”Barking up the wrong tree” är ett bra engelskt uttryck som betyder att hunden står där med framtassarna en bit upp på trädstammen och skäller, medan katten som han jagade sitter i ett helt annat träd. Alltså att man har fel, att man skäller på fel person, angriper ett annat problem än det det handlade om. Att man är ute och cyklar helt enkelt. Undrar om man kan använda det när man är ute och cyklar och råkar cykla upp på fel berg?
Så här var det: Jag fick tag i en ovanligt trevlig cykel med finesser som gör att man kan cykla så gott som lodrätt uppför en bergsvägg. Eftersom jag befinner mig i bergiga trakter, på Fuerteventura, passar det ju bra. Den där kullen på bilden med en rund byggnad överst anses vara en utmaning. DET är väl ingen utmaning med en sån här cykel tänkte jag och begav mig upp på toppen av ett annat närbeläget berg
Det såg mycket intressantare ut, med alla sina fina små hus. Och dessutom skulle jag, när jag väl tagit mig upp på bergets baksida, kunna cykla nerför framsidan tillbaka till hotellet. Trodde jag. Men där var det en otrevlig stenig brant som inte ens mirakelcykeln hade någon lust att tackla, samt till yttermera visso ett kraftigt staket. Bäst att cykla ner längs de smala gränderna i ungefär rätt riktning i stället. Även om jag har uselt lokalsinne borde det vara lätt att orientera sig när havet ligger där det ligger. Så jag började nerfärden. Troligen åt rätt håll, men på fel gator, för plötsligt blev gatan en trapp. Kanske dyker upp någon tvärsgående gränd en bit ner? Jag jag började leda cykeln utför trappan och ungefär halvvägs mötte jag en engelsk familj.
Precis här. Vänstra bilden visar trappan upp, högra trappan ner. ”Oh dear, that looks cumbersome. Are you lost?” frågade den vänliga damen. ”Närå”, svarade jag, ”det här är en ny sorts extremsport.” Föräldrarna skrattade gott och önskade mig lycka till, men deras ohängda son, som såg ut att vara i elvaårsåldern, sade ”You ARE lost, aren’t you.”
I min ålder räcker man inte ut tungan åt elvaåringar så jag lät bli.
Undrar varför rubriken inte blev ”Biking up the wrong hill”?
Stor risk att den blir en klassiker.
Det har du rätt i. Och användbart, eftersom det händer alltsomoftast att jag lägger ner rätt mycket möda på något som sedan visar sig vara ”the wrong hill”. Exempel? Ja, ett köksbord som jag skulle fräscha upp, men ingen slipmaskin rådde på den fula och skadade lacken, så jag tog till lut och annat starkt, men då blev det bara en seg smet av allt och till sist lämnade jag bordsskivan till ett snickeri för att få översta millimetrarna borthyvlade i en planhyvel. Det blev bra, men så byggde vi om köket och bordet blev för litet… Ja, sånt, menar jag.
Joho, man räcker visst ut tungan åt uppkäftiga 11-åringar, dom gillar sånt och jag tycker inte ett dugg synd om dig, inte med den poolen. Lyllo, det har du gjort rätt för.
Även brittiska elvaåringar av bättre familj (lät det som på hans uttal)?
Speciellt dom.
Det kunde ha barkat åt skogen – om det funnits en.
Margaretha
Nej men nu måste jag ju försöka klura ut om det finns något etymologiskt samband mellan barka och barking!
Det finns nog inget samband:
bark 1 n.
1. The harsh sound uttered by a dog.
2. A sound, such as a cough, that is similar to a dog’s bark.
v. barked, bark·ing, barks
v.intr.
1. To utter a bark.
2. To make a sound similar to a bark: ”The birds bark softly, sounding almost like young pups” (Charleston SC News and Courier).
3. To speak sharply; snap: ”a spot where you can just drop in . . . without anyone’s barking at you for failing to plan ahead” (Andy Birsh).
4. To work as a barker, as at a carnival.
v.tr.
To utter in a loud, harsh voice: The quarterback barked out the signals.
Idiom:
bark up the wrong tree
To misdirect one’s energies or attention.
[From Middle English berken, to bark, from Old English beorcan.]
