Strax före jul demonstrerades det på Mynttorget i Stockholm mot nedskärningarna av bidragen till kulturtidskrifter. Stödet skulle sänkas från 19 miljoner till 4 miljoner kronor; där rök i stort sett hela det statliga stödet till kulturtidskrifter. 
Här demonstrerar Madeleine Grive hur mycket – eller lite – som blir kvar av en tidskrift efter nedskärningen. Ungefär 20 procent. Upprördheten var lika stor som berättigad.
Jag ska inte upprepa de krångliga budgetturerna från i höstas. För kulturtidskrifterna blev kontentan att den borgerliga alliansen, med stöd av SD, drev igenom att 15 miljoner skulle bort inom området “Bidrag till litteratur och kulturtidskrifter”. Det kunde genomförts på olika sätt inom ett anslag på 130 miljoner, där litteraturstödet (som huvudsakligen går till förlagen) är den största posten. Men förläggarna uppvaktade kulturutskottet om hur olämpligt det vore att ta ut besparingen på deras område och då blev utskottsförslaget i stället att kulturtidskriftsstödet skulle drabbades.
Opinionsstormen lät inte vänta på sig. Ni kan tänka er när alla dessa udda kulturtidskrifters utgivare, läsare och tillskyndare i största allmänhet började protestera.
Det är en brokig skara och engagerad. Här samsas drygt åttio tidskrifter: Arkitektur, Arkeologi, feministiska Bang, Biblis, Bild och Bubbla, psykologernas Divan, Expo, Filmrutan, Grafiknytt, Judisk Krönika, Karavan, katolska Signum, Konstperspektiv, Lyrikvännen, Nutida Musik, Opsis Barnkultur, Ord&Bild, Orkesterjournalen, Paletten, Samefolket, Teatertidningen, Tidskriften Västsahara och många, många fler.
Det gick ju inte. Kulturutskottsmajoriteten ändrade sig och vältrade i stället över besparingen på anslaget till regional kultur. Klart det märks mindre när det sprids ut; kanske regionala och kommunala bidrag kan mildra stöten lite, kanske inte. Stödet till regional kultur har redan minskat sedan det gjordes om 2010. Och utöver tappet på 15 miljoner ska ytterligare 25 miljoner bort i år. Var är nu alla upprörda demonstranter. Hallå!
Egentligen hade jag tänkt skriva om tre olika tidskrifter som jag är engagerad i – Parnass, Arbetarhistoria och Arkiv – och det här skulle liksom bara var en liten inledning. Men det är redan för långt så jag får skriva om ”mina” tidskrifter en annan gång. Ödets ironi ville dock att Parnass först blev av med sitt bidrag och sedan fick tillbaka det, medan de regionala arkiven (medlemmar i den organisation som ger ut tidskriften Arkiv) sannolikt drabbas av de besparingar som ursprungligen skulle ha drabbat Parnass… Låter det komplicerat? Vänta bara tills jag förklarat alltihop!
Det är Olgakatt som givit oss lördagsteman denna månad, tack för dem, svårt och roligt har det varit! Nu tar Bildbloggen över inför februari. Här finns alla lördagstemabloggare: Bildbloggen, Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet Malin musikanta Olgakatt, Pysseliten, Spanaren, Stenstugu, Tove
Oj – kan man få bidrag för kulturtidskrifter! Då kanske det är dags att intensifiera utgivningen av TPH-amatören. Eller var det slut på bidragsregnet nu? Jaha. För sent ute. Som alltid.
Annars hade jag ett häftigt reportage från Bokhyttan och dess Sleipnerinspirerade utedass med italiensk design på gång. Plus en massa nytt material från när och fjärran. Däribland en stor översikt över media där nyligen fräckt, men ärligt, tillskansade buntar kommer att visas för en bredare publik.
Jamen kulturtidskriftsstödet blev ju kvar! Så det är bara att sätta igång. Dock krävs viss regelbundenhet i utgivningen, men det fixar du! Ser fram mot nya spännande årgångar av TPH-amatören!
Jag reagerade lite som Skogsgurra. Jag hade ingen aning om att det gavs bidrag till tidningar. När jag var liten kom det ut en tidning som hette ”Djurens Vänner”. Jag köpte alla nummer från det första till det sista, ungefär tio tidningar totalt. Det var första gången jag förstod att saker kunde sluta upphöra för att efterfrågan var för liten. När jag sedan jobbade på tidning (utlånad från reprofirman över sommaren), var frågan ständigt aktuell, blaskan måste ju gå med vinst!
Idag kan man ha alla tidningar i paddan. Ett abonnemang, med tillgång till mängder av tidningar – det vore väl något för dom här små upplagorna?
Jag tror att just kulturtidskriftsstödet ger ovanligt mycket för pengarna. Det är många ideella insatser inblandade i detta. Stödet ger stabilitet och möjlighet att trycka. På sikt kanske det blir paddupplagor i stället, men än så länge är flertalet prenumeranter paddlösa. Och en tidskrift som Biblis, till exempel, som riktar sig till boknördar, är så härlig att bläddra i. Där blir en paddversion inte riktigt samma sak.
