Jag har berättat tidigare om den gamla alen, nere vid stranden vid farfarsstugan. Hur den hälsade min farfar med familj välkomna när de flyttade dit 1905. Min farbror brukade kärleksfullt kalla alen för ”den gamla damen”.
I vintras knäcktes hennes kraftiga arm, som hon sträckt in över land. Snötyngderna blev henne till sist övermäktiga. 
Vi såg till att såga bort den sönderbrutna grenen så att det skulle bli ett så lättläkt sår som möjligt. Jag har egentligen dåliga kunskaper om sånt, men det kändes som en bra idé att göra det när det var riktigt kallt i vintras och inte vänta till våren. Kanske skulle hon förblöda om vi började såga i henne när saven stiger?
Det verkar ha funkat. Ett torrt och fint snitt och det blöder inte alls. På marken ligger den avsågade grenen som har fått gröna löv!
Hon ger inte upp så lätt, den gamla damen!
Här har jag kvistat av den kraftiga grenen. Om någon är pigg på att göra träskedar eller träskor finns det virke att hämta. Just al lär vara extra bra till det. Den där kraftiga grenen är tjock som en ordinär trädstam och den del som ligger längst bort i bild, med mossa på, ser ut som en krokodil på väg ner i sjön.
Det skulle vara kul att sätta tänderna (kniven) i en bit av den gamla damen.
Jamen vassego och kom och ta! Det ser ut att vara frisk ved, så det var nog mest all tung snö som knäckte den mycket långa och tunga grenen.
Så fint att hon verkar repa sig
Ja, hon kanske till och med är lite lättad? Måste vara sk*tjobbigt att stå och hålla ut armen så där.
Måste gjort j@#/+gt ont i hennes axlar!
Tur den trilla av innan hon fick frozen shoulder…
Eller i värsta fall var det vad hon fick i vintras:)
Vackert träd. Förståndig matte.
Om detta med beskäring och annan trädvård kan kanske mina erfarenheter vara av intresse. När vi bodde i Jämtland planterade jag ett hundratal träd på vår tomt. Och jag beskar dem på alla möjliga sätt. Inför arbetet läste jag och drunknade i expertråd: Du måste plantera då och då. Du kan bara beskära då och då! Du kan inte göra så. Och inte så. Och absolut inte så!
Jag tröttnade och beslöt att strunta i allt, bara göra det jag ville vid vilken tid på året och på dagen som helst. Och allt gick utan en enda miss. Vi människor är experter på att göra livet svårare än det är. Naturen är mycket starkare än vi tror, det visar den avsågade grenen på den gamla damen som nu bär löv. Som akvarist får man dagliga påminnelser om vår okunskap – och om naturens enastående förmåga att ställa till rätta alla dumheter vi gör.
Samma inställning hade en biodlare jag kontaktade inför idén att börja med honungstillverkning. Han sa: ”Du kan göra hur många fel som helst, bina ordnar skivan”.
Visst är hon stilig, Den gamla damen! Jag hoppas att hon kommer att klara sig länge än och jag är glad att amputationen verkar ha gått bra.
Jag har ett relativt nyplanterat plommonträd på tomten, som verkligen behöver ansas lite. Men där har jag fått rådet av en trädgårdsmästare i trakten att inte göra det nu, eftersom plommonträd tydligen savar mer än de flesta träd. Kanske framåt sensommaren, eller hellre i februari var rådet och det var ungefär så jag tänkte med alen.
Det är väl ungefär som när man får barn. Man får väldigt många goda råd och måste sovra och göra det som känns rätt, rimligt och möjligt:)