Sveriges mest fotograferade al?
Alen igen, nu med mer moln på himlen och en båt vid bryggan…
Galleri Fredag har idag temat När kvällen faller. Det är ju ett lustigt uttryck. Faller? Kommer smygande gör den, vid olika tider på dygnet, på våra breddgrader, beroende på årstid. På vintern när det börjar skymma i tretiden, på sommaren när dagen dröjer sig kvar och aldrig vill gå och lägga sig. Jag tänkte ibland på det när jag bodde i Östafrika. Där var det mer som att dra ner en rullgardin. Klockan sex stillnade det i naturen och så plumsade solen ner i Indiska oceanen. Men tog jag några solnedgångsbilder vid oceanen? Inte. Här är i stället en skymningsbild från Shimba hills, söder om Mombasa. När bilden tas är det väl en tio minuter kvar innan det är helt mörkt.
Eller i utkanten av Nairobi. Färgerna djupnar innan det blir mörkt.
Och så en annan flitigt fotograferad vy, utsikten från Urvädersgränd, där man kan se hur kvällen blånar, trafiken glesnar och lamporna tänds.
Annika står för galleriteman denna månad. Deltagarna hittar man på hennes blogg.
Tack! Hon ser ju ut att må riktigt bra.
Jo, för sin ålder är hon ju riktigt väl bibehållen. Kronan glesnar, lite svamp i underredet, men annars så…
Så vackra vyer när kvällen faller.
Det rör faktiskt lite om i själen när man ser att kvällen kommer
Vet inte om jag inbillade mig, men i utkanten av Nairobi…nog hör man ju syrsorna spela eller är det cikador eller någonting annat?
Cikador, massor! Och lite senare håller grodorna serenad. På univerisitetskullen i Dar es Salaam förde grodorna sånt oväsen att man blev tvungen att avdela någon som fick gå ut och hyssja på dem när det var kvällsföreläsning. Eller kasta grus sten på dem om de inte lugnade ner sig. Det var på den tiden man inte hade någon luftkonditionering och alla fönster var öppna ut mot den svarta natten, och mot grodkväkandet.
Språkligt kanske det inte är just kvällen som faller. Den kommer bara.
Men skymningen faller. Vilket får mig att tänka på de föga stämningsskapande orden ”le crapaud tombe”. Service till läsaren: det skulle ha varit ”le crépuscule tombe”.
Oj, det blir ju rent apokalyptiskt! Paddor som faller från skyn. Som i filmen Magnolia. Jag har alltid undrat vad det är för talesätt, eller troligare bibelställe, som det handlar om.
Troligen Uppenbarelseboken. Jag läste bitar av den på tyska häromdagen i Gideoniternas hotellbibel. Uppenbarelseboken är ju normalt inte den muntraste litteratur man kan hitta. På tyska är den riktigt illavarslande: http://bibel-online.net/buch/luther_1912/offenbarung/6/#12
Det vill till en del språklig flexibilitet innan man inser att Posaune kanske är basun dvs trumpet eller horn.
Och du bara roar dig!
Paddor eller grodor regnar inte ner som i Magnolia, men väl blir det ofantligt mycket grodor i Egypten i andra moseboks åttonde kapitel när inte Farao låter israeliterna gå.
Det blev som i sketchen, ett grodår med många grådår. (Fast helst skulle jag ju hitta ett längre klipp.)
Dom är bra, alltid och hur många gånger som helst. Just grodsketchen har jag inte sett på evigheters.
Tack för besked från pålitlig expertis om grodorna. Undrars varför dom ramlar ner på det där sättet i filmen. en regissörsnyck, månne?
Får mig att längta till platser där skymningen faller lika vackert – för som Skogsgurra påpekar så är det nog snarare skymningen eller mörkret som gör det. Se’n är det inte helt ovanligt att man själv faller under mörka kvällar – om man inte ser upp (på stjärnorna??) Kanske borde man istället ha blicken riktad mot marken…
Margaretha
Ja, det är nog skymningen som faller, inte kvällen. Språkligt sett, alltså. Men även det är en smula missvisande om den där långsamma förändring som det är frågan om på våra breddgrader. Att falla är ju egentligen ett mer plötsligt skeende. Handlöst, liksom, fast det är ju också ett besynnerligt uttryck.
Men visst är handlöst ett talande uttryck – helt okontrollerat, man kan inte handskas med situationen, kunde lika gärna vara utan händer. Att handlöst falla huvudstupa i mörkret, betackar jag mig för.
Margaretha
Man kan andlöst betrakta en handlöst fallande skymning.
När andan faller på.
Men glöm inte att andas!
Poetiskt! Ha en fin helg.
Tack – du med!
Mycket vackert.
SÅ fina bilder. De från Afrika är ju SÅ jättefina.
Var ligger Sveriges mest fotograferade al? Det undrar jag nyfiket :-)
Trevlig helg!!
Tack Annika! Alen finns vid vårt fritidshus i Horndal i södra Dalarna. Det som min farfar och farmor hade en gång i tiden. Och först fotograferade min pappa det, ofta och nu har jag fortsatt.
Tack alla ovan för en nöjsam lässtund om vad som faller eller inte!
Albilderna är ju också ren poesi i sig själva.
Själv kurar jag gärna i skymningen.
Ja det faller sig ju väldigt lämpligt att kura skymning när andan faller på! Som nu, nu är det en sådan där solnedgång som går över i halvdager. Fint!
Åh, vilka vackra skymningsfoton! Så stämningsfulla. Så spännande med Afrika! Vad gjorde du där?
Tack! Ja, Afrika, ja. Det är en lång historia, men kortversionen är att jag först var reseledare i Mombasa och senare arbetade jag på SIDA-kontoret i Das es Salaam. Och sedan har jag återvänt några gånger. Bilderna är från 2000-talet.
Liten alls icke uttömmande fallstudie:
Jag tror nog att såväl skymning, kväll som natt kan falla, »man borde inte sova då natten faller på« och månljus och morgonljus kan falla in och falla in kan man ju göra i en sång eller ett samtal. Domar kan falla och det samma kan skott. Sedan fanns ju OA, en man som gjorde vad som föll honom in, medan annat kan falla på sin egen orimlighet. Somt kan falla någon i smaken eller på läppen. Saker och ting kan falla i orätta händer och ödets lotter faller olika. Tyger kan falla och detektiver grubblar på olika fall. Infall är väl också en sorts fall.
Jag faller i stum beundran över denna fallenhet för att reda ut begreppen!
Tänk att kvällarna kan vara så olika på olika platser i världen, och under olika årstider… Underbara bilder!
Tack!