Jag fick tag i barnbarnets bollar och började kasta ”tolvan”, alltså den bollek som vi höll på med en gång i skolan, rast efter rast. Här har jag beskrivit alla tolv momenten, utom femman, för den kunde jag absolut inte komma på när jag skrev inlägget i början av maj. Men sedan dess har tydligen min hjärna funderat vidare och nu plötsligt var det självklart. Femman bollas som elvan, fast med en hand. Det finns en symmetri i det, eftersom sexan är som tolvan, fast med en hand. Svårt att beskriva så jag får väl ta till de gamla beprövade (fast lite olämpliga) termerna ”tjejkast” för tolvan och sexan och ”killkast” för elvan och femman.
Såhär i skolavslutningstider har jag dock fått ett annat problem att grunna på. Hur hoppar man egentligen hage nuförtiden?
Förr i tiden slutade den vid ruta åtta och så ritade man en halvmåne efter sjuan och åttan. Dit skulle man hoppa jämfota, samtidigt som man vände sig ett halvt varv i luften och landade med ansiktet mot hagen, för att kunna hoppa tillbaka. Det verkar inga ungar göra nu. Den där sista rutan är som vilken ruta som helst. Det går väl bra det med, antar jag, men det verkar lite för lätt.
Och så var jag på sommarlovsfika med ett par spralliga sjuåringar. Jag missade själva avslutningen så jag försökte gissa mig till vad deras rektor hade sagt i sitt somamravslutningstal. Det är en klok rektor, så jag gissade att han pratat om att det är skönt med friheten som sommarlovet innebär, att det är underbart långt, till och med så långt att man mot slutet av lovet kan börja längta tillbaka till skolan lite grann, både om man är elev och om man är rektor. Ja lite sånt. Sommarlovsfirarna tittade storögt på mig: ”Va, hur vet du det, KÄNNER du honom?” Det måste vara en bra rektor, eftersom ungarna faktiskt hade lyssnat på honom och mindes vad han hade sagt.
