Om man åker rulltrappa och inte märker att ett skosnöre gått upp kan det gå illa. Det gjorde det för mig för tre veckor sedan. Skosnöret kilade in sig och fastnade när jag kommit högst upp i rulltrappan. Vilket innebar att jag kastades framåt och landade på stengolvet i ingången till tunnelbanan. Min första tanke var förstås ”Hoppas ingen såg mig!” Sedan tänkte jag att det vore trevligt om någon hjälpte mig upp.
Men eftersom det var sent på kvällen var det tomt i lokalen och jag kravlade mig upp på egen hand. Höger höft hade tagit den värsta smällen och jag kände efter om höger ben bar. Jag tänkte att om jag kan gå på benet kan ju inget vara brutet. Det gick bra och jag kunde knalla hem.
Att det gör ont ett par veckor efter en sån smäll är naturligt, men när det blev sämre efter tre veckor tyckte jag att det ändå borde kollas upp. Vårdcentralen tog emot mig i går och jag fick remiss till röntgen idag.
Där möttes jag av en ny värld. Det var tomt i receptionen. Det enda tecknet på mänsklig närvaro var en handskriven lapp att kölappsautomaten var trasig.
Men det gick att anmäla sin ankomst med hjälp av bank-id. Bara att logga in sig och svara på några närgångna frågor om längd och vikt. Det var inte mycket att välja på så jag lydde automatinstruktionerna. Automaten var inte särskilt meddelsam när den väl fått veta vad jag väger, så jag letade upp ett väntrum på egen hand.
Där slog jag mig ner bredvid några akvariefiskar, som verkade glada att se mig. Neontetrorna kom fram och nosade, men svängde snabbt av och drog bort, på neontetrors vis. En lite större sort, som inte presenterade sig, stannade kvar och pratade med mig en stund. 
Så blev jag inropad av en trevlig men stressad röntgenoperatör. Högst fem minuter tog det. Sedan sa jag hej då till fiskarna och åkte hem. Visst är det bra med effektivitet, och visst är det trevligt med fiskkompisar, men jag gillar inte att olika samhällsfunktioner avfolkas alltmer. Nästa gång det blir aktuellt för mig att röntgas kommer det nog att vara självskanning hela vägen. Man lägger sig på en brits bara, och trycker på en knapp.
Jösses! Vilket elände men så bra att du inte blev liggande där med brutna armar och ben. Jag har vaga minnen av en tidigare blogg (din?) där det resonerades om självbetjäning i sjukvården, det mesta gick rätt bra ända tills man kom till narkosen.
Men inte trodde jag att Stockholm var så glest befolkat.
Hoppas svaret från RTG leder till ett stillsamt liv på landet, där finns det i alla fall folk.
Ja, tur att jag är lite vadderad!
Här är rena avfolkningsbygden, på sina håll. Utrotningshotade arter är frontpersonal av alla sorter, växeltelefonister har försvunnit eller finns i Senegal och Sri Lanka. Kassörskor är sällsynta.
Som alltid när man äntligen masat sig iväg till en läkarundersökning mår jag mycket bättre efteråt. Och känner mig förstås lite som en bluff. Har ju nästan inte alls ont idag!
Tur att det gick relativt bra ändå när du stod på näsan.
Jag tror att fisken hade presenterat sig som en Scalar. Jag är dock inte hundra, 97 %
Ja, det finns ju rätt mycket som kunde gått sönder och det verkar som om jag klarat mig i stort sett.
Aha, Scalar! Fin och vänlig, faktiskt, om än lite tystlåten.
Ja de är inte direkt pratsjuka, inte som andra fiskar som bubblar mest hela tiden…hehe…
Ja, jag tycker också att det ser ut som en Scalar. Men visst äter dom småfisk? Typ neontetror ..?!
Därest tu vittnen äro samstämmiga, så är det som dom säger. Scalar it is, eftersom du Pysse är överens med Brorsdottern om det.
Du store tid så ett skosnöre kan ställa till det — jag hoppas innerligt att du känner rätt, när du tror att allt står rätt till!
Självbetjäningen är något som de smugit på oss under rätt många år. Allt fler saker måste man göra själv. Just nu försöker min kommun stänga receptionen på härvarande vårdcentral. Vår Åsa, som sitter i den luckan, undrar hur det kommer att gå — här bor det mest gamlingar som hon måste hjälpa med att knappa in personnummer. Och hon undrar hur det ska gå med alla som hon följer med till en stol eller brits.
