När vi flyttade in i vår nuvarande lägenhet var det tal om att återanpassa köket från den handikappinredning som fanns. Höj- och sänkbar diskbänk och arbetsbänk. Hissbara överskåp.
Vi tyckte dock att det kunde vara spännande att ha kvar det där höj-, sänk- och hissbara. Kul att kunna sänka diskbänken så att barnbarnen bekvämt kan hjälpa till att diska. Eller att bara trycka på en knapp, så sänker sig kaffekopparna, eller kryddorna ner till ta-vänlig höjd. Tänkte jag.
Men barnbarnen tyckte det var roligare att trycka på knapparna än att diska och efter ett antal massakrerade maträtter och demolerade kökstillbehör ändrade jag uppfattning om finesserna. I ärlighetens namn är det mest jag själv som ställt till det. Krossade krukor under diskbänken. Ett paket knäckebröd ovanpå mikron (under det sänkbara överskåpet) blev ströbröd. Med mera. Det var alltför lätt att komma åt kanten där manöverpanelen sitter. Satt. Nu är nästan allt väck.
Jag planerande dåligt när jag tog bort arbetsbänken. Den överföll mig när jag skruvade loss några skruvar, för att undersöka hur den satt fast. Det visade sig vara just de skruvarna som höll hela konstruktionen.
Så denna gång, när det var dags för överskåpet, garderade jag med en stor sockerlåda, en stadig aluminiumlåda för bouleklot och två skärbrädor. Även i lösskruvat skick stod hyllan faktiskt kvar. Sedan var det bara att lyfta ner hela konstruktionen och den tunga motorn, med redaktörns hjälp.
I skåpet har vi satt in nya hyllor som är både djupare, bredare och fler än de sänkbara och har plötsligt gott om plats för prylarna. De motordrivna hyllorna står i vårt grovsoprum och eventuella spekulanter kan anmäla sitt intresse här.
Karin du har verkligen dina snickargener!!!
Möjligen skulle pappa snickaren hittat smidigare metoder. Men en kombination av arv och miljö innebär i alla fall att jag vet att det (nästan) alltid går att hitta någon lösning.
Det låter farligt med handikappanpassning. Gud give att jag slipper sånt! Förstår mycket väl att barnbarnen tyckte knapparna var roligare än disken. Jag tycker att du var duktig som fixade allt det här själv, med bara lite hjälp av maken. Hos oss är det tvärtom…
Ingrid
Jag var ju livrädd att något av barnen skulle komma i kläm i något obevakat ögonblick, så det är väldigt skönt att de rörliga delarna är väck! Och redaktörn har också plockat bort skåp, borde jag ju ha berättat. Vi tog hand om två var, så det är alldeles rättvist fördelat:-)
Barn, knappar och saker som rör sig är inte en bra kombination. Som gjort för ett race ju!
Ja, rätt korkat av mig att tro att ett gäng två- till sjuåringar skulle nöja sig med att se på när jag lekte med manöverpanelen!
Bild? eller ska jag komma och besikta?
Bild fixad så att den ska fungera i allehanda webbläsare. Den stämmer inte längre med verkligheten, eftersom jag för en gångs skull kom ihåg att ta en ”före”-bild. Men du kan väl komma och kolla hur det blev.