I dystra tider (som denna vecka både i Sverige och på olika håll i världen) hjälper det att samlas och göra något annat än att följa nyhetssändningarna timme för timme. Om man har tid och möjlighet är det alltid välgörande med olika former av skapande. Man mår bra av att måla, snickra, odla eller laga mat tillsammans.
Att gå på en utställning och se vad och hur andra har skapat piggar också upp. Alltid!
När jag åkte hem från en vernissage idag, tänkte jag som Storm P. Han som gjorde den välkända reklamen om Tuborgs öl. När är en utställning som bäst? När man är nedstämd och håglös eller när man är uppåt? Och svaret är ju helt enkelt: Hvergang!
Utställning som jag var på idag visade textil av Jessica Fryckstedt, Berit Kennerberg, Margita Berg och keramik av Pi Högdahl. Textilkonstverken skapar de tillsammans, var och en sin bit som sedan fogas ihop till en helhet. Så här kan det se ut:
Här är Berit och Margita framför textiltolkningen av en målning av Hundertwasser. 
Jessica skulle också ha varit med på bilden men hon försvann någonstans.
Med hjälp av en gammal sommarklänning, utslitna jeans, Jessicas mosters brosch, bitar av fingervantar och mycket annat har de skapat en variant på Hundertwassers färgsprakande motiv, som känns som en energi-injektion.
Jag testade att bildgoogla med en bild på deras textiltavla och mycket riktigt hade algoritmerna inga svårigheter att identifiera Hundertwassers original. Kul att se hur till exempel den gamla sommarklänningen motsvarar Hundertwassers prickiga bakgrund!
Den här fina skulpturen har Pi Högdahl gjort.
Det var mycket folk på vernissagen, väldigt trevligt, men det innebar att några intressanta motiv som jag tänkte fotografera fick vänta lite. Och sedan tycks jag ha trott att jag hade fotograferat dem för det blev inga bilder. En väldigt fin textiltavla heter ”Jag tror jag står över badet idag” och är en bild från Öland i ruggigt väder. En stenig strand och tunga moln i gråskalor och lite försiktiga färger. SÅ vacker! Jag ringde Jessica efter vernissagen och bad om en bild. Tyvärr, sa hon, som också glömde ta en bild. Såld! Attans och grattis! sa jag.
Två vackra keramikskålar av Pi Högdahl fick följa med hem. Den gråvita skålens glasyr heter ”Mås-skit”. 
Det är som sagt alltid lika välgörande att få ta del av kreativitet i alla dess former. Hvergang!
Återbruk och kreativitet, så bra det blev och så kul dom haft.
Man mår bra av att vara kreativ. Det pågår en vetenskaplig studie i hur handarbete påverkar psykisk hälsa. Jag väntar med spänning på resultatet av studien. Säkert kommer den fram till vad alla redan vet. Egentligen levererades svaret i ämnet redan 1899 i förordet till ”Praktisk väfbok tillägnad den idoga svenska kvinnan” av Nina von Engström. Professor Kjellberg, öferläkare vid hospitalet för sinnessjuka ansåg att ”om menniskorna väfde mera skulle hospitalen ej så befolkas”
Det gäller inte bara vävning, det gäller all kreativ verksamhet. Det är något med små upprepade rörelser, med färg och form och rytmen i det man gör. I framtiden kanske vi kan se fram emot att läkare skriver remiss till vävstugor och slöjdklubbar och inte bara till gym.
Den studie som pågår nu kan man läsa om i senaste Hemslöjd 1-25.
”om menniskorna väfde mera skulle hospitalen ej så befolkas”!
Något som vår nuvarande regering borde begrunda. Jag deltar en gång i veckan i en akvarellgrupp i ett hus där det vimlar av allehanda kreativitet, men där det också råder viss förstämning till följd av sänkta folkbildningsbidrag.
En förträfflig väfbok med ett förträffligt förord, där stod också :
”Idioter, som med svårighet lära sig något annat, finns stort nöje i vöfnad, och hvarje barn för övrigt lär sig det med verklig förtjusning.
Margaretha
FÖR ÖVRIGT ANSER JAG ATT TRUMP BÖR FÖRGÖRAS
Sant, brutal sammanfattning av mångordiga förordet på sirlig gammelsvenska; vävning är bra för syndare, nervösa och idioter.
Men jag undrar om vävning biter på Trump.
Förmodligen biter ingenting på honom — utom möjligen en textil snara, och så långt är jag inte beredd att gå.
Undrar om voodoo skulle fungera.
Margaretha
Hans brutala anti-DEI-program förskräcker. Allt som kan anses främja Diversity, Equity och Inclusion ska bort. Dvs mångfald, jämlikhet och inkludering. Det verkar vara just det man skulle behöva MER av i USA.
