkas att ett museum kunde placeras i Karlskoga. Det var ju faktiskt här som Nobelpriset föddes.
http://gke.org/pub/files/Argument%20ANIK%201994%201.jpg
http://gke.org/pub/files/Stoedfoerening%20ANIK%20foersta%20moete%20pressmeddelande%20och%20inbjudan%201.jpg
http://gke.org/pub/files/Stockholm%20Sverige%20Karlskoga%20Gunnar%20och%20Sven%20taenker%20hoegt%201.jpg
http://gke.org/pub/files/Museernas%20foerdelning%20i%20Sverige%201.jpg
Helt och hållet övertygande tycker jag. Och i Stockholm finns det som sagt redan ett antal museer…
Nobelmuseet är ett av de få museer i Stockholm jag ännu inte besök. Det verkar vara ett urtrist museum, men jag skall ändå ta mig dit. Lyckligtvis ser det ju ut som att den nya byggnaden inte blir byggd. Inte så stor och inte där i alla fall.
Hälsningar
Birgitta
Ge det en chans! Jag kanske har missat något. Och sist jag var där var jag ju dessutom lite sur. Men egentligen såg jag inget som inte skulle kunna göra sig mycket bättre i form av en webb-presentation. Tänk om man gjorde ett virtuellt museum i stället. Och översatte till en massa språk! Det skulle vara i Nobels anda.
Birgitta, jag tror tyvärr att politikerna i stadshuset kommer att blund för
kritiken och ge bygglov till NPC. Jag skulle bli förvånad om de inte gjorde det.
Men jag har för mig att rätt många inom näringslivet också är tveksamma, och finansieringen är skakig, så kanske men ändå tänker om? I alla fall när det gäller storleken på bygget.
Var på Nobelmuseet en gång och tittade på Galileo Galileis teleskop. Ja, nästan, det var ett annat likadant av samma tillverkare, ett som klarat sig fram till vår tid eftersom det skänkts till den lokala kejsaren som kanske inte använde det så ofta. Det var kärnan i en oerhört detaljerad vandringsutställning om astronomen. Bland annat fick man titta in i ett fejkat exemplar och se exakt den bild som mötte Galilei när han först spanade in Jupiters månar. Barnen var hänförda. Jag med, när jag insåg vilket oerhört arbete denne man utförde med sina tidsödande observationer.
Sedan besåg vi resten av museet. När vi väl insåg att vi redan stod mitt i utställningen, alltså. Måste vara det tråkigaste museum vi nånsin varit på. Hur kan man bara sumpa ett sådant fantastiskt material som hundra års briljant forskning?
Vår tanke i ANIK var att göra museet stort och luftigt. En central hexagon byggnad där en av sidorna utgör entré och de övriga fem sidorna är starten på varsin arm, en arm för varje pris.
Den här skissen: http://gke.org/pub/files/Nobelprismuseum%20id%C3%A9skiss%20dec%201993%201.jpg fick ett ganska positivt mottagande hos ”halvtunga” instanser men betraktades som helt hopplös av dem som ville ha museet centralt i Stockholm eftersom det skulle ta för mycket yta i anspråk.
Yta! Det har vi gott om i Karlskoga – Nobelprisets födelsestad.
Låter bra, men sidan kan inte hittas. Kan du försöka ladda upp igen?
Provar utan akut accent – tror det var den som sabbade det. Den och Sohlman…
http://gke.org/pub/files/Nobelprismuseum%20ideskiss%20dec%201993%201.jpg
Nu funkar det!
Det är många syn- och infallsvinklar på och om ett museibygge. Rätt så hopplöst samtal du fick. Ett uppsving i Karlskoga om det blev ”ditlagd”.. torde det ju bli :-)
Jag har inte varit på Nobelmuseet, men nu fick jag ju en hum …
hum hum … nu hoppas jag kommentaren kommer med …
Japp, nu hittade jag dina kommentarer. Tack! En kommentarkommentar till lite längre ner!