Inte mellan att skälla och barka alltså. Men trädets bark är ju detsamma på svenska och engelska:
bark subst. ~en
ORDLED: bark-en
• avskiljbart yttre hölje kring stammar, grenar och rötter hos träd och buskar vanl. mjukare, lättare och mörkare än veden
BET.NYANS: utvidgat om andra likn. ytterhöljen: hjärnbark; isbark
IDIOM: komma mellan ~en och trädet störa ett gott förhållande t.ex. mellan makar
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. barker; nord. ord besl. med ty. Borke ’bark’; ev. urspr. ’ngt kantigt, vasst’, besl. med borst
bark 2
n.
1. The tough outer covering of the woody stems and roots of trees, shrubs, and other woody plants. It includes all tissues outside the vascular cambium.
2. A specific kind of bark used for a special purpose, as in tanning or medicine.
tr.v. barked, bark·ing, barks
1. To remove bark from (a tree or log).
2. To rub off the skin of; abrade: barked my shin on the car door.
3. To tan or dye (leather or fabric) by steeping in an infusion of bark.
4. To treat (a patient) using a medicinal bark infusion.
[Middle English, from Old Norse börkr.]
Det är alltså engelskan som fått det från oss, och inte tvärtom.
Så finns det ju båten:
bark 3 also barque (bärk)
n.
1. A sailing ship with from three to five masts, all of them square-rigged except the after mast, which is fore-and-aft rigged.
2. A small vessel that is propelled by oars or sails.
[Middle English barke, boat, from Old French barque, from Old Italian barca, from Latin.]
Margaretha
som stannar innan
hon kommer till
barkarollen
Tack för grundlig utredning. Jag tror dig och avstår från att försöka härleda sv. ”barka” och eng. ”bark” till något sanskritord för skrovlig:
bark, på träd, fsv. barker (o. med
n- omljud: borker, börker) = isl. bǫrkr,
da. bark (eng. bark från nord.), av
germ. *barku-; i avljudsförh. till mlty.
borke (varav ty. borke), av germ. *burk-;
sannol. rotbesl. med barr 2, borre
borste (ie. rot bher-s) i betyd, av
något skrovligt
Gå kurs i hur cykla nedför trappor?
Poliser gör det här. http://www.youtube.com/watch?v=pd7I9wAlmq0
JA, det där måste jag träna på! Men då blir det nog inte den där smala lätta skönheten till cykel, utan mer något år crosshållet.
En som tränat mycket och kan tekniken.
http://www.youtube.com/watch?v=SybuQOke3TA
Varning för egen åksjuka!
Oj. Och så hörde jag att man cyklade down hill på enhjuling. Det låter ju väldigt hiskligt men enhjuling har inget frihjul så det gäller att ha benmuskler.
Kollat youTube. Finns filmer om din cykling ”downhill”på enhjuling. Vill dock länka till annan som visar vacker koodinations- och framför allt balansförmåga.
http://www.youtube.com/watch?v=UcMdgdpGmCc
Jisses! Undrar om det var honom jag mötte idag. En kille som kom cyklande på (den rätt låga) muren i hotellträdgården och så plötsligt tar han ett skutt ner på gången, med cykel och allt, cyklar fram till ett hörn, tvärstannar, hoppar, vänder i luften och fortsätter cykla som om inget hänt
Du måste ha kommit rätt till slut i alla fall och tänk så mycket annat spännande och intressant du fick se för att du cyklade fel.
Det där med att man plötsligt inte kommer ner dit man tänkt sig på grund av ett rejält staket, som plötsligt spärrar vägen, har hänt mig också. Senast i Menton. Bara att vända och knega uppför alla trappor som man gått ner för en stund sedan till utgångsläget.
Kram
Det är nästan alltid spännande att köra eller gå vilse. Och vad klokt att du vände vid staketet. Stängsel ska man respektera, inte krypa under eller klättra över för då kan det komma en flock arga hundar springande. Som det gjorde när jag forcerade ett högt stängsel som var i vägen. Jag hann sätta mig i säkerhet innan de hann fram, men usch vad rädd jag hann bli!
En enkel sak som en i allmänhet glömmer bort är att titta bakåt emellanåt. Så en vet hur det ser ut åt det håll en ska sen.
//Hälsar en med ett lysande lokalsinne. På riktigt! Det är jättebra, ända till det totalfallerar, falleri, fallera, faller åt fanders.
Bra tips!
Say after me: om man ska framåt måste man titta bakåt annars får man se upp!
Och med en uppnosig uppsyn riskerar man att få se på fan.