Välkommen till en ganska stillsam blogg
Här bloggar jag då och då om det som faller mig in. Försöken att göra det regelbundet har jag givit upp, men ungefär en gång i veckan kan det bli. Eller var tionde dag. De senaste åren har det blivit en hel del om akvarellmåleri och det kommer det nog att bli även i fortsättningen.
Läsvärt på andras bloggar
- Äventyret framtiden 0
- Beskrivarblogg 0
- Den skrattande språkpolisen 0
- Embryo 0
- Eva Swedenmarks värld 0
- Frostflickan 0
- Kära blogg 0
- Lena i Wales 0
- Lövestam 0
- Nillas medelålderskrisfrågespalt 0
- Om livet runt alvaret 0
- På livets trassliga bastmatta 0
- Paulas pörte 0
- Professorns ultradrömmar 0
- Timmer och masonit 0
-
Länge? Eller bara tills något nappar?
Bara tills jag får en fin firre på kroken.
Då lär det dröja, finns det över taget fisk i den sjön?
Ja. Nä.
Det spelar ju ingen som helst roll egentligen om man får fisk eller inte.
Det är ju så himla skönt att fiska, att sitta där med spöet och titta sig omkring.
Underbar bild!
Tack. Pappa Martin, förstås.
Och så här sa Izaak Walton om jordgubbar och om att fiska: “Doubtless God could have made a better berry, but doubtless God never did; and so, if I might be judge, God never did make a more calm, quiet, innocent recreation than angling.”
En fantastisk bild!
Tack! Skogsgurra håller i metspöt, jag tittar beundrande på (enligt instruktioner) och pappa plåtade…
Det handlade nog mera om att bemästra svåra ljusförhållanden och bildkomposition än om fiske. Ingen av deltagarna i det stora fiskafänget hade någon naturlig fallenhet för fiske.
Men åskådarens beundrande blickar är förstås genuina och oregisserade.
Visst är det skickligt att ta en bild i så starkt motljus utan att det blir bara silhuetter – eller ljussudd. Och självklart är det äkta oförställd beundran: ”Att han inte får sendrag!”