Jag är helt klart för Karlskoga!
En försiktig utveckling av det befintliga, kanske?
Nu finns det ju redan ett vackert Nobelmuseum i Karlskoga. Men man har nog mer tagit fasta på Alfred Nobel än på pristagarna – har tyvärr inte haft tillfälle att besöka det. Museet har en hemsida:
http://nobelmuseetikarlskoga.se/index.php/start
Ja, det skulle jag förstås ha nämnt! Charmigt, informativt och trevligt. Vill man lägga till mer om Nobelpristagare och olika vetenskapliga genombrott skulle det kunna ske i anslutning till detta fina utflyktsmål – ett Nobelprismuseum som komplement till Nobelmuseet.
Exakt vår tanke.
Spännande värre detta ju.Fjärde gången jag provar en kommentar .. Låt Karlskoga få museet, kanske hör det hemma där och troligen ett uppsving för den staden, Stockholm blir väl inte tomt för det :-) Vilka turer hit och dit det kan bli … och så mycket väsen för lite ull — jag borde kanske säga dynamit i priserna … Nobelt Noble Nobel! Välfylld orsak till ditt temaval denna lördag!
Tack Tove! Vet du vad, dina kommentarer hamnade helt oförskyllt och orättvist på skräphögen! Nu har jag plockat upp dem, borstat av dem lite och lagt dem här i stället. Ber om ursäkt å WordPress vägnar!
Sprid gärna ut museumsgracerna över landet! Har läst en del om det tilltänkta bygget i Stockholm och liksom andra förfasats. Jag har besökt Nobelmuseet. Synnerligen gles publik, verkligen ingen trängsel den dan heller. Och mördande tråkigt!
Men jag brukar inte glo på banketten heller och hela det rojalistiska kryperiet, meningslösa rapporter om dekolletage och meny intresserar mig inte.
Ja vi har ju fler museer i huvudkommunen än man hinner beta av på tio år. Intressant att din upplevelse av Nobelmuseet var samma som min. Jag känner dock att mitt underlag för att påstå att det är glest besökt är lite bräckligt. Undrar om deras besöksstatistik är offentlig. Hmmm… skulle kanske kolla det.
Inlägg är ju toppen, och kan ju inte annat än skratta heller för till slut kom jag inte helt i håg vad jag tänkt och skrivit i kommentarerna – men verkligen kul att upptäcka att det har många vinklar både tema och kommentarer!
Vad vore vi utan tema! Med kommentarer.
Det är bra du har dammat av lite …
Nej, jag har inte bytt dator ej heller adress , men det har hänt hos mig också att det hamnat fel, eller inte alls kommit in, men det är ju blogspot.se då. Big smile!
Visst är det förvirrande när man kommenterat och det inte syns! Skickade jag kommentaren, undrar man. Och i så fall. Vart tog den vägen? Och vad sjuttsingen skrev jag? Nu har jag nog i alla fall fiskat upp alla kommentarer som hamnat fel, hoppas jag.
Jag har inte varit på Nobelmuseet och behöver kanske inte gå dit heller.
Men inlägget var väldigt intressant.
Ha en bra söndag!
Det ligger ju trevligt till i Gamla stan… Och butiken är rätt trevlig… (Jo, jag börjar få lite dåligt samvete för att jag är så kritisk.)
Munktellmuseet rekommenderas för den som gillar gamla traktorer,
anläggningsmaskiner, ånglokomobiler och liknande.
Nostalgimuseer av alla slag är alltid sevärda. Och i regel lärorika.
Ja Munktell är ju dessutom inte bara en museum för
sakens skulle utan Munktell (->Bolinder-Munktell->
Volvo BM & etc), som nu heter Volvo CE är ju en stor
del av Eskilstunas industrihistoria de senaste 150-200 åren.
Det är också Volvo CE som äger/driver museet
som ligger i anslutning till Munktells gamla kontor.
