Vårt hus på landet ligger i en bruksort, med järnhanteringsanor
från 1600-talet. Huset var tidigare bostad åt smeder vid Horndals bruk och det kan vara förklaringen till att det i alla år har legat en stor järnklump i utkanten av tomten. En fyrkant stor som ett mindre köksbord, med hål i mitten. Vi vet inte riktigt vad den kan ha varit för något, men nu vet vi i alla fall vad den ska bli! Nämligen hjärtat i en eldpallkoja.
Bilden har jag norpat från nätet och den visar en lyxeldpallkoja med spiskåpa och allt.
En eldpallkoja är en övernattningsplats av enklaste slag, som behövdes när man var ute i skogen eller flottade timmer. Elden byggdes upp på en ”pall” i mitten av huset, en öppning i taket fungerade som rökutsläpp och ljusintag. Inga fönster, sovbritsar längs väggarna.
Så när syrran och pensionären hälsade på häromsisten undrade pensionären om det gick bra att köpa den där järnklumpen, eftersom den var som klippt och skuren, eller gjuten, snarare, för att fungera som eldpall. Själva järnskivan är en decimeter tjock och sidoplåtarna är av dimensioner som knappast förekommer idag. Vi kom överens om att en krona var ett lämpligt pris och så var det bara att baxa upp den på den rejäla släpkärran som ska tåla 900 kg.
Och det är nu pyramidkunskaperna kommer till pass. En teori om hur man klarade att bygga pyramiderna är att man använde rullar eller klot för att få upp de tunga stenblocken dit de skulle. Bra metod när man flyttar tunga saker; med ett par bräder och några schyssta järnrör kan man slå världen med häpnad!
Här ser man det rör som gjorde det möjligt att baxa upp den tunga klumpen på släpkärran. Nu ser vi fram mot att få en inbjudan till invigningen av eldpallkojan.
Den ska byggas upp i Siljansfors skogsmuseum, norr om Mora. Museet visar skogsbrukets historia, timmerkörning, flottning, kolning och alla olika redskap som man använt sig av genom tiderna.
Klart att museet ska ha en eldpallkoja!
Än mer imponerande.
Pyramidbyggarna hade ej ”uppfunnit” järn och järnrör. Fick förlita sig på brons +annat material.
Besökte Egypten och pyramiderna i januari.
Imponerande minst sagt.
Vilken tur att jag inte fullföljde min illustrationsidé med en egyptier – du vet en sån där hieroglyftyp i profil – som svingar ett järnrör i bästa Socker-Conny-stil!
Hade de stenklot kanske? Som en av teorierna anser att man använde för att frakta de bastanta stenklumparna vid Stonehenge.
Stenklot? Kanske, men inte om de skulle dra över sand. Där bör stockar ha varit bättre. Troligtvis både som räls, och som ”rull-lager”.
Att rulla i sanden är nog rätt omöjligt. Kraftiga plankor och så något runt som inte gick sönder. Runda trästockar kanske? Men just stonehengeforskarna har hittat något slags stenklot som man tror funkade i rännor om jag minns rätt.