Jag har väldigt svårt att hitta på bra aprilskämt. Men jag går å andra sidan på nästan vad som helst. Det är mitt bidrag till branschen, för det måste ju finnas några som blir lurade också, annars blir ju hela aprilskämtsidén lite förfelad.
Språkrådets beskrivning av ett EU-direktiv om hur man använder ”så kallade smilisar eller smileys, i skrift” lät helt rimligt:
Före näskorrigering
Huvudregeln är att känslosymbolen ska användas som fotnotstecknen. Om symbolen hänvisar tillbaka på ett enskilt ord skrivs den direkt efter ordet, om den hänvisar till hela meningen skrivs den efter punkten. Vidare påpekar Språkrådet att man inte ska använda alltför många symboler i samma text, eftersom det ser oseriöst ut. Och så löser EU-direktivet näsfrågan: ”det är viktigt att känslosymboler är tydliga och lättbegripliga.” Näsan måste vara med och därför tar man fram lösnäsor och ska göra en näskompletterad uppsättning smilisar, en ”nose font”.
Men så råkade jag se på Lottens blogg att någon citerade det som ett lyckat 1:a aprilskämt. Jo, näsorna borde ju ha fått mig att fatta!
Lunds domkyrka ska få ett digitalt tornur enligt Sydsvenskan, och jag tänkte att det kan bli svårt att få det att se snyggt ut.
Men det går ju att utforma ett digitalt ur som ett analogt, med rund urtavla och då kanske det fungerar. Och man slipper ju krångel med att ställa om tiden två gånger om året. När jag såg den här bilden insåg jag att det nog ändå var ett skämt.
Och så var det Vagabonds nyhet om att man ersätter de Rosa bussarna med flygplan. Pink Air. Samt SAS nyhet att man vill att alla tar en selfie innan man går ombord. Allt låter fullständigt rimligt för mig.
Vi lyckades inte komma på något bra lur, fastän vi försökte allt vad vi orkade, ett av barnbarnen och jag. Man får ju inte skrämmas (”Katterna har rymt!” eller ”Skolan har brunnit ner”), inte göra någon besviken och inte göra så att någon känner sig dum. Det var de regler som det kloka barnbarnet och jag kom fram till efter en lång diskussion. Men då var det redan försent, så det blev inget.
Det är ju så det är! Även för min del är det mesta rimligt. Det handlar egentligen om att ha en öppenhet för det mesta, att acceptera. Så även jag är en sådan som lätt kan bli lurad.
När jag var tonåring så var jag och hälsade på min klasskamrat som bodde på landsbygden just den helgen då 1 april inföll. I tidningen hade man gjort reklam för att cirkuselefanter skulle komma vandrande över isen från Kobba Klintarhållet i infarten till Mariehamn. Jag minns att mor i det huset och alla tre barnen såg roade ut när far i huset tog bilen och for till stan för att se på elefantvandringen. Det lustiga var att ingen sade någonting åt honom innan och ingen sade någonting åt honom när han återkom. Jag glömmer aldrig den där speciella tystnaden som infann sig runt matbordet. Alla familjemedlemmar åt med ett roat leende på läpparna, men far i huset satt och blängde på alla andra som om det var deras fel att han lät sig luras.
Det var verkligen ett aprilskämt som de flesta skulle ha förstått att var ett aprilskämt. Senare förstod jag att det inte var bara han som satt och väntade på Badhusberget för att få se elefanterna komma. Där går nog gränsen för min del…men annars går jag lätt på vad som helst.
Vilket underbart (och sorgligt!) första-aprilskämtminne. Där har du en fin liten novell – sätt igång!
Bra att ni gjorde regler för vad som är ok och inte. Vi pratade lite om det också hemma och visst minns man besvikelser … inte särskilt kul. Jag kan dock sträcka mig till att tycka att det är lite kul med skolan som i högtalarna ropar ut att glassbilen vält på vägen utanför skolan och att alla barn kan springa dit och hjälpa till att ta hand om glassen …
Jag blev lurad att någon får fartbot, det var egentligen heller inte kul, men jag blev inte särskilt besviken.
Glassbilsskämtet är absolut godkänt. Ungarna kan visserligen lite besvikna, men de får i gengäld ett roligt avbrott och en handgriplig påminnelse om första april. Misstänker att det uppstod ett elevtryck på den skolan, som ledde till att glass serverades som mellis den fredagen!
Och till slut kan aprilskämten bli verklighet.
Vi föreslog en 1-a april att man skulle låta turisterna jag älg med paitbol med reflexfärg på sommaren. Då blir det trafiksäkra älgar som dessutom kan återanvändas vid höstens älgjakt. Nu har man i Rovaniemi på fullt allvar föreslagit att renarnas horn ska sprejas med reflexfärg.
