Vi är några som hängt över bokanten och oroligt följt en fiskgjusefamilj sedan i våras. Från de tre äggen till äggkläckning och småbarnsveckorna då föräldrarna byggde på boet med kraftiga grenar för att ungarna inte skulle falla ur. Och så den dramatiska uppväxten där lilla minstingen aldrig verkade komma i kapp sina syskon, tills en dag det var svårt att se vem som var vem. Och flygförsöken…Eftersom boet finns i Estland har vi kallat dem Estelle, Estellan och Estrid, men deras officiella estniska namn är Uno, Elo och Nori. Pappa och mamma heter Madis och Piret.
Med fiskgjusar är det tydligen så att mamman får ta hand om småttingarna därhemma, medan pappa fixar mat. Men när de blivit stora nog drar hon på husmorssemester till Afrika medan pappa stannar med barnen och lär dem flyga och fiska. Och nu meddelas från Estland att mamma Piret flugit ända till Egypten! Här finns en karta där man kan följa henne och några andra fåglar på deras färd till varmare trakter.
Och här finns en film med hela familjen, gjord av någon som skriver
”I will never forget the months with Madis & Piret and also the youngsters Uno, Elo & Nori. That’s why I created this video.”
Här är en länk till upphovspersonens blogg med fler bilder från boet.
Det är fantastiskt att få följa dessa fåglar.
Det är lite ordning på kvinnfolksfiskgjusarna.
Tar semester och lämnar ungarna med faderskapet.
Kvinnor kan!
Och hon förtjänar det sannerligen. När man ser henne på den där filmen, ensam i boet med äggen, dygn efter dygn, i hällande regn, eller i storm eller i stekande sol, då tycker man riktigt synd om henne. Och så dyker pappan upp då och då med en firre, men han har tydligen skaffat sig någon annan stans att sova. Klart hon behöver semester!
Mästerligt!
Man blir ju nästan lite tårögd…
Och kartan, kolla den. Man kan följa mamma Katharine (aka Piret) dag för dag. Ett tag såg det ut som om hon tänkte stanna vid Svarta havets strand, men så for hon vidare i långa dagsetapper. Troligen fortsätter hon längre söderut, till mina gamla hemtrakter.
Nästan? Jag fick fram näsduken. Det var väldigt mäktigt.
Underbar film med passande musik!
Ingrid som ska tipsa Mirren om videon.
När man ser filmen blir man förvånad över att det går så fort för fåglar att bli ”vuxna”. Särskilt en stor fågel som fiskgjusen, som utvecklas från en liten tuss till en mäktig rovfågel på ett par månader. Det har varit spännande att kunna följa detta genom kameran i boet.
En bekant som jag skickat länken till beklagade sig för ett par veckor sedan, Vad ska jag göra nu då när dom har flugit ur boet?
Tipsa om kartan! Där kan man följa flera jåglar på sin färd söderut. Fast en skrikörn verkar vara helt förvirrad och flyger hit och dit och ner till Tyskland och tillbaka till Danmark.
Mamma Katherine (eller Piret) verkar ta en paus i Egypten. Ska bli spännande att se om hon fortsätter söderut, eller åt Västafrika till, som det flesta fiskgjusar verkar föredra.
Ja jag har tipsat henne om den, sedan blev det tyst. Fast egentligen tycker jag att hon ska skriva färdigt sin bok (….)
Och skrikörnar, det vet man väl hur dom är, bara flaxar omkring och skriker. Jag hade en sån chef en gång, förvirrad var han också.
Bok först, absolut. Hälsa henne det! Och den där kartan… Det blir lite nervöst, för nu kan man ju gå in på Googlekartan och se precis var i Egypten hon är, fiskgjusemamman, och inte sjutton finns det någon sjö där. Ser ut som något odlat fält. Inte ens några träd, annat än en häck, möjligen. Vad gör hon där? Hur mår hon?? Det har väl inte hänt henne något?
Nej, skrikörnar än nog inte den bästa sortens chefer, det är de inte.