De sju dödssynderna har motsvarande dygder; matchningen till högmod är ödmjukhet. Och det är vad Olgakatt ger oss lördagsbloggare i uppdrag att skriva om idag. Ödmjukhet, ordet på allas läppar. Begreppet används väldigt ofta nu för tiden. Det finns troligen högst upp på alla medierådgivares lista över de tio viktigaste punkterna: 1. VAR ÖDMJUK.
Allra ödmjukast är man inom fotboll och ishockey, men nyutnämnda chefer i olika branscher känner också stor ödmjukhet.
Inför hockeymatchen mot Kanada (den som Sverige vann i torsdags) säger backen Johan Fransson:
”Självklart ska vi ha respekt och vara ödmjuka inför uppgiften.”
AIK:s tränare Andreas Alm säger om en match: ”Vi måste vara ödmjuka inför uppgiften.”
Liksom Malmö FF:s, Filip Helander inför en annan match: ”Det gäller att vara ödmjuk inför uppgiften”.
Den nyutnämnde tidningschefen, Jörgen Svensson berättar i en intervju: ”Jag känner stor ödmjukhet inför uppdraget.” Precis som kommunikationsföretaget A-Coms nya vd: ”Jag är ödmjuk inför uppgiften.” Och Trelleborgs Combi Transport AB har utmejslat en kvalitetspolicy (med lite hjälp?): ”Vi ska med hög servicegrad och stor ödmjukhet inför uppgiften, vara flexibla och erbjuda helhetslösningar.”
Samt artister, förstås. Vid den svenska omgången av melodifestivalen tidigare i vår bedyrade Danny Saucedo att han kände sig ödmjuk inför uppgiften som programledare
Det funkar inte alltid så bra, tycker jag, när man slår sig för bröstet och utropar att man är ödmjuk. Eller som Martin Luther King lär ha sagt:
”Den som verkligen är ödmjuk vet inte om det själv.”
Den franska filosofen François de La Rochefoucauld var kritisk mot dem som sa sig vara ödmjuka: ”Ödmjukhet är den värsta formen av hyckleri.”
Men ändå är det ju en bra idé, det där med ödmjukhet, när det är äkta vara. Sören Kierkegaard resonerar kring ödmjukhet på ett intressant sätt, tycker jag:
Om jag vill lyckas med att föra en
människa mot ett bestämt mål måste jag
först finna henne där hon är och börja just där.
– – – – – –
Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så
beror det på att jag är fåfäng och
högmodig och egentligen vill bli beundrad
av den andre i stället för att hjälpa honom.
All äkta hjälpsamhet börjar med
ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och
därmed måste jag förstå att detta med att
hjälpa inte är att vilja härska utan att vilja tjäna.
Kan jag inte detta så kan jag heller inte hjälpa.
Övriga lördagsbloggare finns här: Byfånen Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Olgakatt, Pysseliten
Uppdatering: Det är svårt att vara ödmjuk…
Den gode Sören är läsvärd.
Ibland undrar jag om folk vet vad ödmjuk betyder — ett av många missbrukade ord.
jag bloggade (http://bastmattan.blogspot.se/2010/10/sjalvkannedom.html) om det för några år sedan, och det genererade några intressanta kommentarer.
Margaretha
inte särskilt
ödmjuk
Intressant inlägg hos dig, Margaretha, och kul diskussion! Du har nog rätt i att det råder förvirring om vad ordet innebär. När det gäller idrottsvärlden tror jag att det skett en betydelseglidning för ”ödmjuk” så att det helt enkelt betyder att man inte ska underskatta motståndaren.
Helt underbart inlägg – har också tänkt på hur många ödmjuka företagsledare det finns (om de nu får säga det själv.) Jag tror nog inte att de hade blivit företagsledare om det hade varit så ödmjuka som de själva framställer sig som.
Tack! Ja, det verkar som om alla varianter på talesättet att ”överdriven ödmjukhet är det samma som högmod” har fallit i glömska.
Ödmjuk? Jag har ingen aning vad det skulle kunna vara för slag. Udmjök, som jag sett, är ännu mera svårbegripligt.
Mjuk inför det som ödet har i beredskap? Att inte kämpa emot. Que sera, sera.
Själv är jag mera ödhård.
