Vi var och såg Insidan ut 2, nioåringen, sjuåringen och jag, häromdagen. Det är uppföljaren till den populära filmen Inside out, som kom 2015. Huvudpersonen är Jenny (Riley i originalversionen) och hennes olika känslor, när familjen flyttar till San Francisco. Ny skola, nytt klimat, nya kompisar.
Glädje, Rädsla, Ilska, Avsky och Vemod håller till i huvudkontoret och försöker tackla Jennys anpassning till det nya livet. Alla är färgkodade: glädjen är gul, rädslan lila, ilskan röd, avskyn grön och vemodet blå. Färgvalet kan ju diskuteras – och har diskuterats livligt – men man vänjer sig.
I tvåan är Jenny i puberteten och då dyker några nya känslor upp: Ängslan (orange), Pinsamhet (rosa), Avund (turkos) och Ennui (dvs leda, som är indigo). På bilden är alla känslorna med, utom Ennui, som ligger i någon vrå och är uttråkad.
Vi gillade filmen alla tre och den ger upphov till intressanta diskussioner och kommentarer.
Som när vi firat diverse bemärkelsedagar och det råkade bli ovanligt mycket choklad, lördagsgodis, kladdkaka, födelsedagschokladtårta och fondue med chokladdoppade jordgubbar.
Jättegott, men i mäktigaste laget till och med för en chokladentusiast, som nioåringen. Efter några dagars chokladfrossande utbrast hon: ”Vad är det med mig?! Det känns som om jag har fått nog med choklad – en helt ny känsla! Har jag hamnat i puberteten?”
Haha, har jag hamnat i puberteten? Underbart att läsa och fint att få vara med på filmen lite grann. Den kunde nog passa mig bra också.
Jag tror att du skulle gilla filmen! Börja med första filmen. Vi var överens att den på sätt och vis var intressantare, eftersom den också hade med mer samspel med Jennys föräldrar. Tvåan handlar mest om kompisarna och ishockeylaget, precis som det kan vara i tidiga tonåren.
Haha, vilken härlig kommentar! Jag kan inte hjälpa henne med svaret på frågorna, jag har fortfarande inte tröttnat på choklad…
Hon är observant och snabb i repliken, Greta! Jag tror att svaret helt enkelt är att det blev VÄLDIGT mycket choklad. Till och med jag som är svårt chokladberoende tyckte till sist att jag hade fått nog. Åtminstone för den dagen …
Nu minns jag din sons konstaterande. Hur gammal han var minns jag inte men han kom in i ett rum i Fyrbo, tror jag, och såg en öppnad förpackning med choklad.
Han sa stillsamt: ”Någon har ätit choklad här utan att jag varit med.”
Det blev ett uttryck som G och jag kunde använda oss av ibland.
Men kära nån, jag hoppas verkligen att han försåg sig av chokladen!
Han kanske var 5 år eller däromkring?
Jag har hört talas om filmen genom mina barnbarn.
Kul kommentar.
Ha det fin i sommarvärmen!
Intressant film på många sätt, inte minst som utgångspunkt för diskussioner med barnbarnen. Så om du har chansen kan det vara väl värt att ta med ett barnbarn eller fler på filmen. Om de sett den kanske de kan tänka sig att se om den?
Ha det bra du också i sommarvärmen, alternativt sommarregnet, beroende på vad vädret hittar på för tillfället!