OM vi hade varit med i VM och OM vi hade gått till final – ja då hade det troligen inte varit lika stort intresse här i huset för alla de andra lagen och deras länder. Visserligen har en och annan fotbollsexpert i huset (eller en, om man finräknar, nämligen redaktörn) tippat rätt på alla finalister, med Tyskland som världsmästare, men i övrigt har det varit många olika förslag. Det har producerats och viftats med allehanda flaggor och några av dem har jag inte riktigt lyckats identifiera. En geografilektion är det, om inte annat, när man tvingas kolla upp var Costa Rica egentligen ligger och hur stort Brasilien faktiskt är. 
I övrigt anser jag att det är lite onödigt med bronsmatcher, man kan väl låta de lagen få en delad tredjeplats.
Samt att det är konstigt hur fort lag och tränare förändras. Eller är det uppfattningen om dem? Tyska förbundskaptenen Löw borde bort, menade man för inte så länge sedan, förvirrad och hjälplös som han är. Nu är han fotbollshistoriens bäste tränare och strateg. Och det vet ju alla att tyska landslaget spelar effektiv, men tråkig, mekanisk fotboll. Tills nu, när de prisas för sin elegans, virtuositet och snabbhet.
Tydligen har Tyskland satsat mycket på att få fler barn och ungdomar intresserade av fotboll, genom samarbete med skolorna, genom att alla klubbar i de högre divisionerna också haft ungdomsklubbar, genom utbildning med nya inslag som bergsklättring och yoga.
Men ändå. Har inte förbundskansler Angela Merkel viktigare saker för sig än att åka tvärs över Atlanten för att se på fotboll? Har hon ingen TV?
När en radioreporter frågar en korrespondent i Tyskland vad detta betyder för Tyskland som nation tycker jag kanske att det är en besynnerlig fråga. Tydligen tycker korrespondenten det också, för hon svarar ungefär: ”För Tyskland som fotbollsnation betyder det förstås mycket. Men som nation… näe.”
Som geografilektion betraktat, är det nog bra, det här med fotboll. Annars delar jag Bangs uppfattning: ”ge pojkarna varsin boll”.
Margaretha
i regnet
Numera vill även flickorna ha var sin boll….
:)
Eftersom jag helt saknar tävlingssinne förstår jag inte tjusningen med såna här jippon. Jag får mest avsmak för korruptionen, mångmiljardrullningen, huliganerna och våldet. Man till och med slår ihjäl varandra i den heliga fotbollens namn. Andra sporter på elitnivå är inte mycket bättre och OS ska vi bara inte tala om.
Kanske går urartningen så långt att det inte går att fortsätta på det spåret?
Men som fritidssport tycker jag fotboll är rätt lyckat. Inte så att jag spelat själv annat än någon enstaka match, men yngsta dottern har haft mycket glädje av fotboll. När hon var åtta år protesterade hon och hennes kompisar mot att det bara ordnades killfotboll som fritidsverksamhet. Fritidspersonalen nappade och startade ett tjejlag, som sedan fortsatte att spela i åtta år. Såvitt jag vet vann de aldrig en match och hur de lyckades ta sig till Gothia Cup begriper jag inte. Men roligt hade de och de ses fortfarande regelbundet.
Det är ju den delen som är det roliga när det är på lek. Men även där kommer elitismen in tidigt och jag har träffat folk som slutat vara ideella idrottsledare för knattar för att föräldrar burit sig allt för illa åt.
Det blir väl lite som curling under OS – jätteintressant! Jag är lite glad att jag inte lagt min ledighet under VM. I fredags åkte vi till stugan dör ingen TV finns, vilket funkade eftersom det inte var match!
Men är vi inte världsmästare i curling? Allvarligt, jag trodde det var en av våra bästa grenar!
Ja det är märkligt hur sporten kan få ta sådan enorm plats i ett land och kosta hur mycket som helst, trots att mycket annat inte alls fungerar….
Loppishörnan är en rolig idé Tack för den Karin!
Det har liksom blivit mer är sport. Världshändelser. Men det är ju ändå bara ”på lek”, egentligen.
Vi får se hur det funkar med loppishörnan, men hittills har det ju faktiskt ändå blivit lite förmedlingar.
Kul idé att hänga på fotbollen med flaggorna. Synd att jag inte tänkte på det när jag var nere på Öland…
Trots att jag aldrig själv spelat fotboll tycker jag det var väldigt roligt att titta på många av matcherna. Framför allt blev jag väldigt imponerad av lagandan i lagen – killar är bra på det. Även om det är en och annan stjärna som får mycket uppmärksamhet.
Sen är det ju lite komiskt att ETT enda mål kan betyda så mycket – att laget plötsligt blir hjältar bara för att en av dem råkade stå på rätt ställe och kicka in bollen i målet mot slutet av matchen…
Ingrid
Straffläggning är alldeles för spännande för mig! Jag går ut, gömmer mig bakom något hörn, håller för ögon och öron. Stackars straffläggare tänker jag alltid!