Om man missat att städa bort julen på trettondagen har man alltid en ny chans vid tjugondag Knut, som tydligen kom till för att man skulle ha lite tid att efterfesta efter trettonhelgen. Men om man skulle missa även den chansen? Ja då får man väl sikta på kyndelsmässodagen i stället, fyrtio dagar efter jul.
Eller helt enkelt plocka bort stjärnor, pumlor, tomtar och halmbockar ändå. Till exempel denna helg, tjugofjärdedag jul. Ja varför inte?
Härmed införd julavlägsningshelgdag – jag svepte ned julkorten, som prytt trappen, i morse. Inget annat att plocka undan, eftersom jag var så framsynt att inte plocka fram något.
Margaretha
Så trevligt – då är vi i alla fall två som högtidlighåller tjugofjärdedag jul!
Julgardinerna, varför satt jag upp julgardinerna? Jovisstja, det var en traditionskramare som krävde det. Hon ska få egna julgardiner, jag ska använda klichéerna som mamma gjorde.
Ja, dom som är så fina! Jag förstår att traditionskramaren ville ha upp dem. Mina julgardiner ligger strukna och fina, klara för nästa jul! (Och det beror inte på att jag just har tvättat och strukit dem…)
Jag kan också bidra till tjugofjärdedagsjul med att ta ner de sista adventsstjärnorna och dörrdekorationen:). Vad är pumlor för något? Har aldrig hört talas om det tidigare
Pumlor är det nya inneordet som alla använder på ett sjävklart och obesvärat sätt. Jag trodde det var tovejanssonskt.
Jag trodde nog också att det var lite finlandssvenskt plus norrländskt, kanske. Jag använder det när jag är lite lat och tycker det är för långt att skriva julgranskulor. Här hittade jag en artikel från 2006 om pumlornas ursprung och användning: http://www.dn.se/kultur-noje/spraket/har-ni-pumlor-i-granen/
Även här kom stjärnor och ljusstakar bort idag, maken tyckte det var dags. Kransen på ena entrédörren städade jag bort igår, det stod God Jul på den och det tyckte jag störde.
Halmhjärtat på den andra dörren tar jag ner i morgon – tror jag.
Jamen jösses, ytterdörrskransen! Den ska ju också bort. Tack för påminnelsen. Och vad trevligt att jag inte är ensam om tjugofjärdedagsröjning av julen.
Här smyger julen sakta ut. Granen åkte först i år. Såg att lussetåget står kvar på ett skåp och stjärnorna i fönstret sparar jag tills det är ljusare ute. En liten julduk med tryckta tomtar gillar jag så mycket så den får ligga framme hur länge som helst, den här julen behövde jag inte ens ta fram den – den låg redan på plats.
Ingen dum idé att fasa ut julen lite försiktigt. Och ännu bättre vore det ju om man kunde fasa in lika mjukt. Men det tenderar att bli mer ”allt genast”. Att låta vissa inslag bli permanenta över året är ju ett sätt. Dock inte julgranen. Tror jag.
Här åkte granen ut före nyår eftersom den tog död på fölsedagsorkidén. Ofint, tyckte jag, att dräpa en blomma som jag lyckats hålla liv i flera veckor. Med den följde det mesta pjullret, men stjärnor i fönstret och adventsgran på förstukvisten är svårt att skiljas från. Det är fortfarande lite för mörkt, jag kör på Pysselitens linje och inväntar … påska?
Ja, påsken har vi också, det hade jag glömt! Det är bra, för då kan man ju fortsätta att mjuksluta. (”Det är farligt att tvärsluta, sa han som köpte ut på måndan”, lyder ett talesätt i mina hemtrakter.).