I förrgår var jag på en ovanligt trevlig släppfest för en ny bok: Head Hammer Man, med undertiteln ”Horndals bortglömde hjälte”. Författare är Henrik Levahn, uppväxt i Horndal, en bruksort i södra Dalarna, och medlem i metalbandet Horndal. Många av bandets låtar handlar om det nedlagda järnverket i Horndal och de hävdar därför att de inte spelar heavy metal, utan rusty metal.
Boken handlar om Alrik Andersson, som var fackföreningsordförande i Horndal 1909, när storstrejken pågick. Facket förlorade strejken och Alrik förlorade jobbet, svartlistades och emigrerade till USA.
Henrik råkade få se Alriks namn i en uppsats om personer som utvandrat från Horndal och blev nyfiken. I släktforsknings-programmet Ancestry fick han napp. Där fanns Alriks namn och ett barnbarn till honom, Holly Stacho, 77 år. Eftersom det finns en meddelandefunktion i Ancestry skickade Henrik iväg en fråga till Holly om Alrik Andersson.
I Los Angeles satt Holly vid sin dator och läste förvånad att någon i Sverige ville ha uppgifter om hennes morfar. Hennes man avrådde henne från att svara, hennes son likaså. ”Sånt där vet man aldrig vad det kan vara…” Men Holly svarade ändå och på så sätt kunde Henrik få veta hur Alriks liv i USA blev. Han hade fått jobb som valsverksarbetare, eller ”head hammer man” på Colombia Steel Company.
Om detta och mycket annat kan man läsa i boken. Holly och hennes man kom till Sverige för bokreleasen och här samtalar Henrik Levahn med Holly om hennes morfar.
Boksläppet hölls på Henriks arbetsplats, lokaler som bland annat innehåller en gammal kolkällare. Ovanför dem ser man del av öppningen där kolet en gång hälldes ner i källaren. Nu fick trappen ner till källaren fungera som scen. 
Evenemanget var mycket välbesökt, inte minst av Horndalingar, både tillresta och sådana som jag, som numera tillhör Horndalsdiasporan. Här har jag lyckats fånga Horndalssonen och skådespelaren Lars Hjertner som gör hands up till vänster i bild. Han har läst in boken som ljudbok. Ryggen längst till vänster tillhör tidigare kommunalrådet i Avesta, Lars Isaksson, numera riksdagsledamot på Dalabänken. Henrik Levahn till höger och närmast fönstret Kjersti Bosdotter, tidigare kulturombud på Metallindustriarbetarförbundet.
Min farfar lockoutades också 1909. I oktober skriver han i ett brev till föräldrarna:
”Här på Horndal är endast hyttan i gång, valsverket står fortfarande, de gamla hyttarbetarna äro hotade med vräkning ur rummen till lördagen, en familj har bedt att få komma hit och vi hade ej hjärta att neka dem.”
Det framgår inte vilken familj det var. Kan det vara Alriks? Troligen inte, eftersom han arbetade i smedjan och dessutom fick hans familj bo hos hans fru Annas föräldrar, innan det bar av till USA.
Jag hann byta några ord med Holly under boksläppet och hon var nyfiken på mina släktingar i Horndal, på Alriks tid. Farfar arbetade också på bruket, i modellboden, och Holly och jag var överens om att hennes morfar och min farfar säkert kände varandra.
Sådana där sammanträffanden och oväntade möten är roliga. Härförleden satt jag och tittade ingående på en släktutredning om en familj från Karlskoga som hette Spikh. Min morfarsfarmor hette så innan hon gifte sig. Jag tittade och läste och ritade upp ett schema för att se vart det bar iväg och längst ner i en ruta stod J Schaffer. Hallå, jag är femmänning med denne gitarrist.
Ett tips: Vi bor ju i Bergslagen. Har du sett att det finns en bergslagsflagga?
Googla på Bergslagsflaggan. Jag tänker skaffa några flaggdekaler till bilen och annat. Men jag vågar nog inte hänga upp en liten flagga på stång fast möjlighet finns på
köksbalkongen för man vet aldrig vad folk kan få för sig, jag kanske blir klassad som nån slags landsförrädare.
En av mina sysslingar var gift med en skåning från Göingetraken, en envis och påstridig en och mycket stolt över att han var just göing. Så han hissade skåneflaggan på sin stora flaggstång när de bodde i Gbdal och grannarna retade upp sig rejält över detta. Fast denne göing hade nog inte behövt någon flagga för att störa folk, han var så duktig ändå-
Wow, då kan jag skryta med att min svägerska är femmänning med Janne Schaffer! Jag tror inte att vi har något liknande att komma med.
Bergslagsflaggan kände jag inte till, men nu har jag kollat. Riktigt spännande, tycker jag och hemma i Bergslagen ska man väl i alla fall våga ha den. Eventuellt tillsammans med en Bysockensflagga? By socken omfattar ju även Horndal, även om det är södra sockendelen i jordbruksbygden, som heter By.
Lars Hjertner (som läst in Head hammer man som ljudbok) berättade hur det var att bo i industriorten Horndal som ung och spela fiol. Enkelt sammanfattat var det hårdrock i Horndal och folkmusik i By. Han borde ha spelat trummor eller elgitarr, förstås och kamraterna suckade: ”Fiol … men flytta till By!”
Jag skulle också säga precis det, att jag tycker att det är så fascinerande med den här typen av upprinnelser till roliga händelser och oväntade kontakter mellan människor.
Snappar också upp tipset om Bergslagsflaggan! Utflyttad till Skåne och allmänt oförstådd. Har slaggsten i bokhyllan, ett halssmycke med ordet ”kulla” på och en kanin som heter Kurbits, men antar att få här vet vad något av det är. Så kan de hålla på och hissa sina skånska flaggor vill jag ju kunna dra fram en från mitt eget ”hemland”.
Tack vare att Holly vågade svara på meddelandet via Ancestry blev det en intressant bok, en LP-skiva, en Sverige-resa för Holly och hennes man och några nya släktingar i Horndal för henne, personer som hon trivs bra ihop med och som hon inte visste fanns tidigare. Det kallar jag hyfsat god utdelning!
Men åh, en slaggstenskanin som heter ”Kurbits” – vad fint!
Det är rätt, håll Bergslagsflaggan högt!
Jag tror jag såg en artikel om denna historia i Dalarnas tidningar nyligen! Spännande värre, jag läser gärna litteratur som handlar om skandinaver som emigrerade, just för tillfället kan jag inte minnas namnet på någon.Jag kollade nu på Dalabiblioteken, där finns inte boken, ännu iaf. Någon av biblioteken borde ju köpa in den, och då kan även jag låna, så som de ordnat nu med utlåning i hela Dalarna. Tack för påminnelse
Väldigt innehållsrik roman, både om Alrik Anderssons liv i Horndal och i USA, men också om författarens uppväxt i bruksorten.
Jag är övertygad om att Avesta kommer att köpa in den i flera ex och det borde ju verkligen Falun göra också. Boken kom ut i tisdags, så det kanske dröjer ett tag.
De stora och viktiga händelserna utspelar sig på vischan! Kul inlägg.
Tack! Ja, alla dessa underrapporterade kulturaktiviteter med hög kvalitet, för det duger inte med något halvdant när man gör något hemmavid.
Musikgruppen Horndal ligger för övrigt före Beyoncé på någon lista över mest sålda fysiska plattor, berättade min dotter nyss.