Det har inte blivit så mycket läst denna sommar. Ett par tre böcker bara och den som verkligen fängslade så mycket att jag önskade mig en riktigt regnig läsdag var Andreas Normans En rasande eld. Den är bra på samma sätt som Helena Thorfinns Innan floden tar oss, kunnig och välskriven om hur det är och hur det går till i annars slutna miljöer. I båda fallen är det UD som skildras.
Jag tror att UD är en extra bisarr biotop som kan ge näring åt ett kreativt och observant sinnelag. I båda fallen placeras Sverige på sin plats i den internationella hierarkin. I Torfinns bok i förhållande till IMF, internationella biståndsorganisationer och större biståndsländer; i Normans i förhållande till hemliga underrättelsetjänster i världen, där Sverige äter ur handen på England som äter ur handen på USA.
Spännande och bitvis roligt, från en miljö där småttigheter och stora frågor tar ungefär lika stor plats. Arbetsstolar till de anställda köps in så sällan att det mellan inköpen uppstår huggsexa på de stolar som för tillfället – på grund av utlandspostering, barnledighet eller sjukskrivning – är lediga. Rumsfördelningen ingår i den oreglerade befordringsgången och en viktig statusmarkörer handlar om kunskap om var landets utrikesminister råkar befinna sig just den dagen.
Norman skriver på ett övertygande sätt om den svenska underrättelsetjänstens övernitiska ambitioner att vara andra underrättelsetjänster till lags. I dessa tider då modiga whistle-blowers riskerar långa fängelsestraff får boken förnyad aktualitet för var dag som går. Mycket läsvärd. Mycket viktig! Och man undrar oroligt var Andreas Norman jobbar i dag. Har han fått sparken från UD?
Också jag är mycket förtjust i denna initierade skildring av den smått absurda världen på UD! Visst bäddar han för en fortsättning?
Oj, har du redan hunnit läsa!? Köpte du den inte i går? Fast har man väl börjat är man ju fast. Mycket skickligt skrivet!
Och visst måste det komma en fortsättning, eller kanske fler. A neverending story, detta!
Usch, jag har inte läst något alls den här sommaren. Men Thorfinns bok har jag ju läst. Högen med böcker jag vill läsa växer, men jag vet att när lusten väl kommer så klämmer jag några i ett svep.
Det kommer ju långa mörka vinterkvällar. Eller långtråkiga flygresor. Då är det skönt att ha den där olästa högen att tillgå!
Särskilt rumsfrågan är en mycket viktig del i statliga verks beslut. Så även på Af.
Minns hur Stjernqvist berättade om befordringsgången på bruken och vilka fringisar de olika graderna medförde. Bland ingenjörerna fanns en fingradig skala som också fick återverkningar på inredning av tjänstebostad och typ av spis. Tre lägen på vreded var normalstatus. Med fyra lägen hörde man till eliten… Ett listigt sätt att få även fruarna att tävla om sina mäns status och heja på dem i karriärkampen!