Den där ”normaltiden” innebär en brutal skillnad. I lördags jobbade jag ute i trädgården till långt fram på eftermiddagen. I söndags såg det ut så här på eftermiddagen, på vägen till stugan.
Jag stannade bilen och tog en bild. Om man kollar noga ser man att det står 16:57 på instrumentbrädan. Becksvart ute. Och det är fortfarande oktober! Hur det blir de närmaste fyra månaderna vill jag helst inte tänka på. Men det är nog bäst att förbereda sig och försöka planera för något som kan hålla humöret uppe lite grann i alla fall.
Såvitt jag förstår ägnade man förr i tiden de långa mörka vinterkvällarna åt att tälja räfspinnar och annat nyttigt. Jag kanske ska göra ett försök att laga ett par förfallna fågelbord? Fast det tar nog inte fyra månader.
Det gäller ju framförallt att hålla håglösheten borta, så jag måste hitta på något som är uppiggande, men inte för dyrt, nyttigt men inte för tråkigt.
På lördag är det november – och det är då som det stora vemodet rullar in …
Uppdatering 1 november. Nej men, det är ju november redan idag, fredag, som Paula mycket riktigt nämner i sin kommenterar! Desto värre! Bilden är från mitt sönderlästa ex av Johans jul, av Eva von Zweigbergk med fina illustrationer av Birger Lundquist.
Ackja, suck. Alltså har jag bullat upp med två vävstolar, en ansenlig mängd garn, fint barkgarvat skinn som ska bli fina saker, ett gäng bandgrindar som ska ha varp och dessutom har en kompis skickat hela sin fårflock till spinneriet, dvs ullen.
Sammanbitet och envetet leker jag var ”var-glad-leken”, även kallad positiv affirmation med #hurkanmanhatråkigt som signatur.
En stickning skulle kanske pigga upp? Jättefint närproducerat garn från Gotlandsfår, som smör sa en proffsstickerska.
Ja, det är nog fake it till you make it, som gäller!
Vi får leka vara-glad-leken och nynna scoutsånger.
Tag fram det bästa humör du har
var morgon när solen går opp.
Försök att hålla det ständigt kvar
när Jorden går runt i sitt lopp.
För om du bara tänker så:
Det här var ju roligt, det måste gå.
Då finns ingen väg som är svår för dej.
Gå fram med ett jublande: ”HEJ”
Nej, jag är faktiskt inte sarkastisk. Jag tror det hjälper att muntra upp sig själv i stället för att släppa in missmodet. Men det gäller att vara förberedd och på sin vakt, har jag märkt. Jag är ju rätt dålig på att sticka, så det är för riskabelt, i alla fall så här års.
Och apropå fågelborden: Känner du någon som skulle kunna vara intresserad av att ta hand om Erlands skapelser. Jag misstänker att jag inte kommer att ta itu med dem, alternativt att jag försöker, men skadar både mig och dem i hanteringen.
Njae, snickerier är väl inte riktigt min grej men jag ska kolla med Storfiskarn,
Eller Emmagänget?
Jag tycker att man borde vänja sig vid mörkret efter alla år men näej då! Vi har ju dessutom den stora, tveksamma, glädjen att ge husrum åt alla älgar så här års. Det flyttar alltid in ett gäng i olika grupperingar. En del är fruktansvärt otacksamma, ko med kalv till exempel. De ogillar starkt när vi hänger i VÅRAN trädgård.
Oj! Jag kan förstå att det kan bli irriterande om de är ohyfsade och beter sig som kolonisatörer. Men jag vet någon som verkligen skulle vilja träffa era älgar, nämligen Edwins australiensiska femmänning (är det nog – dvs Gunnars, Kickis och min kusin Nils-Eriks barnbarn) Ned. De var här i september för ett år sedan (före älgjakten) och det Ned mest av allt ville, var att få se en älg. De gjorde utflykter i skogarna i Dalarna och Värmland, men till sist gav de upp och gick till Skansen. Inte riktigt samma sak som att få se älgar live i er trädgård!
PS. Jag lärde en tjej från Filippinerna idag att säga Hejsan Svejsan. Hon tyckte det var fruktansvärt roligt! Hon städar hos en av mina kunder och jag hörde flera gånger när hon sa Hejsan Svejsan till personalen och fnissade efteråt. Det kan vi ju prova, säg Hejsan Svejsan ibland i vinter
Jamen hejsan, svejsan på dig! Det ska jag testa – tror att det kan muntra upp lite!
Ta fram det bästa humör du har
Den käcka visan brukade jag sjunga som testlåt när vår ljudanläggning var installerad vid hyttan vid julmarknaderna, hyttdagarna och lite andra begivenheter. Hans om skötte ljudet var mycket nöjd och sjöng med ibland.
G tyckte inte om texten….
Bra sound-check-låt! Men jag kan tänka mig att G morrade när han hörde den! Han hade något som man skulle kunna kalla hurtighetsfobi.
Hurtighetsfobin är nog en familjekrämpa
Japp, runs in the family!
I min verklighet och enligt min almanacka är det november redan imorgon fredag. Men lika mörkt är det ju oavsett. Jag som är kvällsmänniska och sover länge tappar oerhört mycket dagsljus, men att ändra på gamla vanor är inte det lättaste.
Jag roar mig mest inomhus nu, läser mer än under resten av året, tittar på playkanaler , har börjat med Världens natur, den serien får mig på gott humör. Lev väl i skymningslandet
Jamen det har du ju alldeles rätt i! Inte nog med att jag är dysdirektiker (=noll lokalsinne) jag tycks också var dyskalendriker, eller vad det kan heta. Nåväl, jag låter felet stå kvar för annars blir ju din kommentar svår att förstå. Tack för att du uppmärksammade det!
Jag sover också länge på morgnarna och det är därför jag ogillar den nuvarande dygnsordningen. Väldigt lite dagsljus blir det och den där ljusa morgontimmen är helt bortkastad på mig.
Jag har länge propagerat för att november ska förbjudas i svensk grundlag. Ingen lyssnar!
Tips: Du köper dig ett akvarium och november blir din nya favvomånad!
November är trist, december har sina ljuspunkter, men januari – DET är den absoluta värstingmånaden som borde förbjudas! Tror du verkligen akvariefiskar skulle överleva så länge i min vård? Jag är traumatiserad sedan jag i min ungdom hade delad vårdnad om ett akvarium och ett par småfenade Black Molly begick självmord genom att hoppa ur akvariet i ett obevakat ögonblick. On my watch …
I min spåkula ser jag dig i akvarieaffären.
– Ett 150-liters akvarium och två småfenade Black Molly, tack. Och ett täckglas!
Täckglas noterat!
Det där med renovering av fågelmatarställen, hus, bord…det låter väldigt klokt!
Då har du mera eller mindre våren på gång när fåglarna ramlar ner och vill ha mängder av mat…
Vi hade ett liknande med glas på (säkert plastglas hur nu det går ihop) och det var toppenbra för då såg man när det var dags att fylla på…
Lycka till med det trevliga jobbet!
Ja, de där renoveringsobjekten riktigt ropar på hjälp. Och de är så pass förfallna att de nog kan hålla mig sysselsatta i vinter. Jag får väl rapportera framåt vårkanten hur det har gått.