Oj, vad det går fort! Bara man vänder ryggen till händer det hur mycket som helst i trädgården. Medan jag har förlustat mig i arkivsammanhang i förra veckan har växtkompisarna i rabatterna fortsatt enligt sin egen kalender. Det är lika spännande varje vår. Är alla kvar? Har det kommit några nya?
Jodå, de finns kvar, med något undantag. Här, som avslutning på perennrabatten, stod ett löjtnantshjärta. Det gör det inte längre. Verkar vara favoritföda för sorkar eller något annat djur som gillar rötter. Alldeles borta.
Ja, ja, bilden avslöjar att det är en del kvar att rensa också och det ska man helst göra i maj. Jag har ju några dagar på mig.
Men mimosan blommar för fullt. Eller mahonian då, som också kallas nordens mimosa. 
Och vad kan det här vara för liten filur. Ser nästan ut som en fågel. Eller någon slags insekt. Det är en dillpionknopp. Pionen har etablerat sig fint efter flytten för ett par år sedan. På den plats där den bodde förut blev det avloppsanläggning.
När grävskopan kom kastade jag mig framför den som den värsta miljökämpe och ropade: ”Stopp!” Den snälla grävskopsgrävaren erbjöd sig att ta upp den med skopan, men jag avböjde. Hur skicklig han än var ville jag nog handgräva mina pionplantor.
Och här har vi
klematis och klätterhortensia på ladugårdsväggen och sockblomma i rabatten.
Kul att se dem igen i full fart!
Sorgebarnet i sammananhanget är trilliumplantan. Den har funnits i rabatten i femtio år. Den var min farbrors stolthet; han brukade visa besökare hur fint den växer med sina tre blad i alla våningarna. Den var en kraftig tuva med ett femtiotal blommor som jag till och med tog snittblommor av vid högtidliga tillfällen. Men så tyckte några besökare att det var en trevlig växt och tog med sig halva tuvan. Den amputationen har den a
ldrig repat sig efter.
Den tynar långsamt bort. För några år sedan såg den ut som här ovanför. Ganska utglesad, men ändå en liten grupp med blommor.
Men i år verkar det bara vara en enda liten strånk kvar. Mina försök att köpa nya plantor och sätta bredvid har misslyckats. Ack om jag kunde fråga min farbror.
Eller finns det något annan som vet hur man får en trilliumplanta att trivas?
Här lär du kunna fråga!
http://www.neovita.com/trillium/
Ja, vad bra! Där finns ju en hel del tips, samt upplysningen att den inte trivs med att flyttas, när den väl etablerat sig. Samt att den växer vilt i träddungar. Alltså borde jag flytta den till en plats med mer träd, men så var det det där med att inte flytta… Svårt!
Spännande blomma, trilliumplantan, som jag aldrig sett tidigare. Men så är jag så långt från en hortonom man kan komma. Övriga växter i din trädgård ser ut att trivas jättebra i alla fall. Vackert fönster visar du också.
Ingrid
Den är så söt. Kallas också för näsduksblomma för sina tre snibbar av vitaste vitt.
Jag brokar vända mej med mina frågor till odla.nu som har ett utmärkt trädgårdsforum. Men du, om någon har halva tuvan och din nu kollavippar, då vet du ju var du kan hämta tillbaka den. Förhoppningsvis lever den och frodas där och då kan det ju inte vara fel att du får hälften tillbaka igen? Så gjorde mamma som förser mej med blommor för avlivning, hennes fina ’någonting’ råkade dö innan den avstuckna plantan hunnit dö hos mej, så då kunde hon ta tillbaka en del av den igen. (Och jag har ännu inte lyckats ta kål på den del jag fick.)
Ett mycket bra förslag Pysse! Det kräver dock både mod och diplomati. Ska se om jag kan mobilisera tillräckligt av den varan.
Ajdå, sånt är inte min specialitet så där kan jag tyvärr inte hjälpa dej. Å andra sidan brukar ren och skär tjurskallighet, ångvältsdiplomati och brutal samvetslöshet funka bra om jag vill något riktigt mycket. Men det är ju inte så bra för relationerna förstås!
Jag lovar att rapportera hur det går!