Några av museets traktorer brukar köras i en parad
en gång per år tillsammans med ett antal privatägda
traktorer av märket Munktell/BM/Volvo BM.
Här är en video som jag gjort ifrån 2011 års parad.
Vilka godingar! Och visst är det en gammal ångmobil, det där som ser ut som ett (slags) ånglok?
Om du menar den vinröda/svarta som dyker
upp i bild vid 2:59 så är det en
Munktells transportabla ånglokomobil H 8.
menar du Förstlingen så är det just ett ånglok.,
Ånglokomobilen, menade jag. Läcker! Den har en kusin, eller möjligen ett syskon på Skogsmuseet i Siljansfors. Också ett mycket fint museum.
Om lokomobilen läcker så brukar det vara fara å färde. Se till att täta den fort som attan!
Aj, då. Oj då! Kära nån! Men det fixar sig nog. Medan yngre bekanta tolkar ångmobil som något steampunkaktigt. Och visst, varför inte!
Hej !
Jag är ny Lördagsbloggare. Så mycket intressant du skrev om och med fina bilder.
Hej och välkommen i gänget! Jag lägger in dig i lördagsbloggarlistan.
Var det där det bästa de kunde klämma fram? Urful och passar inte alls in med alla andra byggnader. Hua!
Vad tråkigt med ett museum som är så pass intetsägande som Nobelmuseet. Borde väl gå att göra nåt intressantare? Vaxdockor och små filmer som man kan se om den berörde?
På Björkborn, dvs museet i Karlskoga finns det inte bara en vaxgubbe utan en livs levande Alfred Nobel. Det är lite farligt eftersom han är oerhört porträttlik där han sitter vid sitt skrivbord och när han reser sig upp för att berätta om sitt liv kan det utlösa chockreaktioner.
Särskilt prominenta gäster tilltalas gärna med namn: ”Welcome to my home, Dr. Nakamats” sade Dr. Nobel när han reste sig och det höll på att skrämma ihjäl en japansk gäst. Jag tror att de dragit in på den detaljen – museet vill inte riskera dödsfall.
Men intressant och underhållande är museet. Vi väntar nu bara på att det storaNobelprismuseet blir byggt här, på sin rätta plats. Nobelprisets födelsestad.
Nä, är det sant? Jag menar att han kan resa sig upp. Spooky! Men intressant och väldigt trevligt, tycker jag, när/om man väl hämtat sig från chocken. Skulle gilla att välkomnas av Hr Nobel himself med ett ”Jamen hejsan, Karin, välkommen hit!”
Skulle kunna ordnas. Vi känner skådisen lite grann.
Aha! Live minsann. Och nu kommer jag osökt att tänka på den där H C Andersenberättelsen om näktergalen. Misstänker att jag borde skämmas, eller nåt.
Skämmas? Din tro på teknikens framsteg är knappast något att skämmas för. Det som kanske känns en aning avancerat idag är med säkerhet verklighet om ett decennium eller ett par.
Jag är fortsatt för Karlskoga! Och Munktellmuseet som jag inte visste existerade men som nu dykt upp i två av varandra oberoende konversationer på en vecka.
Intressant sammanträffande angående Munktellmuseet.
Verkligen. Det andra sammanhanget var i fascination av en tidigare traktorovetande, som exempel på hur man kan bli intresserad av att ta del av något som någon annan är intresserad av.
Jag har gjort motsvarande erfarenhet med elektronmusik! Om man delar en upplevelse med en entusiastisk och kunnig publik får man liksom lite gratisskjuts. Traktorer och elektronmusik alike!
Karin, du får gärna peta in ett l i mitt föregående inlägg.
Done!
Vet inte alls vad jag tycker i frågan . har inte funderat nämnvärt och tycker nog att den inte berör mig. Men den fula lådan är ful. Och stor.
OK, du får ledigt från Nobelhuset. Har ni inga stadsplaneringsskandaler i Hjo?