Fast varför ska endast kulturtidskrifter få bidrag?
Jag är inte alls förtjust i att ”kultur” särbehandlas och
att t.ex. vissa konstnärer får betalt av staten för att de
ska kunna fortsätta vara konstnärer.
Åh, men det håller jag inte med om. Jag vill att fler ska kunna få vara konstnärer! Jag blir galen när tex arkitekterna tar konstnärernas jobb (och bidrag), för det har hänt. Kulturen är viktig för att väcka debatt i samhället och att skapa skönhet och glädje! Det finns fler skäl till att stödja kulturella arbeten. Dessutom ska den vara tillgänglig för alla!
Jag saknar gratis entré till muséer, men samtidigt förstår jag att pengarna måste röcka till mycket mer och där har man ju en liknande situation som med tidningarna – andra (privata) muséer, som inte får bidrag och som då utsätts för sned konkurrens. Lätt är det inte, men då gäller det att hitta nya vägar.
Det finns ju ett presstöd också, på fem hundra miljoner kronor, till dagstidningar. Utan det skulle till exempel Svenska Dagbladet få lite svårt att överleva och många landsortstidningar skulle inte klara sig.
Motiveringen är att det är bra för demokratin med debatt och att så många åsikter som möjligt får komma till tals.
Dribblandet med besluten i kulturutskottet verkar vara ett resultat av att ingen vill stå för de förslag de hade i den budget som det beslutades om i riksdagen. I utskottet blir det ju mera tydligt vilka konsekvenser det blir till slut. Att den regionala nivån nu drabbas innebär vad jag förstår att det blir bl.a. bidrag som tex. Skogsmuset i Siljansfors fått via Dalarnas Museum kan naggas i kanten. Det handlar inte om mycket pengar men för en verksamhet som redan balanserar på slak lina har det stor betydelse. Nu känner jag mig inte personligen berörd eftersom jag från nyåret är befriad från ordförandeuppdraget i Siljansfors Skogsmuseum. Men för den skull så vill man ju att verksamheten ska kunna fortsätta så att även framtida generationer kan se hur utvecklingen varit med arbetet och slitet i skogen genom åren.
Nåja, det innebär förmodligen att det blir höjda entréavgifter i stället. Det bör vi ju ha råd med efter alla jobbskatteavdrag som vi fått. Ja åtminstone de som jobbat, som pensionär blev man snuvad på det också. Med övervägande del av besökare som tillhör pensionärer ser det mörkt ut för dessa regionala kulturverksamheter.
Ja, de där turerna kring nedskärningarna påminner om Akakij Akakijevitjs kappa i Gogols novell. Alltså hans gamla kappa som han lappade och lagade med bitar från samma kappa. Det blir inte så bra i längden.
Utan stöd försvinner massor av tidskrifter, helt klart. Dessvärre är det väl också så att ett mycket litet antal människor skulle sakna dem. Ligger där så blygt och obläddrade på tidskriftshyllorna i biblioteket. Så här skriver jag eftersom jag tydligen har ett behov av att vara lite tvärtemot. Jag gillar faktiskt många tidskrifter också.
Trevlig lördag!
Men Hjo, vad har du gjort (hjort)? Plötsligt är du spärrad, så att jag måste lirka loss din kommentar för hand.
Jo (hjo), om man räknar ihop alla som läser alla olika tidskrifter blir det faktiskt en hel massa människor. En upplaga på tre tusen låter ju inte så vidarevärst. Men om det finns hundra sådana tidskrifter, ja, då blir det rätt många sammantaget. Och många av tidskrifterna har ju fler läsare än så.
Har hört om detta på Kulturnyheterna på teve.
Allt som är bra ska tas bort *tyvärr*
Tack för nu fick jag reda på vem som tar över stafettpinnen nästa månad.
Ha en bra dag/kram
Jag hoppas att man inser på alla politiska håll att det finns ett ganska starkt stöd för kulturpolitiken. Den inriktning vi har idag antogs ju en gång av en enig riksdag.
Besöker biblioteket och som du säger bläddrar i – och läser i just tidskrifter. Finner sånt jag inte tänkt eller oftare inte helt förstått/vetat. För mig var det en ny värld jag inte var så bevandrad i men lärt mig uppskatta. Mycket politiska pengar – men ändå inte?
Tack för dina tips också :)
Inte så mycket pengar egentligen. En av de minsta posterna i kulturbudgeten skulle jag tro, men för dessa 19 miljoner får vi en imponerande mångfald av tidskrifter i de mest skiftande ämnen.
Haha, jag förstår av alla inlägg om tidskrifter att jag är helt ute och reser med mina tidningar. För mig är det ungefär samma sak, men jag förstår ju nu att jag har helt fel. Jag prenumererar inte på några tidskrifter utom en datatidning som läses av annan än mig så jag hade inte haft så mycket synpunkter på dem i alla fall.
Jag blir bara så oerhört förvånad varje gång jag är på biblioteket och kikar på tidskriftshyllan att det ges ut en sådan enorm mängd. Kan det verkligen behövas? Fyra olika fototidningar t.ex. Säger som Hans i Hjo, jag skulle inte sakna några, jag har ju internet, det räcker.