Margaretha
Ja Åsa på vårdcentralen har verkligen all anledning att fundera på hur det ska gå. När jag lämnade den där röntgenmottagningen hjälpte jag i förbifarten ett par personer som nog hade gett upp och gått hem annars. Samtidigt, i någon annan planeringsmodul, försöker man fundera upp lämpliga ”sysselsättningsåtgärder” åt ungdomar, arbetslösa och andra.
Skosnören kan vara ondsinta. Nu kollar jag alltid noga hur det är med mina skosnören innan jag tar rulltrapporna och tillhåller mina närmaste att göra sammalunda.
Och jag som fortfarande vägrar BankId, hur skulle jag ha gjort om jag ställts inför en sån begäran om identifiering? Det hade ju inte ens hjälpt om jag hade haft denna funktion på min dator hemma. Plankat in och helt sonika störtat rakt in till röntgenoperatören eller ….? Det är allt bra hänsynslöst och fantasilöst av vissa inrättningar och myndigheter att utgå ifrån att ALLA! har BankId för så är det ju inte alls. Gjorde mig osams och skrämde troligen upp delar av styrelsen i vårt byalag i GBDAL när de envisades med att ta bort plusgirot så nu måste alla medlemmar swisha in prenumerationspengen för Hyttbladet. ”Lätt och roligt och smidigt och enkelt!” löd stridsropet från ordföranden tills jag mailade henne och bad henne tänka efter hur ålderskurvan fördelar sig på en sån förening som byalaget och att det minsann var ålderism som styrelsen ägnade sig åt och så skickade jag en hundring till kassören i ett kuvert med åtföljande långt brev där jag utbredde mig om både det ena och det andra och som slutkläm att nu kunde redaktörn räkna med att när den här pengen gjort sitt för ett års prenumeration kunde hon stryka mig från Hyttbladets prenumerantlista.
Några dagar senare hade på byalagets hemsida sättet att betala prenumerationen och ev andra avgifter utökats betydligt och nu finns både bankgiro, plusgiro och swish samt även möjligheten att per Postnord i kuvert skicka sin hundring.
Så det så!
Heja Hyttis, vilken samhällsinsats! Hur gör du med det fortsatta prenumererandet? När de varit så tillmötesgående kanske du till och med förnyar prenumerationen nästa gång det blir aktuellt?
Men visst är det totalt obegripligt hur det ens är tillåtet att bedriva verksamheter helt digitaliserat och utan bemanning! Kanske, kanske att det fanns någon som kunde registrera patienterna på annat sätt än Bank-id, men så länge jag var där syntes ingen till.
Det lär finnas omkring en million människor i Sverige som inte har tillgång till dator. Det är verkligen inte lätt att klara sig då. Jag vet, för jag hör till de stöniga som inte heller har bank id — och jag tillstår inte alltid att jag har e-post, och är jag riktigt grinig så erkänner jag inte heller att det går att sms:a till mig.
Margaretha
En motståndsrörelse i det fördolda!
För ett år sedan ungefär beslöt sig Klarna att verkligen få slut på bedrägerierna och
få till ett rejält hinder för busarna. Jag och många andra vi hade ju anlitat Klarna, enkelt att få faktura på datorn och betala via banken eller nåt.
Här var det också stridsrop om ”Nya Säkra Glada Klarna” och vi skulle känna oss säkra ingen skulle få lura oss. Och det var ju fint men det vet man ju att di illasinnade är hack i häl och drar om efter ett tag och lägger sig i skytteposition för anfall mot våra pengar.
Jag skulle ha lite grejer och skulle tanka hem Klarnafakturan så som jag gjort i flera år förut, klicka på bilder, jämföra och försäkra att jag inte var en robot. Men hej så jag bedrog mig för nu krävde Klarna plötsligt av sina stabila och duktiga snällt i tid betalande kunder att vi också skulle visa BankId, trots att vi var kända hos Klarna. Efter en del krångel dök en fråga upp ”Har du inte BankId?” Så kul att Klarna börjat lyss till motståndsrörelsen och ger oss en möjlighet.
”Klicka här,” erbjöd dom och det gjorde jag och fick anmodan att lämna mitt telefonnummer vilket jag gjorde och fick ett SMS med en allmänskande lång sifferkombination som jag skulle skriva in på datorn å avsedd plats.
