Jag är så gott som säker på att det här är benved, med sina färggranna frön i cerise och orange. 
Och jag har alltid varit lika övertygad att busken till höger på nästa bild är en japansk lönn. Jag hittar bara den här bilden där halva busken syns, vilket är konstigt, eftersom den är så spektakulär att jag borde ha fotograferat den ofta i helfigur. Benvedsträdet syns till vänster framför gästlängan. 
Idag, när (den eventuella) lönnens löv hade fallit av började jag undersöka det som finns kvar. Nämligen massor med små orange-cerise frön, som ser precis ut som benvedsfrön. Det är bara några få löv kvar på busken nu, men desto fler frön, eller heter det kanske frukter?
Jag tog en liten kvist av min japanska lönn och hängde upp på benvedsträdet för att jämföra och det är banne mig inte lätt att se vad som är vad! ”Lönnkvisten” hänger lodrätt mitt i bilden och omgivande frön/frukter är benved. Samma orange färg på båda, samma cerise hölje. Jag måste kanske tänka om och inse att den japanska lönnen i själva verket är en benvedsbuske.
Dess närmaste granne är en koreagran, som får trevliga kottar vartannat år, vilket inte är i år. Så här såg de ut förra året. 
Blåaktiga och lite uppkäftiga. Jag har alltid tänkt att det var fiffigt tänkt av min farbror, som planterat både buske och gran, att placera japanlönn och koreagran som grannar. Men om nu japanlönnen är en benvedsbuske, då kanske koreagranen är något helt annat också? Här behövs mer forskning, känns det som.
Hur det än är med det, har det varit väldigt fina höstdagar fram till idag. Nu ställer vi om klockorna till vintertid (eller normaltid, dårå) och kylan kommer.
Då är det bra att ha lagrat lite fina höstdagar, som idag, som man kan använda som överlevnadshjälp när vintern blir för svår!
Ja nu börjar det där mörka eländet. Jag tycker om hösten när det är soligt och fint men sen kommer november…
Ja usch det där mörkret kan knäcka en. Och kylan. Halkan. Håglösheten. Och det räcker ju inte med november. I december piggar kanske diverse helger upp livet lite, men sen kommer ju den där jämrans januari som är svårforcerad. I år testade jag att ta mig igenom januari på skräpmat och dåliga TV-serier. Det konceptet rekommenderar jag INTE!
Skådar jag ”den gamla damen” till höger i nedersta fotot – hon som du gått lös på med motorsågen… ;)
Ja, det är en vacker slänt ned mot sjön. Bilden ser nästan ”konstgjord” ut, magisk. Du har väl inte manipulerat den med AI? ;)
Visst är det ett speciellt ljus! Helt omanipulerat och utan filter, taget från husets övervåning.
PS. Jag tog bilden med min rätt osofistikerade iPhone. Det var ett vackert ljus över skog och sjö och jag tog flera bilder där jag valde olika fokus, eftersom mobilkameran anpassar sig automatiskt till mörkt och ljust. Om jag valde fokus i motivets ljusa delar blev det mörkt och tvärtom. Äsch, det där vet du ju! Hursomhelst, den här bilden som inte har så skarpa kontraster, gillade jag bäst, troligen den med fokus i något mellanområde.
Visst är det den gamla damen som blivit av med sin vänstra arm! Det var dock inte jag som sågade ner den gigantiska grenen som bröts av snömassorna i vintras – det fick jag hjälp med. När jag så småningom fick den uppsågad och bortforslad i somras hade den ”legat ihjäl” gräset på en ganska stor yta. Nu först, tre månader och tre olika gräsfrösorter senare, börjar det se OK ut.