Bilbesiktningsdags i går och jag startade i god tid. Även om bilprovningen ligger mycket nära hemmet måste jag ha lite vilsemarginal, eftersom jag har svårt att hitta, dysdirektiker som jag är. Jodå, jag använder GPS numera, annars skulle jag inte hitta alls, men även en GPS kan gå vilse.
Här finns många flygrelaterade gatunamn, eftersom det låg ett flygfält här tidigare.
När jag kollade på kartan tänkte jag: ”Jösses, det är ju promenadavstånd!” Men tack vare boken Handbok för tankspridda (där man kan läsa om en kvinna som tog bussen till bilbesiktningen) besinnade jag mig och tog faktiskt bilen.
Det skulle ta två minuter enligt Google maps. Det tog tio, eftersom gps:en envisades med att ta mig till Horisontvägen: ”Målet ligger på höger sida”. Men där fanns ingen tillstymmelse till bilbesiktning, eftersom den ligger på Fraktflygargatan in på gården, visserligen mycket nära Horisontvägen, men inte åtkomlig med bil från det hållet.
Jag åkte runt kvarteret en gång. Och en gång till. Då upptäckte jag den minimala skylten på kvarterets baksida, som vägledde mig in på gården där de tog hand om bilen.
Visst ser bilen lite hjälplös ut när de hissar upp den så där. Jag får lust att klappa den och säga att det kommer att gå bra. Det gjorde det också, tack och lov!
Jag frågade en av de anställda om de hade funderat på att sätta upp lite tydligare skyltar som vägledning. ”Vi får inte för kommunen” svarade han ”de vill att det ska se sobert ut häromkring, inga stora skrikiga skyltar”.
Vad är det för dumheter? Vi är väl ändå en ABC-stad! Alltså inte en förort där man bara bor, utan utformad så att det ska finnas både arbete, bostäder och centrum. Det var en populär planeringsmodell på 40- och 50-talen. Skarpnäck byggdes på 1980-talet och är ett sent tillskott till den familjen.
Flygfoto över Skarpnäck. Till höger i bild ligger olika arbetsplatser. Till ABC-tanken la man också ett R, dvs rekreation, med gott om parker och lekplatser, idrottsplan, sporthall och kolonilotter.
Området som är reserverat för arbetsplatser måste ju kunna berätta vad det handlar om för verksamheter! När jag lämnade besiktningen, med godkänd bil, såg jag att hela området är väldigt anonymt och oskyltat. Är inte det att ta de estetiska aspekterna lite väl långt?
Att fara vilse
Jag håller mig till statens bilprovning i Lindesberg. Det är lätthittat, bara sväng av från vägen mot Örebro fast jag har ju fyra mil dit men det är OK. Ett år observerade jag inte att jag beställde besiktning på fel företag. Som tur var hade jag mycket gott om tid när jag stegade in till Bilprovningen och skulle checka in. ???? Dom ville inte ha mig dit!!!
Titt på medhavt papper: Besikta var det ju (Ursäkta språket). Nyanställd kille visste inte var B låg. Han gjorde en svepande rörelse med armen i riktning ut nånstans mot den stora rondellen och runt i den. Till all lycka var trafiken gles och jag kunde fara runt några svängar hit och dit tills jag i ögonvrån såg en ynklig liten handskriven anvisning (alltså ingen officiell skylt) varav jag kunde sluta mig att jag lyckats nå målet. Det gällde bara att hitta ingången i ett staket som stod i vägen. Två minuter i klockan fjorton nådde jag mitt mål och rusade in. I dörren mötte jag besiktningsman på väg att hämta mig. ”Du har två minuter till godo,” sa han och det räckte ju. Och bilen blev godkänd. Men gissa om jag numera är mycket noga med att kolla var jag beställer besiktningen.
Puh, stressigt! Jag har också börjat ta lite god tid på mig, i stället för den där sista-minuten-stilen som ofta var en nödvändighet när jag jobbade. Vilsamt att veta att man har lite marginaler. Och ibland – som i ditt besiktningsfall – avgörande för att få uträttat som man tänkt sig.
Men vad dyrt det har blivit! Jag vill minnas att det kostade ett par hundra före bolagiseringen. Nu kostade det 589!