Nya traditioner föreslår Gnuttan som lördagstema såhär inför jul. Just nu håller jag hårt på mina gamla traditioner, vilket innebär att jag brukar få en snilleblixt ett par dagar före jul, som vanligtvis handlar om att jag ska göra något lite tidskrävande.
I år önskade sig ett av de sexåriga barnbarnen en tavla till sig rum. Klart tjejen ska ha en tavla! tänkte jag. Olja hinner dock inte torka till julafton, akryl är jag dålig på. Alltså akvarell, som jag inte hållit på med på länge. Pälsängrarna hade ätit upp bästa akvarellpenslarna, så jag fick börja med att köpa nya penslar. Och så var det färgerna, som hamnat i oordning och måste städas och sorteras.
Deras sommarhus på Gotland, inbäddat i kraftig grönska, känns som ett bra motiv så här års. Först gjorde jag en skiss och sedan den ”riktiga” tavlan, som blev mycket sämre än skissen.
Sådär är det alltid. När man arbetar kravlöst och utan ambitioner kan det bli rätt hyfsat. När man sedan ska skärpa sig blir det ofta stelt och tråkigt.
Så jag testade ett annat motiv, som jag har några blyertsskisser och foton på sedan i somras. Barnbarnet som testar vattenbrynet, med hela havet (och livet) framför sig. Japp, det får duga. Och skissen på huset får hon som bonustavla.
Nästa år, Gnuttan och alla andra, då ska jag börja med nya traditioner. Man skulle kanske kunna tänka sig att planera julklapparna några veckor i förväg, i stället för dagarna före jul, till exempel.
Men nu ska jag fortsätta med produktionen. Hej hå, hej hå…Nej det blir inte fler tavlor utan – äsch, det kan jag ju inte skriva här för det kan hända att klappmottagaren läser det.
Och här finns övriga lördagsbloggare: Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Olgakatt, Pysseliten
Den tavlan blev ju fantastisk! Min mamma har målat till mina barn också, hon målade av gamla leksaker – mycket uppskattat! God Jul! Den kommer vilka traditioner vi än kör med, bara att åka med.
Tack! Gamla leksaker – bra idé!
God Knvivstahelg!
Trevlig tradition det där att göra det som faller en in i sista stund. Huvudsaken är ju att vara närvarande i nuet och den där framförhållningen om att göra klappar långt i förväg kan också bli fel. …ibland glömmer man rent av var man har gömt dem ….men de kommer kanske till pass något år senare.
Tavlan blev jättefin!:) Lyckliga sexåring säger jag
Ja, den optimala tidpunkten för förberedelser är nog svår att hitta. Jag har köpt kläder till barnbarnen när jag varit ute och rest och sedan glömt dem. Har man tur kommer det ett barnbarn till i lämplig storlek…
Tack!
Lyllo tjej, man känner igen henne på hållningen. Riktigt fint.
Och det där med att ge en handgjord speciellt utformad julklapp till var och en är ju min ambition. Så när jag var klar med ett sömnadsprojekt i september så var jag nöjd. Det var verkligen en ny tradition. Sedan lutade jag mig tillbaka, så nu är det panik igen.
September! Ved du ens var du gjort av den/det? Jag känner igen den där farliga nöjdheten när man kommit på eller rentav tillverkat något riktigt fiffigt. Då är det risk att man känner sig så nöjd att resten liksom hamnar i nöjdhetsskugga.
Som jag alltid har sagt – du är en sann konstnär. Jag tycker du ska gå på någon akrylkurs i vår (det brukar finnas mest oljemålningskurser, men det är ju ungefär samma teknik så man kan vara med där ändå). Huvudsaken är att man får lite push att börja måla. Så får man också lite tips och ideer från de andra kursdeltagarna. Akryl tror jag skulle passa dig perfekt.
Dina tavlor är härliga som de är iofs, men akvarell måste man alltid ha glas över och det gillar inte jag.
Ditt barnbarn blir säkert mycket glad över tavlorna!
Kram från Ingrid
Tack Ingrid, du är alltid så härligt uppmuntrande! Hög tid för målarkurs, absolut, för det blir ju en anledning att ta fram målarprylarna och hålla på lite. Och då blir det ju alltid något, vanligtvis. Kram tillbaks!
Den där bilden blev ju väldigt bra! Även om det var ett tag sedan vi träffade huvudpersonen kunde vi omedelbart identifiera henne.
Jag vet inte om du är medveten om att den här bilden känns som en nedtonad uppföljare av bilden av Martin och luftslottet som vi diskuterade i ett tidigare inlägg. Medvetet eller ej – bra blev det.
Indirekt var jag nog inne på samma slags tankar som Nordlund, med luftslottet, men lite tvärtom, då kanske. Han målar en frejdigt viftande prins som ska erövra sitt luftslott. Jag fastnade för modellens försiktiga sätt att nalkas framtiden. Försäkrar sig hela tiden om att marken (eller isen, eller var det kan vara) bär, testar lite, avancerar lite. Andra stormar kanske ut i havet med ett väldigt plaskande. Hon känner sig för lite först.
Exakt vad jag menade med ”nedtonad”.
Men, is är det väl inte?
Nej inte just i detta fallet, men attityden är densamma, menade jag, oavsett om det gäller oprövad terräng, eller okända människor. Försiktigt prövande.
Jättefina tavlor!
Jag håller på mina traditioner… något år gjorde jag mumma men det var bara jag som drack så det blev ingen tradition av den. Men brorsan gör en god purjorulle inlindad i bacon som blivit tradition på vårt julbord. Himla goda!
God fortsättning!
Baconrullad purjo låter gott – kan man ju testa även om julen är slut:)
Varför ändra en tradition som fungerar? Slutar aldrig att imponeras av dina fina konstverk. Gissa att barnbarnet blev väldigt glad för sin klapp, och kommer så att vara i många, många år framöver.
Barnbarnet blev glatt överraskat: ”Men titta, det är ju JAG!”