Ja, så tänkte jag också, att man mjuknar inför (det oundvikliga) ödet. Men såhär säger Hellquist i sammanfattning om ödmjuk:
Ödmjuk, fsv. öþmiūker, anspråkslös, vänlig, ringa, oansenlig, fornsvenska öþ-, lätt. Sanskrit ávati, hjälper, är glad, avi-, gynnsam. Ordet betyder alltså egentligen: som lätt blir mjuk. I sin kristna betydelse väl påverkat av anglosaxiska éaðmód, -méde, ödmjuk, vänlig. I tackar mjukast föreligger en ljudlagsenlig utveckling av tackar ödmjukast, varav närmast tackaremjúkast med senare synkope av den närmast den huvudbetonade stavelsen stående vokalen e.
I all ödmjukhet piggar jag upp mig med ett glas ödmjölk efter att ha tagit del av detta.
Eftersom jag inte är särskilt ödmjuk, utan mera ödhård, anser jag att Hellquist – som vanligt – är överskattad och krånglar till saker alldeles i onödan.
Hellquist fantasivärld är dock mindre rik än bloggvärdinnans!
Tackar allra ödmjukast… (tror jag).
Jag är inte så säker på det, Malin. Jag tror att Hellquist var lagd åt samma håll. Har du, till exempel, kollat hans källor? Jag har problem att hitta dem. Det gör mig lite misstänksam.
Hellquists styrka ligger i att han föste ihop hugskotten i en tjock lunta. Sånt injagar förtroende.
Jag är mer lagd åt stand up etymology. Det injagar nog mest förvirring är jag rädd.
Underbart! Jag är nog döv för ordet när det skvalas ut på det där viset. Det har en betydelse, javisst, men jag tolkar visst ”det där” ödmjuk helt annorlunda!
Det är svårt att vara ödmjuk… har jag ett videoklipp på. Lägger upp som uppdatering i inlägget.
PS. Läste just ditt inlägg och det du skriver om är ju den äkta varan, det som definieras som ”en balanserad självuppfattning, medveten om sina begränsningar”.
Här sitter jag igen och skrattar förnöjt. Med tanke på att jag just skrivit mitt inlägg för dagen om ödmjukhet och inte alls har betett mig särskilt ödmjukt, så passar ditt inlägg mig som hand i handske…
Politiker brukar också bedyra sin ödmjukhet nu och då…och självklart så kan vi alla känna oss:)
Tack för ett härligt inlägg!
Karin med sparrissoppekoppen i hand
Ja, politikerna också, förstås. Glömde att få med något ödmjukt politikercitat. I samma mening brukar också ingå att de ser med stort allvar på något (som de närmar sig med ödmjukhet).
Sparris! Mmmm…
Sparrissnoppeknoppen i hand?
Jag lärde mig ett användbart uttryck i kommentarsfältet på en närbelägen blogg häromdagen: Get your mind out of the gutter!
Trodde väl aldrig att jag skulle få användning för det så snabbt…
Vassego!
Hemodlad? Sparris alltså.
Får man verkligen hoppas!
Hemodlad i stor myckenhet, dock inte här utan på Åland.
Hur går det med dina odlingar?
Nöjsam läsning, verkligen! Jag gläder mig åt att ha satt gång den härliga diskussionen. I all ödmjukhet, eller hur det nu var….
Nä, jag är nog mera åt det kaxiga hållet, eller ödhård – bra ord!
Tankeväckande ämne att skriva om, tack för det!
Det har absolut gått inflation i det ordet. Använde det själv idag (fast med min ständige följeslagare räven bakom örat). Bara en sådan sak. Artister som är ödmjuka, är inte de rätt sällsynta?
Missade melodifestivalen i går, eller ESC som det heter nuförtiden, men jag förmodar att det förekom en hel del ödmjukhet där också, på danska rentav?
Visst är det missbrukat ord alla gånger. Så sant som Martin Luther King sade och just då var det med min mamma; hon visste det inte själv. Fast ingen är allt igenom ödmjuk; min mamma tog t.ex. sina aggressioner ut på de stackars flugorna som vi, boende på en gård med massor av djur som vi var, hade massor av.
Somliga jagar älg och hjort – din mamma jagade flugor. Det är väl nästan lite åt det ödmjuka hållet det också!
PS. Nu har jag läst ditt fantastiska inlägg om mamma Rita och båten Rita. Vilken story, vilka bilder!