Blir påmind om att jag lovade att skriva om prokrastinering. Alltså om att skjuta upp saker. (Från latinets pro=för och crastinus=morgondag.) Som spanskans mañana. Eller: ”Morgen, Morgen, nur nicht Heute, sagen alle faule Leute”, dvs ”I morgon, i morgon, bara inte idag, säger alla lata människor”. Eller som farmor sade: ”På kvällen får den late brått”.
Works best under extreme pressure
Ni märker tendensen, eller hur? Att skjuta upp är inte bra. Omoraliskt. Vittnar om förfall och dålig karaktär.
Men jag brukar försvara uppskjutandet. Det kan vara ett sätt att jobba bättre. Och nu får jag oväntat medhåll. En USA-blogg som brukar handla om hur man ska bekämpa sitt prokrastinerande listar nu i stället fördelarna.
Det är ju det jag alltid har sagt. Ja, jag har till och med kammat hem ett litet pris i en tävling om hur man handskas med sin prokrastinering genom att hävda att man ska bejaka den. Att många – i likhet med James Bond – arbetar bäst under extrem press. De listar visserligen en rad nackdelar också, på den där bloggen men det tycker jag är så ofta omvittnat att jag lämnar åt den specialintresserade att läsa om dem. Det är fördelarna jag vill åt och hör bara här, vad lite prokrastinering kan åstadkomma:
Bättre idéer. Om man väntar till sista minuten med att börja skriva inträffar ofta att det dyker upp en massa intressanta idéer. Det beror helt enkelt på att hjärnan inser att man ligger lite risigt till och pressar ur sig varje uns av kreativitet som finns.
Koncentration. Eftersom du skriver i sista minuten vet du att det gäller att få det att fungera. Hjärnan producerar koncentrerade, välfungerande meningar.
Hög energinivå. I sista minuten kan man producera bättre än vanligt, som om man gick på skrivstereoider. Man känner sig intelligent på ett sätt som man sällan gör när man betar av ett projekt en bit i taget.
Fokus. Eftersom det är ont om tid rensar hjärnan bort allt som inte är relevant och fokuserar på det viktiga. Det är inget man behöver oroa sig för, det bara blir så. (Om man har tur, skulle jag nog vilja tillägga)
Uthållighet. Om man väntar till sista minuten vet man att det kommer att bli en maratonsittning. Men man vet också att man kan handskas med situationen eftersom man har gjort det förut. Och man kan klara det igen.
Men de glömde en viktig fördel: när man skjuter upp något, gör man det gärna med att hitta på annat i stället. Aldrig är det så lätt att städa kylskåpet, fålla upp kappan, plantera om krukväxter eller serva bilen, som när man egentligen borde sätta sig att skriva.
Mitt yrkesutövande har ju också bestått i att skriva, om inte texter av varierande kvalitet så i alla fall program för datorer. Jag håller helt med om prokasterneringens fördelar i detta sammanhang. Om man tänker först och gör det ordentligt blir programmet bättre, fungerar säkrare och blir lättare att ändra i om det mot förmodan skulle behövas. Sammanfattning: håll dig från tangentbordet så länge som möjligt…
En grundregel som visat sig fungera rätt bra är att låta alla texter få sova åtminstone en natt.
Citat Evert: ”Gör inte i dag vad du med fördel kan uppskjuta till i morgon”
Som sagt, en Englund har inte brått i onödan…
Och så har jag funderat på det som de engelska stridsflygarna under andra världskriget sägs ha haft som motto: ”Skjut inte upp till i morgon, vad du kan skjuta ner idag.” Men när jag försöker klura ut hur det skulle bli på engelska går jag bet. Eftersom ”skjuta upp” heter ”postpone” faller ju hela konstruktionen.