Apropå påsken. Eller kanske apropå den pågående partikongressen?
Robert Nyberg ritade
Välkommen till en ganska stillsam blogg
Här bloggar jag då och då om det som faller mig in. Försöken att göra det regelbundet har jag givit upp, men ungefär en gång i veckan kan det bli. Eller var tionde dag. De senaste åren har det blivit en hel del om akvarellmåleri och det kommer det nog att bli även i fortsättningen.
Läsvärt på andras bloggar
- Äventyret framtiden 0
- Beskrivarblogg 0
- Den skrattande språkpolisen 0
- Embryo 0
- Eva Swedenmarks värld 0
- Frostflickan 0
- Kära blogg 0
- Lena i Wales 0
- Lövestam 0
- Nillas medelålderskrisfrågespalt 0
- Om livet runt alvaret 0
- På livets trassliga bastmatta 0
- Paulas pörte 0
- Professorns ultradrömmar 0
- Timmer och masonit 0
-
Mhmhahaha … lite gulligt! OT – jag var i Möklinta ifjol. Sådär, bara! Så jag vet hur det uttalas. Möck-linta. Japp!
Det är inte så ofta, tror jag, att man är i Möklinta, bara så där. Och därför också rätt sällsynt att man kan uttala det rätt. Möckl är förstås samma ord som mycket, eller möcke, eller stor och tillsammans med klinta, dvs klinten, dvs berget hette det egentligen Möcklklinta (=Storberget), men det kan man ju inte säga. Alltså blev det Möklinta.
Fast vi som vet, vi säger Möckelta. Med tjockt ”l” – inte sant, Byfånen?