Mitt i Stockholm, vid Berzelii park ligger Bukowskis, eller Buckan, som stammisarna brukar säga (lärde jag mig i nyligen). Där kan man titta in och se tavlor som krupit fram ur vrårna. Man blir förstås vansinnigt nyfiken på vilka vrår de kommer från men det får man inte veta. En och annan porträttserie antyder att de har prytt (OK, välj gärna något annat verb om ni vill) stora dystra matsalar i långa rader.
Det är en ganska blandad kompott: tavlor som man mycket väl förstår att ägaren vill bli av med, men också jättefina verk, som ett avspänt landskap av Zorn eller ett gulligt stilleben som man skulle kunna ha i köket (aj då, jag missade vem som målat tavlan till höger).
Men den målning som jag blev stående framför längst var ändå ett Stockholmsmotiv av en okänd konstnär ”från 16-1700-tal”.
Hej och hallå, Buckan, kanske jag kan hjälpa till med dateringen! Jakobs kyrka syns på målningen. Den invigdes 1643 och hade då ett spetsigt torn. 1723 slog blixten ned i tornet som brann. När det byggdes upp igen fick det en annan form. Bååtska palatset på andra sidan vattnet byggdes 1669 och finns fortfarande kvar. Slottsbacken ser lite bebyggd ut och tavlan är sannolikt målad innan nya slottet byggdes.
Slottet tre kronor brann 1697 och den där orörda slottsbacken med sina skjul tyder på att det är före slottsbranden. Efter branden röjde man och började bygga nya slottet som tar mer plats ner mot slottsbacken. Visst, det dröjde innan det blev klart, men jag är rätt säker på att detta är en ”före-branden-målning”.
Här är samma vy från andra hållet, ur Suecia antiqua et hodierna, tryckt 1700.
Men, invänder då någon skarpsynt betraktare, ser det inte ut som nya slottet där på bilden? Förvisso, men det är bara den norra längan (till höger i bild), som alltså var nybyggd vid tiden för slottsbranden och som i stort sett klarade sig. Så jag gissar på 1690-tal.
Bra där! Jag skulle nog inte komma på idén att kontrollera ”16-1700-tal” närmare. –Säger experterna det så är det väl så och dom har säkert gjort sitt bästa med dateringen. Men man SKA tänka och ifrågasätta, det är sunt.
Jamenalltså två hundra år! Svårt att låta bli liksom. Så odokumenterat är ju inte Stockholm ändå. Tänkte jag.
Hatar att kasta grus i tänket*. Men eftersom Dahlberg här presenterar ett utkast/förslag till förbättring av staden så kanske dokumentet inte kan anses vara fullt vittnesgillt?
*Hatar inte alls – jag älskar det!
Jag gillar det också. Här är en samtida teckning från slottsbranden, med den nybyggda norra slottsflygeln intakt. Alltså tecknad samma år som branden. Vilket innebär att strax-före-branden-motivet på tavlan och Dahlbergs etsning från Kungsan är kompatibla.
Bra att det kom fram ett dokument som inte bara var ett ”Prospectus”. Jag godkänner det nyligen presenterade dokumentet men anser att det tidigare försöket var både oblygt och en aning äventyrligt.
Metoden jag använde är en kombination av GDSGD och MTVMH (Man Tager Vad Man Haver – eller hittar). Mycket användbar. Try it, you’ll like it!
Jag har inte kunnat sova så bra. Det beror på att jag nog sågade din bevisning lite för snabbt. Bryskt? Nej, det tror jag inte. Men snabbt. Det slog mig att ”Prospectus” ju faktiskt också kan betyda ”Översikt” eller ”Utsikt” och inte alls behöver betyda ”Förslag”.
Men jag hann aldrig komplettera mitt resonemang och sedan kom du ju med ytterligare fakta och sedan blev jag indragen i ett firande av allt möjligt och det gjorde att jag alldeles glömde vad jag hade tänkt. Du har alltså en poäng till godo. Njut av det unika tillfället!
Hoppar till höger här nedanför med min kommentar.
Du menar nog vänster. Men vid det här laget känner ju alla till ditt problem med politiska och andra riktningar. Så vi förstår hur du menar.
Meh! Det beror väl alldeles på åt vilket håll man är vänd. Ställ dig med ryggen mot datorskärmen så stämmer det nog, ska du se.
Den där teckningen var synnerligen intressant.
Skulle vilja dra ur allt om denna spaning men nu har hjälpmedlen i form av dator kopplad till skrivaren
gjort sitt. Men vi får ge oss ut på nya spaningar.
Tavlan som vi betraktade var verkligen intressant och
än intressantare kan vara att spana på hur mycket
Buckan fick för den. 500 000 var utgångspriset.
Av en okänd konstnär. Inte illa.
Min dator och skrivare funkar för det mesta (även om skrivaren har en personlighetsstörning som gör att den ibland får för sig att det är en papperstugg). Jag kan nog fixa en utskrift.