Margaretha, det där ”För övrigt anser jag … ” fick mig att leta i forntida minnen från latinlektionerna på gymnasiet och minsann dök inte ”Ceterum censeo Carthaginem esse delendam” upp! ”För övrigt anser jag att Kartago bör förgöras.” Hur kan det bli i modern tappning? ”Ceterum censeo Trumpinem esse delendam”, kanske.
Arbetet med textil inspirerade! Jag har gjort ett utdrag av ditt inlägg och tänker föreslå att det skulle kunna bli en cirkel i PRO Ösmo. Vi har en lappteknikcirkel och detta kan vara inspiration för deltagarna i den. Det skulle också kunna vara en separat cirkel. Man kan även använda stickat, virkat etc och passar då för vår stickningscirkel. Ett samarbete mellan cirklarna vore också ett alternativ.
Ja, vilken bra idé! I Hunderwasserfallet gjorde de helt enkelt så att de bläddrade i olika konstböcker tills de hittade något som de tyckte skulle vara kul att göra. Och så gjorde de! Den är så fin – riktigt lyser av skaparglädje. All slags textil funkar fint. Till och med några avklippta fingervantefingrar fick vara med.
En artikel i Svenskan i höstas redogör för en utredning som gick ut på att stickning och virkning är mycket nyttigt för hjärnan och sinnets lugn och utveckling. Jag håller med.
När inspirationen infinner sig och man får gå där och rota i sina tillgångar och hittar nåt som kan passa hyfsat till de idéer man har då är det verkligen roligt. Om det sedan blir som man tänkt sig är ju en helt annan sak. Ingen katastrof egentligen om det färdiga resultatet blir nånting annat.
Under min tid som aktiv i GBDs byalag ordnade vi många hantverkscirklar men då gällde det att få en ledare som inspirerade och var snäll och förstående mot den, som försökte och slet med sin uppgift, en ledare som såg tanken bakom och inte stirrade sig blind på resultatet, lade sig i och kritiserade utan att hjälpa.
Kursen i lapptäckesteknik vi arrangerade några gånger var kul men damen som skulle leda oss var grinig för att vi tog med oss eget material istället för att köpa av det hon medfört, vilket hon högt och ljudligt talade om. Så la hon sig i valet av färg- och mönsterkombination och dömde ut och jag som brukar vara ganska produktiv på sådana kurser orkade inte med gnället. Det enda jag åstadkom var en grytlapp i blockteknik men den har fått följa med mig genom livet som nåldyna hängande på en trådrullepinne på min symaskin.
För övrigt avlöpte alla våra initiativ med kurser och ”dagar” under åren på bästa sätt
och det som blev lite fel ibland kunde vi skratta åt. Så det är jätteviktigt med hantverk och kurser där likasinnade (helst) träffas.
Ja, det verkar vara välgörande för psyket att få tillverka något, hålla händerna sysselsatta. (Förutsatt då att man slipper negativa typer som förstör glädjen med sin svarta pedagogik.)
När redaktör’n blev sämre under sina sista år kunde jag inte vara hemifrån mer än någon kort stund. Då letade jag efter något att göra hemma på dagarna, utöver att läsa och titta på TV, och kom på att det kunde vara kul att måla. Bästa platsen att måla var i det stora matrummet, i anslutning till vardagsrummet. Men då ville jag helst kunna ha målargrejerna framme hela tiden. Så jag frågade redaktör’n om det var OK att jag stökade till där. ”Jatack gör det” sa han. ”Det är så rofyllt för mig när du sitter där och målar. Jag kan utan vidare dra ner på medicindosen!”
Är dock rädd att voodoo inte biter på Trumpen….man måste tro på sånt för att det ska bita..
Hver gang är det bra med kultur, alltid, alltid. Själen mår bra och får vingar!
Nu fick jag en idé…min gamla sommarklänning kanske blir något riktigt fint med tiden.
Ja, go for it! Sommarklänningsprojektet alltså. Dagen efter att jag skrev det här inlägget hade Sveriges Radio ett långt inlägg om hur och när man behöver kultur och hur det fungerar i olika sammanhang. De kom faktiskt till samma slutsats: Man behöver alltid olika former av kultur, som tröst, som tillflykt, för att få en att vakna till, för att ha roligt. Egen kreativitet framhölls som extra välgörande.
Å vilka härliga textila alster, den utställningen skulle jag gärna se!
Du har så rätt, man behöver möta kreativitet för att må bra och vi vill alla ta vara på de ljuspunkter som finns.
Visst är det en kul idé!
En gång i tiden hoppade jag in och vikarierade som bildlärare en termin. Då tänkte jag att det behövs inga utredningar eller forskningsstudier för att slå fast att kulturverksamheter är nyttiga, nödvändiga, berikande och kul. En stökig sjua kunde bli fantasifull, kreativ och positiv om jag hittade rätt uppgifter åt var och en. Så engagerade och roliga att jobba med!
PS. Utställningen var en ”pop up” under en dag, så tyvärr finns den inte kvar nu.