Visst är det ett ovanligt rikt lupinår i år? Till och med Horndalsbor (som i normalfallet inte är så lättimponerande) åker på lupinspaning mellan Horndal och Grönsinka. Jag med. 
Välkommen till en ganska stillsam blogg
Här bloggar jag då och då om det som faller mig in. Försöken att göra det regelbundet har jag givit upp, men ungefär en gång i veckan kan det bli. Eller var tionde dag. De senaste åren har det blivit en hel del om akvarellmåleri och det kommer det nog att bli även i fortsättningen.
Läsvärt på andras bloggar
- Äventyret framtiden 0
- Beskrivarblogg 0
- Den skrattande språkpolisen 0
- Embryo 0
- Eva Swedenmarks värld 0
- Frostflickan 0
- Kära blogg 0
- Lena i Wales 0
- Lövestam 0
- Nillas medelålderskrisfrågespalt 0
- Om livet runt alvaret 0
- På livets trassliga bastmatta 0
- Paulas pörte 0
- Professorns ultradrömmar 0
- Timmer och masonit 0
-
Det märkliga är att folk som försöker odla lupiner inte lyckas – medan vi andra nästan kvävs av dem. Värre än Törnrosas häck.
Margaretha
Är det inte så att de vill ha det lite uschligt? Inte för bra jord, inte för mycket pyssel. Därför trivs de finfint hos mig! Eller längs vägrenarna.
Det är nog så att lupiner gör som dom vill. De tycker inte om ordnade förhållanden i
rabatter och så snart ett tillfälle erbjuds rymmer de och slår sig belåtet ner nån annanstans där de får härja vilt.
Ja, dom är nog lite individualister, lupinerna. Fast i grupp. (Hundra tusen lupiner kan inte ha fel.)
Ja, vägrenarna var fantastiska! Och lite söder om Horndal finns en artskyddad vägren som inte får klippas! Min kusin visade mej.
Ja, den är fin! Som vägrenarna förr i tiden med alla möjliga fina sommarblommor. Före vägsaltets tid?
Tror du att man började slå vägrenarna när vägsaltet kom? Jag har ingen aning, men jag tror att man slår vägrenen mest av säkerhetsskäl, för det är ju mycket finare med blommiga kanter!
Jag frågade min kusin om alla rusade tillvägrenarna och plockade till midsommar, men han sa att folk i trakten respekterar artskyddet och det var ju trevligt att höra!
Jag tänkte att vägsaltet kanske påverkade artrikedomen på något sätt. För jag ser ofta oslagna vägrenar med bara svinmålla och annat ointressant nuförtiden. Något har hänt som gör att det blir färre sorter. Vad det nu är.
Jaha, då hajjar jag! Det verkar rimligt. Här försöker PK utrota ogräs med salt emellanåt och jag drar gränser med god marginal runt mina växter där han inte får salta! Livrädd att han ska ta kål på något fint.
Fast det är ju bara en teori som jag lanserar. Ovetenskapen nuvarande ståndpunkt, eller nåt.
Och så har jag just kommenterat din kommentar i Lottens bås (vaddå rundgång?), den om att göra champagneslush utan att gå på systemet…
Hihi! Det du! (Idag kör dottern upp och hon har en skumpa liggande på kylning. Nu håller vi tummarna att det går bra!)
Spännande – hoppas verkligen att det går bra! Det gjorde det inte för yngsta dottern, inte förrän på fjärde försöket och det funkar ju det också även om hon var lite frustrerad efter tredje underkännandet. (”Då satt jag på stationen i Flen och grät i trekvart.”) Men i Gävle gick det bra till sist!
Åh, lupiner. De gör verkligen som de vill! Men de är fina en stund, så jag väntar med att slå dom tills de blommat ut.
Bra metod för lupinförökning! De är ju granna medan de blommar, och lite småtrista när de blommat över. Men om man har tålamod och låter dem gå i frö innan man slår dem med lie blir det ännu fler nästa år.
Japp! De får gärna föröka sig, bara de inte döljer tall- och björkskott i grönskan. Vore det inte för det skulle de nog få vissna ifred. Men det är verkligen som Margaretha säger, antingen eller.
Och det där med färgen, förresten, fattar ingenting av det! Blå, vita, lila, rosa utan någon ordning, olika från år till år. Förresten fick jag en tuva åkerbär av en granne. Hos henne blommar de i sötrosa, här blev de gula. Obegripligt!
Men är jag vaken nu IGEN!
Men inte nu längre hoppas jag!
Jag trodde länge på att jordmånen påverkar färgen, men det förklarar ju inte varför de byter färg på samma ställe. Såg några knallröda lupiner i går, men då hade jag inte kameran beredd.
Lupinsk läsning! Som en feminist med alla färgerna.
:) Nu måste jag ju försöka klura ut hur lupinerna har det med jämställdheten!
Jag älskar mina lupiner. Tänk att det finns folk som tycker det är ogräs!
Ny dator, tydligen? Din kommentar fastnade i slussen för nya besökare.
Jag tror att det finns en definition på ogräs som lyder ungefär så här: ”ogräs är växter som växer någon annan stans än man tänkt sig”. Och med den definitionen kan även den vackraste lupingrupp bli ogräs, särskilt som de sprider sig alldeles hejvilt! Så det bästa är ju inte att ha någon plan – då kan inget bli ogräs!