November är mycket lång och grå…
Så börjar Johans jul, av Eva von Zweigbergk med illustrationer av Birger Lundquist.
Och hittills verkar det ju stämma. Men vi får väl se. Det lär vara snö på väg norrifrån.
Bilden har jag lånat från Akademi-bokhandelns hemsida och jag undrar om den inte är från en senare utgåva än den jag läste som barn. Jag minns den där grå farbrorn lite annorlunda. På väg bort, liksom. Men jag kan minnas fel. Och inte hittar jag boken heller. Någon annan som minns novemberfarbrorn från de tidiga utgåvorna?
Vi har en utgåva från 1989 och där ser farbrorn ut precis som på ”din” bild, han har inte ”rört på sig” alls men nyanserna i färgen på hans klädsel och på händerna framträder inte så tydligt som i själva boken. Jag tror vi köpte boken för att vi vid ett tillfälle jämförde våra läsupplevelser från det vi växte upp. Jag hade inte Johans jul i min bokhylla.
En poäng med boken är att Birger Lundquist illustrerat och på bokhyttan i Hjulsjö
hittade vi en bok om just tecknaren skriven av Gunnar Jungmarker.
Intressant med anknytningen till Storvik.
Ja, att han var från Storvik hörde jag talas om i ungdomen. Tror att pappa hade koll på det. Och att han gått i samma realskola som jag tog jag som ett tecken på att det var OK att rita hela tiden. Det gick ju historier om hur han alltid, alltid hade penna och skissblock redo.
Det är mycket möjligt att det är mitt minne som omvandlat novemberfarbrorn. Minnet gör ju sånt emellanåt. Det känns mer sannolikt än att Birger Lundquist skulle teckna om illustrationerna till boken för senare upplagor.
Jag har samma upplaga som Hyttis.
Det blir till att leta på antikvariat eller Bokbörsen.
Eller i bokhyllorna…
Kan man inte tänka sig att boken finns i Tvåbo. Nog finns det väl gömmor uppepå
där böcker kan smyga sig undan.
Japp, Tvåbo borde genomsökas. Problemet med bokdepåer på olika ställen är ju att man aldrig befinner sig där boken möjligen kan vara, just när man får lust att leta efter den. Och just i Tvåbo, uppepå, finns några hyllor för barnböcker från olika generationer.
Jag minns att det satt ganska många Birger Lundquistbilder i tusch uppe på väggarna i Storvik. En minns jag speciellt. Den visade en storblommig växt och en invånare från en världsdel (svårt när man ju inte får skriva klartext) med för den invånargruppen på den tiden antagna karakteristiska egenskaper i form av hudfärg, hår, läppar och uppspärrade ögon. Orsaken till de mer än vanligt uppspärrade ögonen var att blomman hade gett sig på gentlemannen ifråga. Minnens att detta var cirka 60 år sedan och att jag även på kortare sikt är ett ganska uselt vittne.
Senare har jag börjat undra. Just den blomman växer i Sydostasien och där ser invånarna inte alls ut som den bild jag minns. Eller tror att jag minns. Namnet Rafflesia tyder ju med stor tydlighet på trakterna kring Hotel Raffles.
Det krävs mera forskning. Var den tidiga Lundquist felunderrättad? Borde inte Anna Holmström, som stod på mycket god fot med Lundquist i så fall ha upplyst honom om misstaget?
Eller var det bara en individ med oeurokaukasiskt utseende som jag i min okunnighet tolkade som varande från den där andra världsdelen, vars namn jag är osäker på om man får använda?
Var finns bilden nu?
Du menar den där bilden från Afrika med en afrikan som blir lite rädd för en köttätande växt? Nä, den minns jag inte.
Men jag undrar också var den finns idag. Arkiverad med Storviks samrealskolas andra papper på kommunarkivet? Eller tog de sista lärarna varsin Lunquist-teckning som en extra gratifikation? Här krävs i sanning mer forskning.
Och när jag kollar på nätet på alla hans fina snabba skisser av folk och gatumiljöer ser jag hur otroligt mycket jag inspirerades av honom. Samt Rune Bergström, förstås.
Underbara kommentarer – själv tycker jag att din novemberbild i huvudet till bloggen är fenomenalt bra – känner inte till din grå farbror!
Tack! Jo huvudbilden känns rätt just nu!
Skogsgurra, din beskrivning av en bild härovan får mig att tänka på denna bild av Hans Arnold. Jag tror att det är samma växt på bilderna.
Men vad ÄR det flickan matar växterna med? Sydafrikanska pilgiftgrodor! Hmmm… vem ska man nu tycka synd om – den giftiga grodan eller den köttätande växten??
Nu är det några tunga månader som väntar. Gå ut med hunden ocg däremellan ta det lugnt, det är min ordination. Och snart är det jul, om det underlättar.
Och mörkret, mörkret! Det finns människor som påstår att lite snö gör det mycket trevligare. Tro dem inte!