Nu går solen knappast ner bländar bara av sitt sken Skymningsbård blir gryningstimme varken tidig eller sen
Insjön håller kvällens ljus glidande på vattenspegeln eller vacklande på vågor som långt innan de ha mörknat spegla morgonsolens lågor
Juninatt blir aldrig av liknar mest en daggig dag Slöjlikt lyfter sig dess skymning och bärs bort på ljusa hav
Harry Martinsson i Cikada 1953
Juninatt blir aldrig av, liknar mest en daggig dag….så sant han beskriver det.
Mycket stämningsfullt, på det här sover jag gott:)
En favorit. Men det är lätt att bli sittande juninatten igenom och bara njuta…
Om jag vaknar halv fem i morgon bitti också så ska jag ta en promenad till älven, då är skymningen redan över, men bävern kanske är vaken.
Vaknade du i tid?
Ljuvlig, orden och din bild stämmer så väl överens. Tack!
Tack! Det är bara att njuta på och strunta i alla tankar på att det tar slut för fort… äsch, nu var jag visst där igen!
Harry körde med rätt så schysst tugg. Om man sejer…
Själv är jag lite tagen av hans teknikbeskrivningar:
Uppfinnaren var själv fullständigt slagen den dag han fann att hälften av den mima
han funnit upp låg bortom analysen. Att hälften funnits upp av miman själv.
Och:
Vår trogna Mima gör allt hon kan och söker, söker, söker.
Och hennes elektronverk fångar in, elektrolinserna ger grundrapport
till väljarcellerna och fokusverken samlar indifferenta tredje vebens tacis
och bild och ljud och doft går fram ur rika flöden.
Men sina källors riktning ger hon ej besked om.
Det ligger utanför och alltid bortom
en mimas tekniska natur och hennes fångstförmåga.
Synd att han blev så misshandlad.
Just Aniara blev jag också väldigt tagen av. Tänkte: Kan han HITTA PÅ allt det här alldeles på egen hand. Visst var han en mästare.
Ur den trettonde sången
…
Jag skall berätta vad jag hört om glas
och då skall ni förstå. I varje glas
som står tillräckligt länge oberört
förflyttas glasets blåsa efterhand
oändligt sakta mot en annan punkt
i glasets kropp och efter tusen år
har blåsan gjort en resa i sitt glas
…
Och så Aniara på sin färd i rymden… och tanken svindlar till.
Han var skicklig, Martinsson