Och jag håller med dig om att utropspriset på den där Stockholmstavlan överraskar lite. Man kanske skulle gå dit och föreslå ett par tusen i stället…
I den lilla byn Karlsdal en mil norr om vår by finns en mycket hög, bred, platt och
smal sten som kallas ”Slottsgaveln”. Jag frågade en av urinnevånarna i byn varför
stenen hette så och han sa att det var någon som varit i Stockholm efter 1697
och sett samma sak som på bilden ovan och tyckte att stenen var mycket lik en gavel.
Eller också var det någon från Stockholm som gästat Karlsdal och namngett stenen.
Påpekas ska att Karlsdals bruk där det låg lite för sig i skogen en gång hade mycket stort inflytande på den svenska bergshanteringen och bruksledningen hade under alla år många kontakter med utlandet mest Tyskland och det var här på detta bruk som
ingenjör Westman konstruerade och provade sin rostugn som skulle få sådan stor betydelse för järnhanteringen i Sverige.
Tack för stödbevisning! Därmed anser jag att saken är klar: sent 1690-tal.
Spännande brukshistoria – utforskad och skriven om, eller återstår den uppgiften?
Nej jag slipper, vi har en präktig bok om Karlsdals bruk skriven
av den som var ”bruksherre” där på 1950 och 60 talet. Där finns
allt med om allt ända från ”hedenhös” för att ta ett aktuellt ämne.
OK, då får du kasta dig över något annat trevligt ämne! Eller granska den där bruksherrens version och komplettera den.
Men SG? Din invändning var ju helt korrekt. Dahlbergs skildringar av Sverige tillkom i propagandasyfte och mycket av det han ritade blev aldrig byggt:
”Gravyrerna var dock inte alltid med sanningen överensstämmande, då Dahlbergh ofta tog med planerade ändringar, som sedan inte visade sig bli av. Detta bör dock ses ur dåtidens syn på verket som då snarare hade en retorisk funktion. Dessutom placeras ofta människor och hus i bilderna som inte är skalenliga och tjänar till att få byggnaderna att se större och pampigare ut än de i verkligheten var.” Står det till exempel i Wiki, som just i detta fall nog har alldeles rätt.
Nu står jag inför ett storartat moraliskt dilemma. Så stort att jag inte riktigt kan formulera det. Dessutom inte riktigt i form. Ber att få återkomma. Eller inte.
Du syftar på äldre västgotabalken, förmodar jag: ”Därest tvenne otillförlitliga källor äro samstämmiga blire problem.”
Exakt den. I helgörarbalken står också att ”Läkare som dömer hjärtsnörp som panikångest lige ogill”.
Vi skulle ha mer av de äldre lagarna.
Måste avslöja min totala aningslöshet vad gäller den något modernare lagen om tjänstgöring som vallaregosse. Det var inte alls så att de som var tolv år och äldre kunde göra bättre tjänst med tyngre göromål på gården. Inte alls.
Fast de där småpojkarna gick ju bara och slängde getögon hela dagarna. Vilket var den något fantasifulla etymologiska förklaring Bengt af Klintberg gav uttrycket ”kasta ett getöga” i programmet Folkminnen: Vallpojkarna, eller getarna, hade som uppgift att hålla koll på getterna och då var de tvungna att kasta ett öga då och då på getterna och därav uppstod uttrycket ”kasta ett getöga”…
Tidelagslagen försvann ungefär samtidigt som det var tillåtet att ha vallaregossar som var äldre än 12 år. Kan finnas ett samband där. Detta skedde för inte så länge sedan. Det undras om behovet av vallaregossar är särskilt stort numera. Nu har ju alla jättar och troll utrotats av de knivsluga vallaregossarna.
Tydligen har du missat ett och annat från hemlandet under dina utlandsvistelser. Tidelagsförbudet är återinfört, helt nyligen. I höstas tror jag. Huruvida det har med med tillgången på vallgossar att göra undandrar sig (lyckligtvis) min bedömning.
Jag tycker att du ska erbjuda Buckan dina tjänster. Det verkar lite slafsigt att höfta med ett par hundra år så där bara. Inte så Buckanskt.
Ja, de höftar med lite av varje, verkar det som. Råkade se ett TV-program häromkvällen där en kvinna Buckan värderade en tavla av Miró till 2,5 miljoner. Den ingick sedan i ett arvsskifte där en dam tog tavlan och hennes syskon fick resten av arvegodset, eftersom Mirótavlan var så dyrber. När hon sedan försökte sälja den visade det sig att det var en förfalskning, värd någon hundralapp… Hon var inte så glad, kan jag berätta.
Joan Miró måste man se upp med. En av de mest förfalskade konstnärerna. Det självklart därför jag inte har några Miróoriginal. Däremot har jag katalogen från 2004 (Centre Pompidou) och där tror jag att det mesta är korrekt och tillförlitligt.
Utom en bildtext på sidan 82 där en viss Hans Harp sägas vara upphovsman till ett verk som liknar något av en annan konstnär.
Men annars så.