Jag brukar tänka på Thomas Robert Malthus den 17 februari varje år eftersom det är hans födelsedag. En engagerad lärare lyckades skrämma upp mig ordentligt för länge sedan med Malthus obevekliga lag som innebar att jorden skulle bli överbefolkad inom ”ett par mansåldrar”. Eftersom Malthus levde en bit inpå 1800-talet var det alltså mer än dags. Logiken var glasklar. Det är lätt för människor att öka i antal: 2 blir 4 blir 8 blir 16 eller till och med: 2 blir 8 blir 16 blir 32. Det är svårare för dessa människor att öka matproduktionen lika snabbt.
Men ändå – om man såg sig om var det ju ganska glest befolkat. Hade han fel, den där Malthus?
Man hör då och då: ”Malthus was wrong.”
Men motfrågan är nog: ”For how long?”
Han hade fel på 1990-talet, då man kunde konstatera att spannmålsproduktionen i världen fördubblats sedan början på sextiotalet, medan befolkningen ”bara” ökade från tre till fem miljarder under samma tid.
Det var då det. Den så kallade gröna revolutionen gjorde att det verkade tämligen problemfritt, ett tag till. Men nu vet vi att den fosfor, som mycket av produktionsökningen bygger på, snart är slut. Till exempel.
Vi klarar nog klotet ett bra tag till om vi ändrar livsstil, producerar det som behövs, slänger mindre, återbrukar mer. Men visst känns det lite kusligt när investerare säger: Köp mark, det är en framtida bristvara och det tillverkas ingen ny.
Så ungefär brukar mina 17-februaritankar se ut. Och så skärper jag mig lite, lite till. Ett tag.
PS En uppmärksam läsare har hört av sig om det är rätt födelsedag. Det finns olika bud, beroende på var man söker: Svenska Wikipedia 4:e februari och engelska 14:e, och Encyclopedia Britannica den 17:e (men också referenser till den 13:e och 14:e).
Jag kommer nog ändå att fortsätta att tänka på den 17 februari som den egentliga världsbefolkningsdagen och lite nervöst kolla upp hur många vi hunnit bli. Ungefär sju miljarder, just nu, sägs det.
Och jag fortsätter återbruka och kompostera och cykla så mycket jag kan. Vespan är till salu förresten … någon intresserad?
Ett halvt ton sopor, sa de på nyheterna igår att vi slänger per person och år i Sverige.
– Det gör jag verkligen inte, tänkte jag, men så räknade jag efter. Soppåsen väger väl ett par-tre kilo varje gång och ofta blir det en om dagen. Gånger 365 alltså och delat med två. Jo, det kan nog stämma. Motsvarande siffra på femtiotalet lär ha varit 50 kilo.
Avstår från vespan, tror jag.