På Konstakademien i Stockholm finns just nu en fin utställning med verk av Torsten Renqvist. Den visar konst från många av hans verksamma decennier, till exempel den här skulpturen från 1973, Göran och draken.
Skulpturens huvudperson kallas alltså inte Sankt Göran, utan bara Göran. Han har klivit av sin häst och klappar draken på huvudet. Draken verkar gilla det!
Om Göran (eller George, Giorgio, Örjan, och så vidare) berättas många fantasifulla historier. Han har möjligen funnits och var i så fall en romersk soldat i kejsar Diokles armé. Diokles var den siste romerske kejsaren av den gamla stammen, som höll på de romerska gudarna och förföljde de kristna. Så när Göran blev kristen och dessutom lyckades omvända kejsarinnan, lät kejsaren avrätta dem båda år 303. Vilket ju är dramatiskt nog. Sedan har man genom århundradena ”bättrat på” historien och lagt till en drake och en tillfångatagen prinsessa.
Jag gillar Renqvists annorlunda vinkel på Sankt Görans-myten. På samma sätt blev jag helt tagen av en annan Sankt Göran som jag hittade i Addis Abeba på 1970-talet.
Den här stackars draken vill man ju både klappa på huvudet, krama om och ta med till närmsta sjukhus, för att den ska bli omplåstrad. Dessutom skulle jag vilja tala om för Göran att man inte ska ge sig på dem som är svagare på det där sättet. För, som Astrid Lindgren skrivit: ”Den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll.”
Renqvists utställning håller på till den 23 november och är väl värd ett besök om man råkar vara i Stockholm.
Då kanske jag kan få erinra om C S Fosters Popo och drakarna. Han, CS, är ju egentligen mest känd för mr Hornblowers äventyr och denne sjöofficer har fått ge namn åt den ena draken. Han heter Horatius. Popo upptäckte jag sent i livet och det var en mycket trevlig upptäckt.
Den draken har jag helt och hållet missat! Låter som en intressant bekantskap, som jag bör lägga till i min draksamling.
Jag har en drakskildring med lite dubiöst budskap, som jag tror att pappa köpte på någon auktion. Det är en gipsrelief som föreställer Sankt Göran, som just har besegrat en liten drake och förfärad ser vem han räddat: ett förskräckligt fruntimmer, som väl ska föreställa den egentliga draken, ser det ut som. Hmmm.
Skaffa Po-Po och drakarna genast och läs för dina minsta. Boken finns på Bokbörsen.
CS Forster (som är en pseudonym) skrev åtskilliga böcker om sin hjälte Hornblower, böcker som inte direkt ansågs som några mästerverk, de flesta ”fnysta åt” av dem som ansåg sig för ”fina” att överhuvudtaget läsa sån skräplitteratur.
Så Po-Po levde troligen i skuggan av den ädle sjöofficeren under åren som gick.
Will do! Minstingarna är drakintresserade och har bland annat en bok om försigkomna prinsessor och gulliga drakar.
Egensinniga och spännande skulpturer – med eller utan drake!
Mycket sevärd utställning. Jag började skriva om lite av varje från den, men just idag kändes draktemat som det mest aktuella. Möjligen kommer det mera om utställningen inom kort på denna blogg.
Jag tycker dessutom att Addis Abeba-Göran är på tok för stor och klumpig för hästkraken. Han har ju nästan större huvud än hästen, i och för sig har han mikrofonfrissa men ändå!
Visst är han alldeles överdimensionerad! Hästen verkar dock inte vara ledsen för det, tvärtom. Ser det inte rentav ut som om den ler ett sadistiskt leende?
Ja nu ser jag leendet, den är ju jääättenöjd!
Och då tycker man ännu mer synd om den stackars lilla skadade draken!