Och sen började den där lilla cirkeln att snurra, ni vet den där, som snurrar ganska länge innan allt sk-ter sig. Vilket hände.
Försökte igen samma förfarande och trodde att jag fått en bugg av nåt slag så jag stängde av och väntade till morron därpå med samma resultat. Och just den e-firman hade endast Klarna som betalningserbjudande.
Blev förbaskad och gjorde som vanligt, skrev ett långt brev som jag sände med PostNord och fick svar efter en vecka på mailen att visserligen hade jag ju fått ett erbjudande om hjälp när jag inte hade mobilt BankId men nu hade jag ju inte heller BankId på datorn så nu vare stopp. Det hade Klarna glömt att tala om . Alltså MOBILT BnkId eller få SMS som tydligen sen skulle knytas ihop med BankId på datorn.
Puh och usch och trött jag blev!
Undrar hur många e-företag som missat kunder när nu Klarna gjort på det här viset?
Jag lyckades hitta alternativ för betalning hos mina vanliga garn- bok- och andra
trevliga inköpsställen och kan nästan räcka lång näsa åt Klarna men det är synd att de stökat till det så för Klarna var ett bra sätt att betala.
Så har jag ju dotra som hjälper mig också men vi är ju många, som Margareta konstaterar, som inte har BankId och vi borde ju egentligen vara en riktig naturkraft som skulle kunna välta vissa betalningsalternativ över ända.
För övrigt anser jag att den som ligger i själatåget är OMGIVEN av sina närmaste och inte OMRINGAD som som Aftonbladet uttrycker sig idag på grund av att en känd
Wahlgren gått ur tiden. Eller hur?
Det finns så många anledningar att bli sk*tförbannat på dessa försämringar hela tiden, det där som kallas enshittification. Men det hjälper ju inte att man hittat en bra beteckning på eländet. Eländigt är det i alla fall.
Men herregudrun stackars Hans Wahlgren, omringad in i det sista. Det låter inte så trevligt, det håller jag verkligen med om!
Vilken hemsk olycka. Kunde gått riktigt illa, så tur att det gick som det gick. Hoppas verkligen att det inte blir några men.
Så hemskt med en tom reception. För de yngre är det kanske enkelt, men jag tycker sådant är svårt och blir lätt stressad i sådana situationer. Inte så bra. Är man på en vårdcentral eller sjukhus är man kanske redan innan ankomsten orolig och stressad.
Nu är jag hemma igen från min vistelse i Nya Zeeland.
Trevlig helg!
Välkommen åter från down under – vilket fantastisk resa du har gjort och vad kul att kunna följa den på din blogg!
Ja de där avfolkade ställena överallt är verkligen en trist utveckling. Jag var på museum med barnbarnen idag, med biljetter köpta på nätet. Man scannar in sig med QR-kod i entrén. Undrar om det inte leder till omfattande inkomstbortfall, för jag såg rätt många som slank förbi utan att scanna i den fil som var reserverad för oss som köpt digitala biljetter. Ingen kollade.
Najs att du klarade vurpan. Röntgenupplevelsen känner jag igen. Snabba ryck, skynda, håll andan, färdigt. Nästa!
Din framtidsvision håller nog. Om 20 år kanske man även opererar sig själv, kanske även begraver sig själv med hjälp av ett jordningskit. Utvecklingen går alltid snabbare än man tror. Men varför så få personal? Det måste finnas ett hittills oupptäckt systemfel att rätta till.
Tillåt en yngling att påpeka att fiskarna är kardinaltetror. De har röd underdel utmed hela kroppen. Neontetran utmed halva. Apropå firre… När köper du ditt första akvarium? Det märks att du fiskbiten…
Oj då – hoppas kardinaltetrorna inte tog illa upp att jag kallade dem neontetror! Jag är lite osäker på om det är en förolämpning eller komplimang, eller kanske ingetdera.
Jo, det är ju rätt snyggt med akvarium, det är det onekligen.
De där framtida självservicesjukhusen har en svag punkt, som Kicki påpekade. När man väl har sövt sig kan det blir svårt att operera sig. Såvida men inte programmerat in en operationsrobot i förväg, förstås…
Det märker de snart på vårdcentralen, eller ja just ja, det finns ju inga människor där…
Det sista var svar till pysseliten, det hamnade snett
Men oj nu blev jag lite orolig för mina fiskkompisar. Vem pysslar om dem i den där tomma receptionen?