En annan april uppfann vi skidvalla med flytande kristaller som anpassade sig till underlaget blixtsnabbt. Den vinnande LCD-vallan. Snart är väl det också verklighet?
Underbart med de sprejade renhornen! Det är bara att dra igång älgjakt med paintboll i höst. Eller kanske ett alternativ till Vasaloppet framöver, om det blir dåligt med snö?
På de första nyheterna, den första, sa de något om att man skulle avbryta arbetet och omprova Slussenombyggnaden – jag hörde bara med ett kvarts öra och ränlte att det blir väl mer i nästa sändning. Men inget mer sades under dagen, och jag insåg att det nog var ett aprilskämt.
Jag har nog aldrig varit så lustig att jag skämtat – eller blivit skämtad med, den första april, men en gång sa jag åt en klasskamrat att de delade ut gratis biobiljetter på RiRi på Sofiagatan. Hon stod en lång stund och drog i den låsta dörren till biografen – en biograf, som försvann för länge sedan.
Margaretha
Om Slussennyheten var ett aprilskämt gick jag på det också och många med mig. Jag tror faktiskt det var en riktig nyhet, för tidningar och TV följde upp under gårdagen. Tydligen har miljööverdomstolen beslutat att inte ta upp stadens överklagande över miljödomstolens nej till Katarinaterminalen. Vilket innebär att det blir svårt att bygga som man tänkt – det bygger ju på att busstrafiken försvinner in i berget långt borta vid Stadsgården. Hoppas det kommer något vettigt ut ur allt detta!
Jag kan inte skämta ”aprilo” så någon går på det, därför försöker jag inte ens! Inte så lätt att komma på roliga skämt!?
En del går jag på, annat inte… är nog som medelsvensson i den frågan… hur nu hen är!? Ett aprilskämt jag gick på var för många, många år sedan… Jag hade varit på min första tjänsteresa över huvud taget. Tyckte det var jättekul, att få kunskap, få träffa folk från olika delar av landet… Jag kände mig jättevuxen! Första april sa mina arbetskamrater att jag skulle gå till min chef för han skulle fråga mig om någon påbyggnadskurs! Jag gick glatt iväg till en chef som verkligen stod som ett levande frågetecken!!! Jag kunde se det roliga i det…. men blev JÄTTEBESVIKEN för att det inte var sant!!! Då kände jag mig inte vuxen längre… ;-)
Så nedrigt att lura dig så att kände dig bortgjord inför din chef, när du dessutom var ganska ny på jobbet. Verkligen inte godkänt som aprilskämt! (Hoppas att chefen drog slutsatsen att du verkade framåt och villig att lära nytt, så att hen fixade en påbyggnadskurs!)
Det verkar som som fiskgjusarna har börjar anlända.
I år har ett nytt bo i Lettland fått en kamera och där har en gjuse synts till idag
på förmiddagen. http://pontu.eenet.ee/player/zivju-erglis.html
Det måste jag ju kolla. Tänk om någon av våra gamla bekanta dyker upp!
På planet hem gick många på skämtet från cockpit att man pga den stundande strejken på Lufthansa måste mellanlanda i Frankfurt och blev litet sura för en två timmars försening. Skönt när nytt meddelande konstaterade att det var ”en spök på 1 april” som ju inträdde under resan.
Det är en svår balans det där. Frankfurtskämtet låg nog lite för nära verkligheten för att vara kul och dessutom så gott som omöjligt att genomskåda. En mellanlandning på Kap Verde hade varit bättre tycker jag.
Jag lurade både min dotter o barnbarnet med att kattungen tog sin första mus 1 april. Dottern hann messa nyheten vidare innan jag skrev april, april. Ungdomar är ju supersnabba både med tummen o att dela något.
Ja jösses vad mycket information (och desinformation!) som kan hinna sprida sig som en skogsbrand med alla snabba medier! Och det är ju klart att en sådan nyhet måste spridas vidare bums!
Musunge tog katt – det hade vart nåt att sprida!
Som den där musen som gav sig på mammas katt. Fast där blev det visst oavgjort.
@Skogsgurra Ja särskilt med tanke på råttan som de fångade i Stockholm
för någon vecka sedan.
…och det var ju INTE första april. Huga!
Tur att Kent inte sa att det var en mus som sprang omkring i mitt rum – då hade jag dött av skräck…
Jag berättade ju om på min blogg att jag sagt till kören att vi var tvungna att hoppa över fikat den här gången eftersom vi hade så mycket att repetera. Några blev riktigt ilskna…
Mycket modigt att skämta om så heliga ting som fikarasten!