På dagis, f’låt förskolan, visar man gärna upp det man gjort under terminen. I går var det vernissage för femåringarnas konstverk. Fina material, snyggt arrangerat och bilder som man måste beundra länge. Här kommer ett litet, litet urval av ett par olika konstnärer.
Konstnären: Jag har målat två hus och två blommor (underförstått: ser ni väl!).
Konstnärens kommentar: Jag har blandat färger. Det föreställer ingenting.
Här har vi samma konstnär med ”Gubbar och en robot. Alla står i vatten. Gubbarna är glada, men roboten är arg”.
Det här konstverket har ingen – och behöver ingen – kommentar. Nästa är också utan titel och utan kommentar.
Barns teckningar är nästan det bästa att titta på.
Ohämmat och rakt på, på ett underfundigt och klarsynt sätt.
Tycker mycket om två hus och två blommor, kunde ha den i vår hall eller i vårt kök
Det är så skönt att se hur de lyckats. Här har vi ingen som tvivlar på sin förmåga. De har målat precis vad de tänkte måla och de verkar mycket nöjda med resultatet. Bra attityd från förskolan att låta dem skapa fritt.
Vilka begåvningar! Det är ju jättefina bilder.
Lite avundsjuk blir man ju.
Din bild av höstlöv med stänk av blå himmel för några månader sedan känns mycket besläktad med de här bilderna. Eller tvärtom.
Samma teknik, men olika konstnärer. Fast besläktad med en av konstnärerna är jag ju, det stämmer.
Min mamma sparade alla mina alster. Dom ligger nu arkiverade i Eskilstuna för forskare att gräva bland. Hela serier från ETT barns utveckling är visst inte så vanligt.
DET var en klok och ordningsam mamma! Jag har haft liknande ambitioner men har inte lyckats hålla tillräckligt hårt i barnens alster, som försvunnit i allmänna utrensningar. Och att jag alls har något kvar av det jag målade som ung kan jag tacka min pappa för. I stället för att elda upp rubbet, som jag föreslog, höll han det utom räckhåll för mig, tills jag kom på bättre tankar.
Vad många fina alster!