Nej för 17, Musikanta, du är inte alls fel ute. Det där med tidskrifter är väldigt vagt definierat och att som inte är dagstidningar kan nog kallas tidskrifter. (Men du kanske menade något annat – måste kolla ditt inlägg, så att jag vet vad jag pratar/skriver om!)
Jag får väl med rodnande kinder erkänna att jag aldrig köper och ytterst sällan läser några tidskrifter. Undantaget är om jag sitter i något väntrum och vill fördriva tiden.
Ha en skön söndag!
Kram, Ingrid
Jamen då gör du säkert något annat roligt i stället – läser böcker, går på bio, stickar…
I nr 2 av Allt om Historia som kom häromdagen finns en artikel om Fogelstadgruppen, som jag antar att en del av er känner till. Det var en mycket intressant läsning och det blev inte sämre av att jag plötsligt insåg att vi hade en hel bok om de där damerna, Ulrika Knutssons bok Kvinnor på gränsen till genombrott, utgiven för ca tio år sedan. De gav också ut en tidning Tidevarvet där de framförde sina åsikter om hur allt borde vara i samhället. Fråga: Är det den tidningen som vår bloggvärdinna hade hand om bra många år senare och då med titel ”Tidevarv,”?
Ack Fogelstadgruppen! Ack Komtillmåtta! Och Tidevarv… Visst lät vi oss inspireras av dem när vi döpte vår tidskrift på Riksantikvarieämbetet till Tidevarv,
Men tanken var också att man skulle lägga märke till det extra stora kommat och komma ihåg fortsättningen: Tidevarv komma, tidevarv försvinna… Jag vågar nog inte riktigt hävda att vår tidskrift bidrog lika mycket tills samhällsdebatten som den ursprungliga Tidevarv. Hur smickrande jämförelsen än är.
Tidskrifter har vi haft hemma i parti och minut, olika under livets olika skiften. Känslan av att som prenumerant gå och vänta på nästa nr… Och lyckan när den damp ner i postlådan och eftermiddagen var räddad! Nu prenumererar jag bara på DN. Men andra tider kommer väl :-)
Japp, andra tider komma… Men så kan man ju titta in på bibblan i Avesta och bläddra igenom allt som finns där. när man råkar ha vägarna förbi. Tidskriftshyllorna på bibblan är guldgruvor°
Jag som inte kan slänga sånt som inte är utslitet tar med mig mina gamla tidskrifter till första bästa väntrum/frissan.
Det går ju inte att tända i spisen med dom för det är för mycket kaolinlera i pappret.
Ja, dina utlästa tidskrifter skulle vara ett bra sätt att öka mångfalden hos frissan. Du har väl hört vad Fabians Stina sa till fru Herou (som drev damfrisering på baksidan av Herous affär på Villahed) apropå de tidskrifter som tillhandahölls?
Nej, berätta!
Jo, hon höll upp sortimentet (Allers, Husmodern, Hemmets Veckotidning, mm) och hötte med dem och sa: ”Du ska’nt ha tocke här skräp. Hä vilseleder fôlket.”
och fru Herou började genast prenumerera på BLM, Vår Lösen och Vi?
Nä, hon fortsatte glatt att vilseleda folket.
Förresten åkte jag förbi Burdas stooora redaktion och tryckeri i Pforzheim i Tyskland förra året. Mode och handarbetstidningar går bra tror jag … (En gissning helt grundad på gissning.)
Så jobbar den sanna marknadsanalytikern: en verklighetsobservation kombinerad med en gissning grundad på en gissning.
Men jag tror ändå du ska stanna på Sandvik!
Jepp, om det inte var så att jag efter inlägget började tveka om det verkligen var i Pforzheim jag såg byggnaden, kanske var det Karlsruhe? Å andra sidan var det ju gissningen som var den intressanta.
Jag tror även att Sandvik går bra! Just nu kan i alla fall aktieägarna vara lite glada. Och jag jobbar för att dom ska bli ännu gladare.
Jösses, nu måste jag ju prenumerera på en tidskrift till! Och jag som skulle minska antalet…..
Kultur har aldrig klarat sig ekonomiskt på egen hand. Mecenater, kyrkor, sponsorer, donatorer eller staten måste alltid betala! Konstnärer är ofta fattiga som kyrkråttor och många måste ha ett ”vanligt” jobb vid sidan om för att överleva. Jag är helt för det statliga stödet till både tidningar och tidskrifter, konstnärsstipendier, författarlön och liknande.
Annars vore vi hänvisade till skräp….
Ja, ta en till! Det går alltid åt. Och visst är det en finurlig idé att alla är med och bidrar till finansieringen av sådant som annars inte skulle finnas alls. Sådant som man kommer överens om att vi tycker är tillräckligt viktigt för att det ska få stöd. Sedan är det ju så att alla inte gillar allt, men i stort sett verkar det ju som om vi har en rätt bra balans och nivå på kulturaktiviteterna i landet.