”Jag är nöjd nu” kan man läsa i Resumés fredagskrönika. Krönikören skulle helst vilja slippa den skattesänkning som riksdagen beslutade om i förra veckan, förutsatt att pengarna i stället används till samhällets välfärd och infrastruktur. Till sådant som man inte kan fixa på egen hand. Bättre skola till barnen. Säkrare järnvägar.
Det är många som börjar resonera på det sättet. Jag möter småbarnsföräldrar som ser dagisgrupperna öka, föräldrar till skolbarn som stressas av att barnens lärare är så stressade. Personer inom vården som undrar vad som hände med det drömyrke de en gång valde, som nu blivit en hektisk löpandebandetverksamhet. Som känner sig hjälplösa inför försämrad samhällsservice och som skulle avstå från skatteavdraget om det i stället används till att förbättra de gemensamma resurserna.
De finns de som menar att det går jämt upp, eller till och med med förlust, när man räknar ihop alla egna satsningar måste till när samhället snålar. Som att gå ner i arbetstid för att kunna hämta tidigare på dagis, när dagiset är underbemannat eller dyra simlektioner eftersom skolan inte längre har det.
Eller som en uppgiven mamma suckade nyligen, i en brant sammanfattning av läget:
”Nu går det löss i skolan igen och det kostar flera hundra kronor i lusmedel varje gång. Det är vad vi använder jobbskatteavdraget till, lusmedel! För att det är så trångt i klasserna att ungarna sitter praktiskt taget på varandra.
Kan man inte ta alla de där jobbskatte-avdragen och göra klasserna lite mindre i stället!?”
Just så med lusmedlet. Mycket bra illustration! Ser topp-10 listan lika ut för alla borde det vara lätt.
Barnomsorgen, Sjukvården, Äldreomsorgen, Gratis museum, Fungerande kollektivtrafik, Jobb till alla…? Men i vilken ordning?
Ja, jag vet inte, men så gillar jag inte Apotekets avreglering heller.
Ja, jag tror att lusmedelsmamman ville exemplifiera sin hjälplöshet inför förändringar som som bara kan lösas på samhällsnivå. Och jag tror att det går att komma överens rätt långt på listan över angelägna satsningar. Det är väl när man kommer till skatteavdrag för bartenders som meningarna börjar gå isär…
Det finns bara ett sätt att få välstånd och trygghet i ett samhälle och det är det att folk jobbar. Jobbskatteavdraget är väl tänkt att stimulera den sortens verksamhet, antar jag.
Skatter har vi nog av ändå med tanke på hur mycket vi betalar varje dag i moms på macken, i affären, hos tandläkaren, i fastighetsskatt etc.etc. Själv räknar jag med mindre än halva arvodet över när jag spelar på en gudstjänst efter momsavdrag. Lusmedel tycker jag dock borde vara gratis!
Ingrid, som inte skulle ha jobbat en dag i skolan om hon inte fått betalt.
Jag tror att många som protesterar mot ett femte(!) jobbskatteavdrag menar att det inte är säkert att ytterligare ett avdrag ger fler jobb. Däremot kan man vara säker på att en satsning på fler förskollärare och lärare, fler läkare och sjuksköterskor,på vägar och järnvägar garanterat ger jobb och dessutom bättre dagis och skola och säkrare tågresor.
Och du har ju alldeles rätt i att välståndet, både för samhället och individen, måste bygga på att vi jobbar!
Ja det vore ju bra med skattefinansierat lusmedel.
Fast det tycker nog inte lusen:)
Lusmedel som indikator på samhällsekonomiska frågor – mycket bra. Hörde igår på nyheterna att alla de stora sjukhusen i Stockholmsområdet måste spara. Ännu mer. Går det?
Inte om man får tro dem jag känner, som sliter så hårt de bara kan. Som tar ett pass extra för att det är så underbemannat, som slits ut av långa dagar och oro för patienterna. Nej, det blir nog svårt att spara där.
Nog är det upp och nervända världen att pensionerna sänks så att trots en ynklig skattesänkning det blir minus i kassan för pensionärerna samtidigt som detta jobb- bidrag ska betalas ut. Och som vanligt mest till högavlönade.
Jag är så dum att jag tror att det vore ÄVEN ekonomisk vinst att anställa fler i skolan och vården och bygga ut järnvägen samt ta tillbaka den i statlig regi. För att inte tala om apoteket…
Enig!
Det tror jag med! Och varför inte passa på att också ge barnen mer skolidrott!
Gymnastiksalar, idrottsplatser… allt mer försvinner från skolorna när det sparas. För att inte tala om skolmatsalar. Jag har bekanta vars barn (på gymnasiet) får rikskuponger i stället för skollunch. Gissa vad som händer då? Precis, de hoppar över lunchen och använder kupongerna till restaurangbesök på kvällstid i stället!